Huvudmeny

2016-01-05 07:30

Snabb vård avgörande vid blodförgiftning


Sepsis, blodförgiftning, identifieras allt för sällan innan patienten kommer till sjukhus. Ny doktorand vid Högskolan i Borås och Jönköping University ska ta reda på hur ambulanspersonal identifierar patienter med sepsis, hur vården fungerar runt behandlingen så att den kan starta så tidigt som möjligt och hur patienter och närstående som har genomgått sepsis har upplevt det.

Svår sepsis innebär extremt hög dödlighet, sjukdomen har hög förekomst och ökar. Men det är sällan ambulanspersonal dokumenterar misstanke om svår sepsis trots att en hög andel patienter vårdas i ambulans.

Angela Bång

I en ny studie från Göteborg undersöktes samtliga fall av bekräftad bakteriell sepsis under 3 månader – 700 fall. Den visar att misstanke om sepsis rapporterades i endast 6 procent av fallen. Liknande resultat har påträffats i en annan svensk studie som kommer att publiceras inom kort. Andra studier visar att om ambulanspersonalen ställt en preliminär diagnos hade tiden till adekvat behandling minskat från cirka 3,5 timmar till 1,5 timmar.

Jämför man med ambulansvårdade patienter med hjärtinfarkt eller stroke har de patienterna större chans till överlevnad.

– När det gäller hjärtinfarkt och stroke har prehospital identifiering nästan halverat tiden till behandling för patienterna vilket har räddat fler liv. Och det är viktigt att även sepsis identifieras tidigt, berättar Angela Bång, docent i prehospital akutsjukvård.

Sepsis behandlas med syrgas, intravenös vätska och antibiotika. Överlevnaden är god om behandlingen sker snabbt. Dessutom minskar lidandet hos patienten

– Det brukar kallas ”the golden hour”, den gyllene timmen är ett begrepp inom akutsjukvården, där man observerat att snabba åtgärder och operationer minskar antalet döda, säger hon.

Den låga rapporteringen av sepsis förklaras bland annat av tillståndets diffusa karaktär som gör att man ofta misstänker andra sjukdomar istället.

Doktorand ska ta fram bedömningsinstrument

Forskningsprojektet MISSIS (Misstänka och behandla Svår Sepsis i ambulanssjukvård) har pågått sedan 2013. Hösten 2015 påbörjade Agnes Olander sina doktorandstudier i projektet. Hon ska bland annat göra intervjustudier och jämförande studier av bedömningen vid larmcentralen och evidensbasera ett beslutsstöd så att ambulanspersonalen får ett bedömningsinstrument

– Det är en resa fram till ett färdigt frågeprotokoll, men nu när vi har en doktorand som arbetar med det kommer det att bli resultat, säger hon.

Sepsis beror på att bakterier sprider sig till blodbanan och orsakar en allmän infektion. Det kan i sin tur bero på en bakomliggande infektion som urinvägs-, luftvägs- eller sårinfektion. Ibland hittar man ingen tydlig orsak. När patienterna insjuknar utsöndras signalsubstanser, cytokiner, vilka påverkar kroppen på flera sätt, som höjd puls och lägre blodtryck.

– Det är som ett moment 22. På ett tidigt stadium är det svårt att identifiera sepsis, vilket gör att patienten inte får behandling. På ett sent stadium är det lättare att ställa diagnos, till exempel genom blodprov, men då kan det vara så sent att behandlingen inte hjälper. Därför är det av största vikt att ställa tidig diagnos, helst redan i ambulansen, säger Angela Bång.

Symtom som gör att man bör misstänka sepsis

  • Plötsligt insjuknande (med snabbt förlopp). Ibland inträffar detta efter att man har haft en annan infektion, och börjat bli frisk från den.
  • Plötslig feber och/eller frossa någon gång under förloppet.
  • Plötslig andnöd och/eller andningspåverkan.
  • Plötsligt illamående, kräkningar och/eller diarréer.
  • Plötslig svår smärta, ofta i buk, leder eller hjärtområdet.
  • Plötslig muskelsvaghet, vilket kan göra att patienten ramlar omkull eller inte kan stå och gå.
  • Plötslig hjärnpåverkan, allt från lätt förvirring till hallucinationer.
  • Plötslig kraftig sjukdomskänsla. Patienterna säger ofta i efterhand att de aldrig tidigare har känt sig så sjuka

Läs mer

Rätt frågor ska göra att blodförgiftning kan upptäckas tidigt 

Alla nyheter inom forskningsområdet Människan i vården

Text: Anna Kjellsson
Bild: Lena M Fredriksson