Huvudmeny

2016-11-22 11:20

Ny modell kan hjälpa funktionsnedsatta till arbete


Hur kan personer som beviljats daglig verksamhet ta steget ut på den ordinarie arbetsmarknaden? Det är en frågeställning som José Hernandez, praktiksamordnare på omsorgssektionen i Tranemo kommun, arbetat med i ett projekt som fått stöd av FoU Sjuhärad Välfärd. – Mitt uppdrag har varit att stödja dessa personer till alternativ sysselsättning. Alla passar inte in i daglig verksamhet och alla vill inte vara i sådan verksamhet, berättar han.

José Hernandez, praktiksamordnare i Tranemo kommunJosé Hernandez beviljades så kallat FoU-stöd 2015 och vid FoU Sjuhärad Välfärds seminarium om insatser för funktionsnedsatta i oktober delredovisade han sitt arbete, som ska vara klart vid årsskiftet. Avsikten med projektet är att minska avståndet från dagcenter till arbetsmarknad för personer som fått beslut om daglig verksamhet (se faktaruta), och att stödja deltagare att få och kunna behålla ett lönearbete.

Ett vanligt scenario för personer i daglig verksamhet är annars att de får göra olika former av praktik.

Daglig verksamhet
Daglig verksamhet är sysselsättning på dagtid för personer som beviljats insatser enligt LSS (lagen om om stöd och service till vissa funktionshindrade) eller SoL (socialtjänstlagen). Det kan till exempel vara personer med autism och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, förvärvad hjärnskada och utvecklingsstörning samt psykiska funktionsnedsättningar, som till exempel depression. Personer i daglig verksamhet får en mindre så kallad habiliteringsersättning som inte är skattepliktig.
Den dagliga verksamheten i Tranemo kommun är öppen för personer upp till 67 år, som saknar förvärvsarbete och inte går någon utbildning. Verksamheten är individanpassad och sker vid flera olika platser, till exempel dagcentret Solängen, skapande på Västergården, butikerna Knuten, Limac och Värdefullt, Fixarverkstan, hunddagiset Kompassen och lantgårdsverksamhet på Ljungsnäs gård. Mer information finns här.

– Om man frågar dem hur de upplever att komma ut i samhället, säger de att de får ett ökat självförtroende. Men de har en gnagande känsla av att inte få vanlig lön för sitt arbete.

– Hela samhället idag är uppbyggt på att vi ska arbeta. Och de har liknande drömmar som vi har: Att ta körkort, få bestämma var de ska bo och så vidare, sådant man oftast uppnår genom att ha ett arbete.

På omsorgssektionen arbetade José Hernandez med 20 personer 2015, i år har några tillkommit, så att de sammanlagt är 26. Två av dem har kommit ut på den ordinarie arbetsmarknaden under projektets gång.

– Och det är väldigt stort för Tranemo, säger José, för vi har inte den traditionen. Så mycket har hänt. Men fortfarande baseras det positiva resultatet på mina kontakter och min kännedom om näringslivet i Tranemo, och inte på att vi haft en tydlig modell.

Modell med aktivitetscenter
Tanken är förstås att den arbetsmodell som José Hernandez arbetat fram i projektet ska kunna användas framöver. Enligt nuvarande arbetssätt finns praktiksamordnaren som en ”mellanstation” till hjälp för deltagarna, mellan daglig verksamhet och arbetspraktik. I den nya modellen ersätts praktiksamordnaren av två nya ”stationer”, som inte är lika personbundna som arbetssättet med praktiksamordnaren varit: Aktivitetscenter och Arbetsmarknadsenheten.

Modell med aktivitetscenter, av José Hernandez

Det finns en rad möjligheter med den nya modellen, förklarar José Hernandez: Aktivitetscentret kan även stödja andra målgrupper, till exempel personer med beroendeproblematik. Stödet från centret ska vara anpassat efter olika målgrupper och kunna erbjudas på hemmaplan. Aktivitetscentret kan också knyta samman och främja samverkan mellan flera aktörer, som sociala stödteamet, LSS- och SoL-handläggare, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och sjukvård.

– De olika stegen i modellen ska vara flexibla, säger José Hernandez, och deltagaren/brukaren ska kunna förflytta sig mellan de olika stegen om något inte fungerar.

I modellen kan personal enklare följa varje enskild deltagares behov och utveckling, genom att tillsammans sätta tydliga mål och delmål. Det minskar också risken att någon deltagare ”faller mellan stolarna” och blir utan hjälp.

– Den nya arbetsmodellen har möjlighet att erbjuda brukaren rätt sysselsättning, på rätt nivå och till rätt individ, konstaterar José Hernandez.

Ökat samarbete?
Att den nya arbetsmodellen ska införas i Tranemo kommun är redan beslutat, men den behöver utvecklas mer, förklarar han. En arbetsgrupp arbetar med frågan under hösten 2016 och man hoppas att kunna sjösätta arbetsmodellen 2017. José Hernandez presenterar även sin slutrapport om projektet 2017.

Aktivitetscentret i Svenljunga har varit förebild för det som planeras i Tranemo, berättar José Hernandez.

– Att det finns ett center i Svenljunga kan innebära ökat samarbete mellan kommunerna och då kan vi också erbjuda flera olika alternativ för målgruppen, säger han.

Text och foto: Pia Mattzon

Fotnot: Presentationerna från föreläsningarna vid seminariet finns att läsa och ladda ned på FoU Sjuhärad Välfärds webbplats.