Huvudmeny
Lerfigurer i många olika färger

2018-01-29 10:05

Mångfald ett trubbigt verktyg i kulturpolitiken


Mångfald har kommit att bli ett av de viktigaste begreppen i svensk kulturpolitik. Men vad mångfald faktiskt betyder är något som varierar kraftigt i olika sammanhang. Det konstaterar Bibliotekshögskolans forskare Linnéa Lindsköld.

– Mångfald är ett av de viktigaste och mest använda begreppen inom svensk kulturpolitik. Men hur dessa begrepp ska definieras är något oklart och därför blir de ganska trubbiga instrument att jobba med rent praktiskt, säger hon.

Linnéa LindsköldI en studie Linnéa Lindsköld, universitetslektor, gjort på uppdrag av Myndigheten för kulturanalys undersökte hon hur mångfaldsbegreppet har använts inom olika kulturpolitiska dokument under åren 1972-2016. Det hon fann var tre skilda definitioner, som trots att de vuxit fram under olika tidpunkter nu används samtidigt med varandra.

– Mångfald är ett begrepp som används på många olika sätt. Det kan användas för att signalera att alla ska få vara med och skapa kultur, men också att man ska ha möjlighet att välja mellan olika typer av kultur och att olika traditioner ska lyftas fram i det kulturella utövandet.

Variation, etnisk mångfald och bredare än så

Hon berättar att mångfaldsbegreppet gjorde sitt intåg i det kulturpolitiska fältet redan på 1970-talet, då det handlade om variation och att kulturpolitiken skulle främja flera olika kulturella genrer och traditioner. Under 1990-talet skiftade fokus från kulturformerna till de människor som utövar och konsumerar kultur, då mångfald i stället kom att handla om etnisk mångfald.

– I de nya diskussionerna och dokumenten ville man att både etniska minoriteter och personer med invandrarbakgrund skulle inkluderas i kulturlivet. Detta skulle ske dels genom ett breddat deltagande, men också genom att annan kultur än den typiskt svenska skulle få ta plats i kulturlivet, säger Linnéa Lindsköld.

Denna nya definition av mångfald fick snart kritik för att ha ett för starkt fokus på grupper, berättar hon. I debatten efterfrågades en större hänsyn till individer och individuella skillnader. Dessa strömningar fick ännu starkare fäste i samband med att en ny diskrimineringslagstiftning kom 2009. Den nya diskrimineringslagen var mycket bredare än tidigare lagstiftning, och alla diskrimineringsgrunder likställdes med varandra.

– Detta fick genomslagskraft även i kulturpolitiken, där man gick från att enbart tala om etnisk mångfald till att tala om en mångfald där personer med olika religioner, funktionsvariationer, sexualiteter, könsidentiteter och ålder skulle inkluderas. Det leder till där vi är i dag, då mångfald ofta används som ett paraplybegrepp, förklarar hon.

Efterfrågar större tydlighet

– Samtidigt kan vi se att de tidigare definitionerna av mångfald fortfarande lever kvar. I ett och samma dokument kan begreppet betyda att flera kulturformer ska lyftas fram i ett stycke, medan det betyder etnisk mångfald i ett annat. Det är problematiskt, och jag tycker att det hade varit bättre om man kunde särskilja de olika definitionerna genom att använda olika begrepp. Genom att göra det hade vi också tydligare kunnat se vad det är politikerna faktiskt vill uppnå med kulturpolitiken, avslutar hon.

Läs mer

Linnéa Lindskölds artikel ”En flerfaldig mångfald: Reflektioner kring mångfaldsbegreppet i svensk kulturpolitik 1972–2016” ingår i antologin Vem får vara med? Perspektiv på inkludering och integration i kulturlivet i de nordiska länderna, som ges ut av Kulturanalys Norden och innehåller bidrag från 19 nordiska forskare. Antologin presenteras och debatteras på en nordisk kulturpolitisk dag den 29 januari 2018. Dagen ingår i Sveriges ordförandeskapsprogram för Nordiska ministerrådet 2018.

Till antologin (extern sida, pdf)

Till pressmeddelande om antologin (extern sida)

Till Linnéa Lindskölds forskarprofil

Text: Helen Rosenberg
Toppbild: Mostphotos
Porträttbild: Suss Wilén