Huvudmeny

Utställningar och projekt

Siri Derkert

I utställningen som var tillägnad Siri Derkert ställdes det 2001 ut 2 kappor och 8 klänningar som var tolkningar utav den svenska konstnärens modeskisser från 1917-1921. Plaggen i utställningen var tolkningar och inte reproduktioner då skisserna inte alltid visade plaggen i sin helhet. Exempelvis skissades oftast inte plagens baksida, eller hur knäppningarna såg ut. Det gjordes därför stora efterforskningar av dåtidens mode för att skapa något som kändes tidsenligt och realistiskt. Projektet drevs utav Gunnel Larsson, adjunkt vid Textilhögskolan, hon handleddes under projektet av Ulla Eson Bodin. I projektet tog hon även hjälp utav designern Annika Wikevand och modedesignstudenten Therese Södervall.

Body & Space

Utställningen Body & Space visade för första gången prototyper av smarta textilier. Utställningen hade premiär i Milano 2006 och avslutades två år snare i Riga efter att ha turnerat genom Europa. Utställningen utvecklades stadigt genom dessa två åren under ledning av Ulla Eson Bodin.

Sonja Delaunay

Sonja Delaunay var en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer och designer. Till hennes ära hölls därför en utställning och en dansuppvisning med plagg baserade på hennes skisser. Uppvisningen skulle visa plaggen i rörelse och utfördes till ett specialkomponerat musikstycke skrivet utav Carin Bartosh Edström. Utställningen var ett sammarbete mellan Ulla Eson Bodin från Textilhögskolan och Elisabeth Haglund från Skissernas museum i Lund, det var även där som utställningen ägde rum med vernissage i november 2007. Ulla Eson Bodin sydde upp alla plaggen med hjälp utan Gunnel Larsson som var med och plockade fram både modellkonstruktioner och sömnadslösningar utifrån de skisser de hade utav Sonjas plagg. Andra som också hjälpte till med att skapa dräkterna var: Elsa Lindahl, Therese Södervall, Frida Holmberg och Amy Bondersson.

 

Drottning Margaretas gyllene kjortel

1993 bestämde sig det historiska museet i Stockholm att de ville ställa ut en exakt rekonstruktion av Drottning Margaretas ikoniska klänning som del av sin permanenta utställning ’Sveriges Historia’. Väfskolan fick då det ärofyllda uppdraget att väva tyget till rekonstruktionen. Christina Rinaldo blev projektledare och hade samanlagt två månader på sig fullfölja uppdraget. Med en redan knapp tidsplanering stötte projektet på vissa problem. Kortkedjan som beskriver mönstret i en handväv skulle slås utav Mönsterateljern. Dock så passade inte kortkedjan i deras system, så de över tusen hålkorten som behövdes fick slås för hand av fyra personer. Tyget vävdes även av trådar som var så tunna att Amica Sundström fick plockas in för att sätta vävstolen då hon var den enda som faktiskt kunde se de små trådarna. För att hinna få tyget färdigt i tid vävdes det nästan dygnet runt av ett tiotal tidigare elever som blev involverade, bland dem var Hans Thomson och Reijo Lammi. Plagget var färdigt och ställdes ut 1994.

Design för det goda livet (världens största kurs)

2005 utsågs till designåret av utbildnings- och kulturministern Leif Pagrotsky. I och med det väcktes en idé för en designkurs på Högskolan i Borås som skulle bli världens största kurs med 150.000 deltagare. De inblandade i kursens födelse var Lars G Strömberg, Larsh Eriksson, Johan Huldt och projektledaren Katrin Tijburg. När Katrin sedan tog en annan tjänst blev Agneta Nordlund projektledare. Syftet med kursen skulle inte vara lära ut design, den skulle snarare tala om de kriterier som var målsättningen för designåret, nämligen att öka medvetenheten om design ur ett konsumentperspektiv. Till den då kommande kursen beslutades det att en specialanpassad kursbok skulle skrivas. Boken fick namnet ’Angående design’ och trycktes på både svenska och engelska. Kursen hölls på plats i Borås, men gavs även som distanskurs så att alla som ville skulle kunna delta, därför stängdes heller aldrig anmälan och registreringen. Det gick även bra att läsa kursen utan att tentera. Allt för att så många som möjligt skulle delta. För de som ville tentera gavs examinationen i fri form, den fick alltså lämnas in i den form en själv ansåg passande, så länge kursens fem E:n var representerade; etik, estetik, ekonomi, ergonomi och ekologi.

