Huvudmeny
Sunil Kumar Ramamoorthy, forskare vid Högskolan i Borås.

2016-03-03 08:00

”Det är som att simma planlöst i ett hav”


Han arbetar som forskare på Swedish Center for Resource Recovery och har vunnit den nationella tävlingen Forskar Grand Prix. Men hur ser egentligen vardagen ut för Sunil Kumar Ramamoorthy?

Varje år produceras 300 miljoner ton plast och det tar cirka 1 000 år för oljebaserade plaster att brytas ner. Men så behöver det inte vara. Med hjälp av soja, linfrö och majs kan den framtida produktionen och nedbrytnigen av plast ske på ett helt annat sätt. En person som har bättre koll på det här än de flesta är Sunil Kumar Ramamoorthy.

Sunil Kumar Ramamoorthy
Ålder: 28
Bor: Borås
Bakgrund: Har arbetat på Högskolan i Borås sedan 2011. Innan dess studerade han masterprogrammet i Sustainable Engineering vid Högskolan i Borås. Kandidatexamen togs i Mechanical and Production Engineering vid Sathyabama Universitetet i Indien. Disputerade förra året i Natural fiber composites based on regenerated cellulose fibers.

2011 slutförde han sin masterutbildning i Sustainable Engineering vid Högskolan i Borås och sedan dess har han varit verksam som forskare inom resursåtervinning på högskolan, där hans arbete kretsar kring utveckling av biobaserade polymerer och biobaserade kompositer.

Men vägen fram till en avhandling inom dessa forskningsområden är sällan särskilt tydlig och rak.

– När man startar ett projekt vet man inte vilken riktning man ska ta. Det är som att simma planlöst i ett hav. Ibland kan det ta upp till ett år innan man hittar rätt riktning. Men när man väl når den punkten så går det fort, speciellt med tanke på hur mycket man har lärt sig under perioden fram till dess, säger Sunil Kumar Ramamoorthy.

Men hur vet du om du är på rätt spår?

– Det vet jag inte. I alla fall inte i början. Det är klurigt. Man ifrågasätter om man gör det på rätt sätt eller om man är på rätt spår. Men om man bara fortsätter så hittar man ledtrådar som avslöjar vilken väg man ska ta.

När det kommer till den sista perioden inför en avhandling är riktlinjerna desto tydligare.  Tack vare tidigare erfarenheter har Sunil Kumar Ramamoorthy lärt sig hur han på bästa möjliga sätt ska förbereda sig.

– Inför att jag skulle disputera min avhandling som doktorand var det några tuffa månader. Därför skrev jag en guide som andra kunde ta del av. Med den ville jag ge en klarare bild av hur mycket tid man behöver lägga på sitt arbete och hur man ska planera för att försvara sin avhandling. I guiden går jag igenom det sista halvåret, månad för månad vad man behöver göra och hur man bör ligga till, säger han.

Samarbete med Volvo

Sedan mitten av 2015 har Sunil Kumar Ramamoorthy arbetat med startup-projektet Jute-Light. I samarbete med Juteborg, VOLVO PV, Swerea SICOMP och Högskolan i Borås är målet att inleda en process mot industriell produktion av jutekompositer för fordon i Sverige. Det vill säga, ekologiskt och ekonomiskt hållbara lättviktsmaterial.

– Den största utmaningen har varit att uppfylla industriernas krav. Det gäller att materialet har alla rätta komponenter, till exempel att det är brandskyddat, tillräckligt härdat och att det klarar stora smällar. Men vi är på rätt väg, säger han.

Slutdatumet för projektet är 31 mars i år. Men med tanke på de stora framstegen är tanken att forskningen ska fortsätta.

– Alla som samarbetar med projektet är väldigt nöjda. Så vi försöker att hitta nya finansieringsmöjligheter för att förlänga forskningen i ett eller två år till. Till exempel vill vi undersöka vilka delar av en bil som vi kan ersätta med kompositmaterial, säger Sunil Kumar Ramamoorthy.

Hur känns det att vara en del av projektet Jute-Light?

– Det är väldigt inspirerande. Jag tycker alltid det är tacksamt att arbeta med industriprojekt, för då kan du använda dig av din forskning i det verkliga livet.

Vad är det bästa rådet du kan ge andra forskare?

– Gå inte för djupt i ämnet utan att du kan grunderna. För om du har lärt dig grunderna så kommer du förstå allt annat du företar dig.

Vad är det som driver dig i din forskning?

– Jag sätter inte längre upp mål för mig själv. Att bli doktorand var mitt stora mål i livet, ända sedan jag var fem år gammal. Så när jag blev doktorand kände jag mig lite vilsen och visste inte vad jag skulle göra. Numera handlar det om att i dag ska bli bättre än gårdagen och att morgondagen ska bli bättre än i dag. Forskningen ska helt enkelt bli större för varje dag.

Text: Martin Högqvist
Foto: Peter Andersson