Huvudmeny
Bengt Persson

2017-12-04 08:00

Samhällsengagerad pedagogikforskare lämnar över vid pension


Bengt Persson, professor inom pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås, har gjort sig ett namn inom den internationella forskarscenen för sitt arbete med inkludering i skolan. Nu går han i pension, och avtackades i november i samband med ett heldagsseminarium med fokus på hans forskningsområde.

Bengt Persson var själv en av talarna under forskningsseminariet, där forskarkollegor från när och fjärran deltog för att dela med sig och ta del av nuläget inom forskningsfältet kring inkludering.

Hej Bengt Persson, hur känns det att gå i pension?

– Väldigt bra, man ska inte hålla på så länge att omgivningen undrar varför man inte förstår att det är dags att sluta.

Vad känner du när du ser tillbaka på din forskargärning?

– Det roliga inom mitt forskningsområde är att data oftast bygger på kontakter med andra människor. Dessutom arbetar man som regel tillsammans med andra, i mitt fall oftast med forskare från andra länder. Det har varit väldigt inspirerande.

Vad har varit det viktigaste i din karriär som forskare?

– Utbildning är en av samhällets viktigaste uppgifter. I mitt fall har fokus främst riktats mot grund- och gymnasieskolan och de elever som riskerar att inte klara skolans krav, ett väldigt problematiskt fält. Som jag ser det handlar forskning om två saker – dels att studera företeelser som är relevanta i ett samhällsperspektiv, dels att nå ut med resultaten till de som berörs av dem. Det senare har blivit allt mer problematiskt i takt med att lärosäten och enskilda forskare är piskade att leverera på ett sådant sätt att det ger ekonomiskt resultat för lärosätet samtidigt som det bidrar till den egna meriteringen.

– Egentligen är det absurt att det ges kurser i hur man på ett strategiskt sätt ska kunna docent- och professorsmeritera sig. Det är inte självklart att detta leder till att högskolelagens krav på att ”forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta” blir prioriterat. Risken är att nyttan stannar på högskolan och att de som berörs av resultaten inte har möjlighet att ta del av dem. Man talar idag allt oftare om det moraliska imperativet, det vill säga att forskaren tar ansvar för att forskningsresultaten kan göra skillnad. Som jag ser det motverkas detta av de nuvarande incitamenten.

Har du något minne från ditt yrkesliv som du vill dela med dig av?

– Kanske inte något speciellt minne men en känsla som i början var ganska obehaglig, detta att ständigt hantera osäkerhet. Forskning och research handlar om ett noggrant och idogt sökande – man vet inte var man ska hamna och vägen dit kan vara nog så prövande.

Vad står de forskare som du lämnar över till med för utmaningar?

– Högskolan i Borås och vår forskargrupp RCIW (Research and Capability in Inclusion and Welfare) har gott rykte inom inkluderingsområdet. Nu gäller det att utveckla området vidare, gärna med en starkare knytning till högskolans arbete för hållbar utveckling. Jag är säker på att de utmaningar vårt samhälle står inför globalt kommer att ställa nya krav på utbildningssystem som bidrar till ökad jämlikhet och minskat utanförskap.

Vad ska du göra nu?

– Inget drastiskt annorlunda, resa mindre och ägna mig åt skogen och familjen. Det känns väldigt bra.

Läs mer

”Pedagog som tagit ställning”

Text: Helen Rosenberg

Foto: Lars Ardarve