Huvudmeny
Åsa Israelsson-Skogsberg

2017-03-27 15:00

”Dessa barn har rätt till ett gott och säkert liv i delaktighet”


Att utveckla kunskap om livssituation och vårdbehov för barn och ungdomar med hemventilatorbehandling (HMV) samt familjens situation. Det är målet med Åsa Israelsson-Skogsbergs avhandling. Hon studerar även personliga assistenters erfarenheter av att vårda i hemmet.

Varför är det viktigt att du forskar om det här?

– Det finns inte mycket forskning gjord där barn och ungdomar med HMV själva har kommit till tals, men de enstaka internationella studier som finns antyder att barn med ventilatorbehandling i hemmet växer upp med en annorlunda barndom. Dessutom är föräldraskapet förknippat med bundenhet till hemmet, oro och många gånger en tung psykisk börda.

– Mitt projekt kommer att skapa kunskap kring en ny form av uppväxt och föräldraskap till en grupp växande barn som riskerar att bli utestängda från framtida utbildnings-, arbets- och socialt liv. Dessa barn har rätt till ett gott och säkert liv i delaktighet. Studier har visat att de har en positiv psykologisk utveckling i likhet med andra barn, och att de i framtiden kan bidra till värdefulla insatser i samhället, förutsatt att de ges möjlighet.

Hur långt har du kommit?

– I min första delstudie har femton personliga assistenter som arbetar med personer med ventilatorbehandling i hemmet intervjuats, artikeln är publicerad i Scandinavian Journal of Caring Sciences. Resultatet visar att de personliga assistenterna efterfrågar mer utbildning och att de tar ett mycket stort ansvar i kombination med att de ofta arbetar ensamma.

– Nästa del i avhandlingsarbetet består i att intervjua barn och ungdomar med andningsstöd i hemmet och även syskonen.  Nio intervjuer med barnen är nu gjorda, och jag är för närvarande fullt sysselsatt med att analysera mina intervjudata.

Hur är forskningsmiljön vid Högskolan i Borås?

– För mig är forskningsmiljön vid högskolan inspirerande, utmanande och väldigt utvecklande. Jag upplever att jag har lärt mig oerhört mycket under de två åren som jag har varit anställd här. Min handledargrupp består av flera olika yrkesprofessioner såsom sjuksköterskor, läkare, logoped och fysioterapeut, vilket är berikande både för mitt avhandlingsprojekt och för mig personligen.

Hur är det att vara forskarstuderande?

– Att vara forskarstuderande är mycket annorlunda i jämförelse med att arbeta på en intensivvårdsavdelning där man arbetar tätt tillsammans med sina arbetskamrater. Vardagen som forskarstuderande är så mycket mer ensam, vilket kan vara svårt, ovant och ta ett tag att vänja sig vid. Samtidigt är det väldigt stimulerande att driva sitt eget projekt framåt, det är kul och en stor utmaning att få möjlighet att ta ansvar för sitt eget projekt.

Vad har du för bakgrund?

– Jag är intensivvårdssjuksköterska och har arbetat i klinisk verksamhet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset fram till våren 2015, då jag började min forskarutbildning samt anställning på Högskolan i Borås. På Sahlgrenska har jag arbetat inom thoraxkirurgisk verksamhet, initialt på vårdavdelning därefter på thoraxintensivvårdsavdelning (TIVA) och slutligen som forskningssköterska inom verksamhetsområdet hjärta och kärl.

– Jag tycker att processen med att söka ny kunskap och fördjupa mig i ett ämne alltid varit intressant och stimulerande, det har varit en starkt bidragande orsak till att jag har valt att börja forska.

Läs mer om projektet.

Text och foto: Anna Kjellsson