Huvudmeny
Anna Dipace och Anita Norlund

2016-05-26 13:11

Internationellt samarbete om appar i skolan


Hur kan man i undervisningen använda spel för att främja hälsa? Det vill Anna Dipace, gästforskare vid Högskolan i Borås, ta reda på.

­– Folk har mycket fördomar om att spelande leder till dålig hälsa. De utgår ifrån att det leder till övervikt och alltför mycket stillasittande, men det finns flera studier som visar att så kallad ”gamification” ihop med hälsospel faktiskt kan användas för att främja ett hälsosamt beteende, säger hon.

Anna Dipace är vanligtvis verksam som senior lecturer vid Università di Foggia i Italien. Hennes forskning rör sig kring spel och gamification som en del i hälsofrämjande undervisning och lärande. Gamification innebär kortfattat att man använder sig av spelmekanismer i situationer som inte vanligtvis är förknippade med spel.

Ingen mirakelmedicin

Det finns många spel och appar vars idé är att hjälpa människor till en bättre hälsa. Det kan handla om TV-spel där du behöver röra dig för att du ska kunna ta poäng på skärmen, men också om träningsappar eller appar och spel som kan lära barn skillnaden på bra och dålig mat.

– Ett exempel är ju alla löparappar som finns på marknaden. De utgår från samma koncept som ett spel i det att du får poäng eller andra typer av symboliska belöningar när du sprungit en viss sträcka eller i en viss hastighet. Men även om konceptet är detsamma blir resultatet annorlunda, för till skillnad från ett traditionellt tv-spel där du sitter still och får en figur att röra sig på en skärm har du ju med löparappen faktiskt sprungit på riktigt, säger Anna Dipace.

– Däremot, fortsätter hon, är det ingen mirakelmedicin. Det är viktigt att man använder sig av spelen på rätt sätt. Det räcker inte att sätta ett barn framför ett spel och tro att de ska lära sig någonting, utan det är viktigt att det att det sker i ett sammanhang och som en del i ett större och mer långsiktigt pedagogiskt upplägg. För att den här typen av pedagogik ska vara effektiv behöver man börja arbeta med barnen tidigt, helst redan i lågstadiet.

Komplicerat och tidsödande att välja

Under sin vistelse i Sverige samarbetar Anna Dipace med ett forskarlag lett av Anita Norlund, som är docent vid Högskolan i Borås. Anita Norlund och hennes kollegor har i tidigare studier märkt att det förekommer mycket inslag av appar och spel i den svenska skolan, och vill därför undersöka hur lärare går tillväga när de väljer appar för att använda inom undervisningen.

Projektet "Spel och appar i svensk undervisning" utförs av forskare inom både pedagogik och biblioteks- och informationsvetenskap: Anita Norlund, Marianne Strömberg, Helena Francke och Camilla Carlsson.

– Våra undersökningar visar att det finns en stor förhoppning hos pedagogerna om att apparna ska leda till ett ökat engagemang hos barnen. Men vilka appar som används och hur de används varierar. Det är en djungel med alla appar som finns att välja bland och det vi kunnat konstatera är att är urvalsprocessen både tidsödande och komplicerad, berättar Anita Norlund.

– Det vi tittat på är inte bara hur pedagogerna väljer, utan också varifrån de får sina rekommendationer och vilken typ av syften som apptillverkarna själva presenterar i marknadsföringen av sina appar, fortsätter hon.

Precis som sina svenska kollegor har Anna Dipace fokuserat en del på urvalsprocessen i arbetet med appar i skolan. Målet med hennes forskning är att ta fram riktlinjer för hur man ska välja, och vilka kännetecken man som pedagog bör leta efter för att känna igen en bra app. I förlängningen hoppas hon att sådana riktlinjer även kan användas av producenter av appar.

–Om vi kan få skolor och producenter att jobba tillsammans för att ta fram bra verktyg och använda dem på rätt sätt, tror jag att vi kommer att kunna se riktigt bra resultat för barnen, säger hon. 

Nya perspektiv

Forskarlaget vid Högskolan i Borås och Anna Dipace har haft stort utbyte av varandra, då de har kunnat ge varandra nya perspektiv. Anna Dipace berättar att hon blivit intresserad av att studera en helt ny grupp, när hon har hamnat i diskussioner om barn med diagnos inom autismspektrat.

– Det är en grupp som jag tidigare inte studerat alls, och jag ser att det kan bli väldigt spännande att använda min expertis i det här fältet som är nytt för mig. Jag tycker också att det är bra att arbeta tillsammans så här under perioder, för det underlättar för samarbeten i framtiden. Min förhoppning är att vi ska kunna bedriva forskning tillsammans, med både forskare från Högskolan i Borås och från mitt eget lärosäte i Foggia i Italien.

Text och bild: Helen Rosenberg