Huvudmeny

2016-06-22 10:16

FoUS-lektor i nationellt utvärderingsuppdrag


Per-Åke Karlsson, lektor och vetenskaplig ledare vid FoU Sjuhärad Välfärd, har under våren avslutat ett uppdrag från SKL att tillsammans med professor Bengt G Eriksson utvärdera en nationell satsning kring evidensbaserad praktik. Satsningen har skett inom verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning.

– Det här var ett uppdrag att utvärdera som var tänkt att pågå en längre tid – tre år – men den nya regeringen ändrade förutsättningarna, och det blev ett års uppdrag istället, berättar Per-Åke Karlsson.

Per-Åke Karlsson har utvärderat en nationell satsning kring evidensbaserad praktik– I början var det tänkt att vi skulle göra en extern måluppfyllelseanalys kring huruvida satsningen nått uppsatta mål samt en mer närgående följeforskning av några särskilt intressanta aktiviteter inom satsningen. Men när det bara blev ett år blev det istället en måluppfyllelseanalys och enbart viss följeforskning.

Satsningen på att stödja utvecklingen inom evidensbaserad praktik (EBP) har bedrivits i projektform via SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, under perioden 2013-2015 utifrån en överenskommelse mellan regeringen och SKL. Syftet med utvärderingen har, utöver att bedöma och utvärdera i vilken mån satsningens mål har uppfyllts, också varit att beskriva och värdera hur arbetet bedrivits för att nå målen genom en nationell samordningsfunktion vid SKL. En särskild nationell samordnare har arbetat tillsammans med regionala utvecklingsledare som har varit knutna till regionala stödstrukturer som byggts upp i samtliga regioner/län.

Som Per-Åke Karlsson och Bengt G Eriksson, verksam vid Högskolen i Hedmark, Norge, beskriver i sin rapport har arbetet med att utveckla EBP när det gäller stöd till personer med funktionsnedsättning ingått som en del i den omfattande satsning som startade 2010, för att utveckla en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten.

Utifrån en kartläggning av kommunernas behov inom funktionshinderområdet (SKL 2012), inriktades satsningen på tre områden: Förstärkt delaktighet och inflytande för barn och unga, förstärkt brukarmedverkan samt utveckling av systematisk uppföljning.

– Tanken med den nationella satsningen var att lägga en grund för evidensbaserad praktik inom det här området med stöd av nationella samordnaren och utvecklingsledare i länen, säger Per-Åke Karlsson.

Han berättar att regionerna drog igång en mängd olika aktiviteter, bland annat utbildningar och informationsspridning. Man lanserade också vissa metoder, varav Delaktighetmodellen var den som var mest frekvent och framgångsrik, då man utbildade vägledare.

– Sedan blev det ett något abrupt avslut för många, i och med att regeringen beskar stödet avsevärt. Men en del av utvecklingsledarna runtom i landet fortsätter med sitt arbete, men då med regionala medel, berättar Per-Åke.

Lyssnar mer på brukaren
Genom en nationell enkät som besvarades av cirka 230 av landets kommuner undersöktes i vilken mån satsningens målsättning hade uppnåtts, utifrån ett kommunalt perspektiv.

 – Det som var mest framträdande var aktiviteter kring förstärkt brukarmedverkan, säger Per-Åke Karlsson. Det var betydligt mindre när det gäller systematisk uppföljning och ökad delaktigheter för barn och unga med funktionsnedsättning.

– Det man alltså svarat i enkäten är att det område där det hänt mest är att man lyssnar mer på brukaren. Minst hade hänt när det gäller att ta till sig forskningskunskap – vilket inte är så konstigt, eftersom det är en relativt lågutbildad personalgrupp som inte har någon vana av att leta efter forskningsresultat och sådant. De jobbar snarare efter erfarenhet och lokala traditioner, säger Per-Åke.

Han refererar till de tre kunskapskällor inom evidensbaserad praktik som ska vägas in i allt beslutsfattande och handlande; professionell erfarenhet och expertis, brukarens önskemål, behov och kunskaper samt vetenskaplig kunskap/forskning.

– Sammantaget tycker vi att det här projektet har jobbat bra med nationell samordnare, utvecklingsledare som dragit igång många aktiviteter och skapat nätverk. Däremot ifrågasätter vi i vilken mån man rört sig i riktning mot en evidensbaserad praktik ute i verksamheterna, åtminstone om man definierar det som att integrera de tre kunskapskällorna ovan.

En naturlig förklaring till att det inte skett i avsedd utsträckning är att satsningen blev avbruten i förtid, menar Per-Åke Karlsson och Bengt G Eriksson.

– Men vi sätter också vissa frågetecken kring om det här är rätt tänkt, för den här sortens verksamhet.

De menar att det kan vara generellt svårt att arbeta med EBP inom socialtjänsten, men att det är extra svårt inom funktionshinderverksamhet.

Figur över några välfärdsverksamheter i relation till deras evidensbasering, enligt Karlsson och Eriksson

– Inom medicinen finns föregångaren till EBP, men då handlar det ju framför allt om reparativa verksamheter: blindtarmen opereras, till exempel, och sedan är man återställd. Det är en avgränsad insats för att hitta rätt metoder och det kan vara tekniskt komplicerat, men det är inte särskilt komplext.

Inom den medicinska vården är det slutna system, insatserna är ofta avgränsade i tid.

– Men inom funktionshinderverksamheter är det oftast frågan ett om livslångt stöd, där det möjligtvis handlar om habilitering, men inte rehabilitering: många gånger handlar det om att fungera så bra som möjligt i vardagen, säger Per-Åke Karlsson.

Mer reflektion kring EBP i stödjande arbete

Bland de rekommendationer han och Bengt G Eriksson ger i utvärderingsrapporten finns uppmaningen att reflektera över och utveckla tankarna kring hur EBP kan användas inom verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning. Det krävs fler överväganden än man hittills har gjort, menar författarna.

– Det evidensbaserade praktik-tänkandet är svårt när det gäller stödjande arbete, specifikt vad gäller stöd från vetenskaplig forskning – för det finns inte många effektstudier, av naturliga skäl. Hur ska man studera effekterna av en 15-årig vistelse på ett boende? Vad ska man jämföra med?

– Det här är en annan typ av verksamhet som inte så automatiskt kan trängas in i evidensbaseringsfållan, konstaterar Per-Åke Karlsson.

Text och figur: Pia Mattzon

Fotnot: Rapporten heter Utvärdering av nationell satsning på utveckling av EBP - evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Verksamhetsområde funktionshinder. Rapporten finns att läsa och ladda ner i pdf-format här.