Huvudmeny

2017-07-21 08:00

Second hand tas till en ny nivå i återbruksgalleria


I Eskilstuna finns Sveriges, kanske världens, första återbruksgalleria – ReTuna. Sedan gallerian öppnade 2015 undersöker Lars Hedegård, doktorand i textilt management vid Textilhögskolan, hur detta initiativ, som marknadsför sig som ett hållbart alternativ inom textil- och modehandeln, fungerar.

Lars HedegårdVem startar företag i återbruksgallerian? Vad har de anställda för bakgrund? Vilka förutsättningar gäller för att driva en butik? Hur avgörs vad som passar för återbruk? Och hur utmanar initiativet den vanliga handeln? Med utgångspunkt från textil- och modebutiker söker Lars Hedegård svar på dessa frågor.

I ReTuna finns butiker vilka, precis som i en vanlig galleria, är specialiserade på exempelvis byggvaror, sport, hemelektronik, blommor, kökstillbehör och mode.

– Jag tittar på verksamheterna i gallerian ur tre olika perspektiv: hur fungerar de, vem och vad ingår i dem och hur skapas hållbarhet enligt de personer som är involverade. Jag studerar detta för att förstå hur initiativet fungerar, vem som tagit det och var det har tagits.

Lars Hedegård har observerat verksamheten samt gjort intervjuer med gallerians ledning, butiksinnehavare och anställda. Målet med doktorandprojektet är att belysa det initiativ som tagits för att öka hållbarheten inom mode- och textilbranschen.

Tre logiker som påverkar

I en första delstudie har Lars Hedegård utgått från hur tre logiker, det vill säga sätt att tänka och göra, påverkar verksamheten. Logikerna är baserade på återbruk, handel och socialt företagande.  Han förklarar:

– Återbruk handlar om att återanvända saker och en galleria bygger på att generera handel och i slutänden vinst. En återbruksgalleria bygger alltså på att skapa handel och vinst genom att återanvända, men dessa två logiker går inte alltid hand i hand. Bästa stället för att sälja är till exempel inte alltid det bästa stället att samla in begagnade saker på.

Något som dessutom ytterligare påverkar verksamheten på ReTuna, menar Lars Hedegård, är att handels- och återbrukslogiken också måste samsas med tankar om, och förutsättningar för, socialt företagande. Verksamheterna bygger nämligen i flera fall på bemanning genom arbetsmarknads- och integrationsåtgärder. Många gånger har dessa personer ingen tidigare bakgrund i handel, mode, återbruk eller företagande.

– Handel, återbruk och socialt företagande påverkar varandra, ja många gånger krockar de till och med. De här krockarna måste hanteras på alla nivåer, av både gallerians ägare, gallerialedning och butiker, förklarar Lars Hedegård.

”Follow the thing” – i omvänd ordning

Lars Hedegård har också i en delstudie följt 97 plaggs väg från att de har lämnats in till insamling för återbruk till ReTuna och deras väg genom olika anhalter för sortering, för att sedan fortsätta till någon ny form av återbruk.  Han har inspirerats av en rörelse som kallas för ”follow the thing”, där man följer ett ting från slutkonsument bakåt till producent för att på så sätt avslöja tingets produktionskedja.

– Det som skiljer, och som inte har gjorts så ofta, är att vi istället har följt plaggens väg efter konsumtionsfasen genom de olika återbruksleden. Vi vill veta hur man resonerar kring plaggen i de olika stadierna av återbruksprocessen.

Definitionskedjor berättar hur plaggen bedömts

Utifrån det insamlade materialet om de 97 plaggen har Lars Hedegård sedan skapat definitionskedjor som visar hur plaggen har bedömts under återbruksprocessen. Exempelvis kan den som lämnat in plagget ha definierat det som lämplig för återbruk. På ReTuna har dock plagget definierats som skräp, kanske för att det är smutsigt. I nästa sortering kan plagget få en status som återbrukbart igen. I ett annat fall kan ett plagg ha bedömts som återbruksbart av sorteraren på ReTuna, men väl i butiken har det starkare ljuset avslöjat smuts och sorteraren har förändrat definitionen av plagget till skräp. Samtliga plagg som Lars Hedegård har följt, har därmed fått en definitionskedja som berättar plaggets resa.

– Tillfälligheter avgör många gånger varför ett plagg definieras på ett visst sätt, och kriterierna behöver tolkas. Det är exempelvis upp till den enskilda sorteraren avgöra vad som är moderiktigt, att anpassa bedömningen till den aktuella butiken och dess tänkta kunder. Jag vill visa på att det vi klassar som skräp eller återbruksbart, enkelt kan få en ändrad definition. Hur vi värderar textilier är inte något inneboende hos själva plagget, utan det beror på varje unik situation.

Ny sortering ger ny definition

Lars Hedegård liknar de föränderliga definitionerna med fenomenet ”black boxing”.  Det handlar om vad som händer vid varje situation när ett plagg definieras och att varje aktör i återbrukskedjan får ta på sig rollen att definiera plagget på nytt, lite som att skicka runt en låda med ett okänt innehåll som förändras varje gång det plockas upp.

– Plagget hamnar liksom i ett noll-läge mellan varje nytt tillfälle då det sorteras och definieras. Detta är en viktig aspekt för återbruksbranschen. Varje steg bygger på att nästa aktör köper en viss typ av plagg, exempelvis plagg lämpliga för marknaden i Afrika, i en större kvantitet som har definierats av säljaren. Det är dock inte möjligt för köparen att kontrollera de enskilda plaggen och definiera dem förrän balen packas upp. För den sista återförsäljaren kan en bal med ”fel” innehåll, t.ex. tjockare kläder i Afrika, vara en ekonomisk katastrof.

Genom att undersöka hur verksamheten på ReTuna fungerar bidrar Lars Hedegårds forskning till att butikerna och övriga involverade i gallerian kan få återkoppling och därmed bättre förutsättningar till att utveckla det lokala återbruket av mode och textilier i Eskilstuna. Samtidigt ger forskningen ytterligare kunskap om hållbarhet inom textil och mode.

ReTuna är en återbruksgalleria i Eskilstuna. Gallerian och butikerna är självfinansierade. De textiler som ReTuna inte tar hand om går vidare till andra återbruksaktörer.

Läs mer
Läs mer om projektet "Follow the things": Donated fashion in a reuse mall context”.

Text: Solveig Klug
Foto: ReTuna
Porträttfoto: Erik Wasselius