Huvudmeny

2017-07-12 08:00

Skarpt läge för blivande ambulanssjuksköterskor


Under tre dagar i slutet av terminen examinerades ambulansstudenter på Borås ambulansstation. Det var skarpt läge med skådespelare och utrustning på plats. Ett visst stresspåslag borde infunnit sig – eller? Häng med på VFU-examination!

– Sandra heter jag och jag kommer från ambulansen tillsammans med min kollega Sebastian. Hur är det med dig? Kan du beskriva din smärta? Är den molande eller stickande? Jag kommer sätta syrgas nu och sedan kontrollerar jag blodtryck, puls och andningsfrekvens. Är det ok?

Studentteamet Sandra Stridh och Sebastian Robertsson arbetar lugnt och metodiskt med patienten Jan Erik Andersson. Han är skådespelare och lever sig in helhjärtat. Han harklar sig, låtsats spy, skakar i kroppen och låter ynklig.

– Helvete, ska jag dö nu, undrar han med svag röst.

Själva examinationsrummet ser ut som ett sovrum. En enkelsäng, sängbord och sänglampa. Här finns också lärarna Christer Axelsson och Andreas Dehre. Deras jobb är att bedöma studenternas arbete. Efter ungefär en kvart av intensivt vårdande bryter de av, då har de även konsulterat EKG-resultat i allvarliga tongångar.

Nästa steg av examinationen – debriefing

Nu är det dags för debriefing, det vill säga feedback. I ett rum en trappa ner slår de sig ner för att prata om hur examinationen upplevdes, men först får studenterna reda på att de blivit godkända och de kan andas ut.

Sebastian Robertsson irriterar sig dock lite på att de inte tog blodsmittan med en gång, utan först efter att de gjort ett EKG, och den lilla gruppen resonerar fram och tillbaka. Det är en konstruktiv och samtidigt uppmuntrande dialog som förs runt bordet.

– Du gör mycket väldigt proffsigt, säger Andreas Dehre och nickar. Du kommunicerar på ett bra sätt, ibland lite väl terminologiskt, men när patienten frågar vad det betyder ändrar du din vokabulär. Det är jättebra. Kommunikationen mellan er två fungerar också bra.

Efter examinationen får vi en pratstund med studenterna, som nu kan titulera sig specialistutbildade ambulanssjuksköterskor. Både Sandra Stridh och Sebastian Robertsson arbetar redan inom ambulanssjukvården, i Jönköping och i Skåne.

Var det stressigt att examineras när även vi (skribent + fotograf, reds anm.) var med i rummet?

­– Nej, det är så det ser ut i verkligheten, så det var bara bra. Ofta sitter familjemedlemmar och tittar på samtidigt som vi jobbar. På det stora hela är hela examinationen väldigt realistisk och det är det som gör den så bra, svarar Sebastian Robertsson och fortsätter.

– Utbildningen vid Högskolan i Borås är väldigt praktiskt inriktad. Vi får inte bara komma ut och göra praktik inom ambulanssjukvård och anestesi, utan även inom räddningstjänst och SOS-alarm. Det får man inte överallt och det ger en bra förståelse för hela kedjan. Så till de som funderar på att studera till ambulanssjuksköterska, vill jag tipsa om att göra det i Borås.

– Det är många pusselbitar som har fallit på plats och jag har med mig mycket ny input till arbetsplatsen, säger Sandra Stridh.

Ett steg närmare riktig omvårdnad

Läraren Christer Axelsson kommer förbi. Han har 35-års erfarenhet av arbete inom ambulanssjukvården och arbetar fortfarande deltid ute på fältet. Han berättar att det är andra året i rad som de examinerar den verksamhetsförlagda utbildningen med praktiska moment.  Alla studenter får ett sjukdoms- eller olycksfall som de ska ta hand om.

– Med simulering, det vill säga verklighetstrogna situationer, har vi möjlighet att lära studenterna att följa en struktur. Blir man säker på sin struktur, kan man lägga mer fokus på patienten. Det leder till ökad patientsäkerhet, säger han.

Sandra Stridh håller med.

– Vi har kommit ett steg närmare riktig omvårdnad.

Läs mer om Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Text: Rebecca Lindholm
Foto: Suss Wilén