Huvudmeny

2016-06-23 10:23

Kvalitetsdriv och uppfyllda drömmar


”Ungefär som Nalle Puhs kompis Kanin – ordningsam, välplanerad, organiserad och tydlig.” Så svarar Irene Arvidsson på frågan om hur hon är som person. Under sina 24 år på Högskolan i Borås har hon varit med och tagit fram tre lärarutbildningar, sett hur den tekniska utvecklingen påverkat arbetet, arbetat med högskolepedagogik och ständigt haft utbildningarnas kvalitet i centrum. Nu ska hon gå i pension och följer då sin dröm om att driva ett café.

Irene ArvidssonDet var med tjugo års erfarenhet i förskolans värld, både som förskollärare och som chef, som Irene Arvidsson i början av 90-talet landade på Högskolan i Borås. Att vara med och utbilda förskollärare blev en naturlig följd på ett mål som redan i unga år var tydligt.

– Jag visste tidigt att jag ville bli förskollärare. Jag brydde mig inte ens om att ta studenten, för det enda jag ville var att komma in på förskoleseminariet, som det hette då.

Icke-akademiker i en akademisk miljö

Hon berättar att det ibland har varit en kamp att verka i en akademisk miljö utan att ha en akademisk examen, även om hon också påpekar att hon själv blivit mycket mer akademiserad med åren. Men att hon inte tagit forskarexamen är ingenting hon ångrar.

– Den akademiska miljön är oerhört stimulerande. Ibland har jag upplevt att det har kunnat vara svårt att få uppskattning för det jag gjort, eftersom jag inte är disputerad. Men det är också en osäkerhet som jag kommit över – jag har fått uppskattning och jag vet själv att jag har gjort ett bra jobb ändå.

– I dag skulle det inte gå att komma in i den här världen med de meriter jag hade med mig när jag började, men världen som helhet ser också väldigt annorlunda ut i dag. Med dagens ordning har våra studenter en annan möjlighet att gå vidare inom akademin och det är jättebra!

Förändringar över tid

Hur samhället har förändrats över tid blir ett tema som återkommer under samtalet med Irene Arvidsson.

Irene Arvidsson
Ålder:
65 i augusti.
Bor: I radhus i Borås.
Familj: Ja, fast inte hemma. Änka sedan ett år tillbaka. En son och tre bonusbarn, och så deras barn.
Fritid: Är farmor och bonusmormor, har sommarstuga i Varberg, trädgårdsarbete, utförsåkning, och dans.
Skulle vilja ha: Ett gott och friskt liv.
Blir lycklig av: Barnbarn. Människor som ger mig energi. Man kan möta människor på gatan som ger en energi, men man kan också möta människor som kräver/tar energi. Och så dansen förstås.
Detta vet inte många om mig: Att jag har varit med och projekterat nio förskolor i Ulricehamn tillsammans med arkitekterna. Att jag syr väldigt mycket – har under årens lopp sytt allt möjligt, barnkläder, mina egna kläder. Under min tonårstid och långt upp i åldrarna sydde jag alla mina kläder utom t-shirts och jeans, för jag ville vara ensam om mina saker.

– Den tekniska utvecklingen har ju verkligen kommit att förändra hur vi arbetar med saker och ting. När jag började på högskolan hade vi inga mobiler eller bärbara datorer. Som studierektor var jag med och byggde upp en modell för tjänstefördelning som stått modell för det system som används i dag, TFU. I början bestod systemet dock av en enda Excelfil som sparades ner på diskett och som inte fick användas av fler än en person samtidigt – vi var tre studierektorer som fick turas om, helt enkelt.

Förändringarna hon berättar om handlar inte bara om administrativa rutiner, utan i allra högsta grad också om hur lärarutbildningarna utformats. Under sina 24 år på högskolan har hon varit med och utvecklat tre nya lärarutbildningar.

– Första vändan var när vi skulle komplettera förskollärarutbildningen med grundskollärarutbildning. Då valde vi att arbeta fram en modell där vi hade väldigt mycket gemensamt innehåll, oavsett vilken nivå du skulle komma att undervisa på.

Ett par år efter att högskolan fått examensrättigheter för sin lärarutbildning tog riksdagen beslut om en ny modell för lärarutbildning. Den modell som man byggt upp med gemensamt innehåll för alla lärare blev helt plötsligt normen, men Högskolan i Borås behövde ändå ta fram nya utbildningsplaner. Hon berättar att beslutet fattades i riksdagen den 25 oktober 2000, och att den nya utbildningen skulle starta 2001.

– Underlag med nästa års utbildningar skulle vara färdigt till den tryckta katalogen dagen efter, så grunden till den utbildningen fick vi ta fram natten mellan den 25-26 oktober. Ansökan till den sista utbildningen, den som vi har i dag, avslutade vi över en midsommarhelg. Det har varit arbetsamma år, men det har också varit roligt.

– Förändringarna som skett har i vissa fall varit riktigt stora. Till exempel har studenterna färre timmar i klassrummet i dag, och där jag tidigare skulle gått in och hållit samma föreläsning tre gånger i rad håller jag den nu istället bara en gång, men för en större grupp. Jag vill inte säga att någonting är bättre eller sämre än innan, bara väldigt annorlunda.

Brinner för kvalitet

Det som verkligen får Irene Arvidsson att gå igångI hyllan på Irene Arvidssons kontor sitter Nalle Puhs kompis Kanin, som hon gärna jämför sig själv med. i samtalet om hennes år på högskolan, är när hon får frågan om hennes engagemang för kvalitetsfrågor.

– Fast jag vill inte att man bara pratar om begreppet ”kvalitet”, utan ordet ”kvalitetssäkring” är också viktigt. Det är två sidor av samma mynt och det går inte att skilja på de båda begreppen även om det finns de som försöker ibland. Det räcker inte att vi har bra lärare och välmeriterade forskare, för vi kan inte veta att vi har god kvalitet utan att ha ett system som garanterar det och ser till att ingenting trillar bort.

Det är tydligt att kvalitet och kvalitetssäkring är något hon skulle kunna ägna mycket tid åt. Under tiden på Högskolan i Borås har hon arbetat med frågor kopplade till kvalitet i många år, och både på högskoleövergripande nivå och kopplat till det egna utbildningsområdet.

– Om det är något jag önskar att jag hunnit med att avsluta innan jag går i pension är det just inrättandet av ett bra kvalitetsledningssystem. Nu blir det inte riktigt så, även om vi har kommit väldigt långt. Fast samtidigt kanske det är något som aldrig blir färdigt – förbättringar kan ju alltid göras.

Dröm som gått i upplevelse

Färdig eller inte, ska hon nu gå vidare till nya utmaningar. Samtidigt som hon är på väg att gå i pension står hon nu i färd med att förverkliga en dröm, nämligen att driva ett café. Caféet är inrymt i gästgiveriet på Borås museum, som ägs av De sju häradernas kulturhistoriska förening där Irene Arvidsson är ordförande.

– Att driva ett pensionat, ett café eller dylikt är något jag har drömt om i mer än tjugo år. Som ordförande i föreningen brukar jag ha möten med museicheferna, och har tidigare skojat om att jag skulle driva caféet på Borås museum när jag gick i pension. När pensionen nu närmade sig kände jag att det inte bara var på skoj – och nu har det faktiskt blivit verklighet!

Text och foto: Helen Rosenberg