Tutanchamons garderob

Holländska doktorn Gillian Vogelsang-Eastwood hade sedan en längre tid forskat på Tutanchamons kläder, men saknade kunskap i att själv kunna väva och återskapa plaggen. Det var därför som sammarbetet med Väfskolan och Christina Rinaldo startade 1994 när de möttes under en konferens i Göteborg. För att kunna påbörja projektet, och få projektet helt rätt åkte Gillian Vogelsang-Eastwood och Ulla Eson Bodin till Egypten tillsammans med fotografen och vävaren Nino Monastra för att dokumentera original textilierna. När de sedan kom till att väva textilierna tog de in de gamla handvävningsstudenter, Kazuyo Nomura och Eva Nilsson, för att hjälpa till att ta fram reproduktioner av faraons tunikor, kragar, kallsonger, handskar och skärp. Alla årskurser på textilhögskolan engagerades på något sätt i den här utställningen. Förstaårsstudenterna arbetade med utsmyckningen av utställningen under kursledarna Thomas Brolin och Eva Best. Andraårs- och tredjeårsstudenterna tog fram textilier och plagg för en modernare Tutanchamon under ledning av professor Ulla Eson Bodin. Den 8 oktober 1999 invigdes världspremiären för utställningen Tutanchamons garderob (Tutankhamun’s Wardrobe) av drottning Silvia. Utställningen varade sedan i 10 år runt om i världen.

Dignity & Integrity

Fyra stycken Dignity projekt har utförts sedan 2006 under ledning av Jan Carlsson. I projekten har studenter från grundutbildningen fått åka till olika delar av världen med ett specifikt uppdrag. Projekten har alla varit genom bilder med syfte att skapa förstålse hos studenterna om, samt spegla den globala textilproduktionen och relationen och beroendet mellan konsumenterna i väst och producenterna i öst.

2006 tog därför studenterna bilder som berättade historier om människorna både bakom symaskinen och på färgerierna. 2007 var projektet ett sammarbete mellan Textilhögskolans textilekonomer och Mittuniversitetets bildjournalister. Det här projektet ställdes ut på Borås konstmuseum under namnet Borås Östra. Målet med utställningen var att visa på hur den svenska textilindustrin har överlevt tack vare att lägga ut produktionen till andra länder. 2008 fick studenterna föra så kallade ”bilddagböcker”, även detta år för att visa det ömsesidiga beroendet mellan öst och väst i textilproduktionen. Fokus låg dock istället på att visa arbetarnas liv och drömmar framför att visa vilka förhållanden de arbetade under. 2009 var temat för projektet ”humanistic implication”, vilket gick ut på att studenterna skulle fråga sig om det gick att prata om en pågående kulturkollision som utmanar det västerländska kommersiella modets värderingar. Vad som händer när och om mode anpassas till lokala förhållanden, och håller trender på att bli omodernt?

Integrity projektet kan sedan ses som en fortsättning på Dignity. I det här projektet skickades istället masterstudenter ut till olika delar av världen med uppdrag att besvara frågan: hur kan människors levnadsvillkor i extrema miljöer förbättras och förändras med hjälp av smarta textilier. Projektet gick alltså ut på att studenterna skulle ta fram smarta textilier som stärker integriteten på de platser de besökte. Det här projektet ställdes ut 2010 på Textilmuset.

Karin Larsson

I maj 2009 var det vernissage i Sundborn, Dalarna för hyllningsutställningen till Karin Larsson. Under vernissagen visade dansare upp studenternas alster till specialskriven musik. De 30 studenterna hade bland annat tagit fram kollektioner och andra verk baserat på hur de trodde att Karin själv skulle ha jobbat i samtiden. Karin själv var inte så noggrann i sitt skapande, det fick gärna se handgjort ut, och några lösa trådar här eller där spelade ingen roll. Hon var också duktig på att återvinna och använda det material som fanns till hands. Alla dessa egenskaper återfanns i studenternas verk.