Huvudmeny

2017-06-29 15:56

Svåra samtal kan bli möten som gör skillnad


När FoU Sjuhärad Välfärd bjöd in till seminarium om svåra samtal med ensamkommande unga, kom personal som möter dem i sitt dagliga arbete i stort antal. Inte minst lockade föreläsaren Helena Pokka, psykolog och universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås. – Om man har kunskap om samtalets betydelse och man vet hur man gör, så kan varje möte bli en skillnad för den andra människan, säger hon.

Seminariet var ett samarrangemang med Länsstyrelsen i Västra Götaland och bakgrunden var förstås det stora antalet ungdomar som flytt ensamma till Sverige, varav många idag lever under stor press. Deras liv präglas av oro över att bli uppskrivna i ålder, att inte få gå kvar i skolan eller få stanna kvar i Sverige över huvud taget. Även unga som fått permanent uppehållstillstånd kan visa tecken på psykisk press under lång tid.

Helena Pokka undervisar på förskollärar- och lärarutbildningarna vid högskolan, i interkulturell psykologi och pedagogik med fokus på barns utveckling, svåra samtal och barn i kris. Hon har också lång erfarenhet av krishantering, bland annat i samband med Backa-branden i Göteborg.

Helena Pokka, psykolog och universitetsadjunkt”Möten som kan göra skillnad” var hennes inledningsrubrik vid seminariet och hon poängterade att det inte bara är de unga ensamkommande som berikas av givande möten, utan även personalen som därigenom blir bättre och bättre på att föra svåra samtal.
– Och speciellt med ungdomar som i det här fallet, så att de kan få en hoppfullhet i sina liv, oavsett vilket besked de kommer att få. Alltså inte bara hopp om uppehållstillstånd, utan hoppfullhet som en inställning till livet, säger hon.

För detta krävs ett förhållningssätt hos personalen, som den ”måste äga själv”, som hon uttrycker det.
– Den måste ha hoppfullheten i sitt sätt att prata och det kräver en viss teknik, eller metod. Man måste veta hur man kan fråga och på vilket sätt man kan lyssna, förklarar Helena Pokka.

Som exempel berättar hon om en metod med öppna frågor som blir cirkulära. Med sina händer och fingrar visar hon små cirklar som hakar i varandra, samtidigt som hon beskriver hur den som leder samtalet kan haka fast varje ny fråga i det som tidigare har sagts.

Det gäller att hela tiden komma vidare (som en cirkel), och inte fastna i utgångspunkten (som en uppåtgående spiral). Att aldrig säga ”ja, men …” som samtalsledare, eftersom den andra uppfattar det som en invändning.
– Om en ungdom säger ”jag måste flytta”, måste du ana att ”jag måste flytta” betyder mer än det. Det finns en hel historia bakom. Då hakar du på det och ställer en öppen fråga: ”Vad skulle det betyda för dig om du fick flytta?”, förklarar Helena Pokka och menar att samtalet därefter kan handla om väldigt många fler ämnen än en flytt.

Viktig med reflektion
Inbjudna till seminariet var bland andra personal på HVB-hem i och utanför Sjuhäradskommunerna, socialsekreterare, lärare, specialpedagoger, kuratorer och andra inom elevhälsan, det vill säga olika yrkeskategorier som möter de ensamkommande barnen och ungdomarna. En av deltagarna var Evelina Hudson, som är föreståndare på ett HVB-hem i Hjo kommun.
Evelina Hudson deltog i seminariet Svåra samtal på FoU Sjuhärad Välfärd– Mycket av min dag består av de här mötena med svåra samtal. Det var väldigt matnyttigt att komma hit idag, vi fick dels lära oss många olika tekniker för att kunna möta ungdomarna på ett respektfullt sätt, och dels vad som kan ligga bakom att de mår som de mår.

– Det är också väldigt bra att Helena Pokka delar upp kris och trauman, och att hon pratar om att kulturen påverkar oss väldigt mycket. Dessutom hur vi kan använda oss själva som verktyg för att få ungdomarna att känna hopp, säger hon.

Hon menar att man aldrig blir färdigutvecklad inom hennes yrke, och att det är viktigt att reflektera och ta in nya perspektiv kontinuerligt. Helena Pokka är av samma åsikt.
– Man ska aldrig tro att man är fullärd i att ha svåra samtal. Vad man än tror sig ha med sig, kan man alltid bli bättre. Att veta vad man ska säga och inte säga, hur mycket man ska lyssna … det är ju lyssnandets konst.

Ickeverbal kommunikation
Att kommunikation dessutom handlar om mer än att tala och lyssna var också något som Helena Pokka poängterade för seminariedeltagarna.
– Särskilt om jag ska prata med en människa vars språk är bristfälligt. Kommunikation är lika mycket vilka ord du använder och hur du ställer dina frågor, som de icke-verbala signalerna. Din röst, ditt ansiktsuttryck, ditt sätt att gestikulera, hur nära du står, alltihop … Och det icke-verbala har om möjligt ett ännu större känslomässigt budskap än det du säger.

Som samtalsledare är det viktigt att hålla ordning på allt det där och inse hur mycket det betyder för den man samtalar med. ”Det syns på dig om du är där”, som Helena Pokka uttrycker det. Hon talade också om affekt-teorin och att känslor ”smittar”.
– Du ska vara medveten om att du i din yrkesutövning behöver använda din inlevelseförmåga och tillåta dig att smittas lite av den andras känsla för att kunna ta in hur den andra känner sig. Det behövs en öppning i dig för det. Utan öppningen har du svårt att läsa av och visa medkänsla.

– Men om öppningen blir för stor kan du bli lika frustrerad, ledsen, rädd och arg som den andra personen och helt involverad i den andras känslor, eller börja tycka synd om, och då har du svårt att ge det som den andra egentligen skulle behöva, säger hon och fortsätter.
– Din uppgift är att ge kraft för den andra att gå vidare. Jag kallar mitt uppdrag för min yrkesrock, vars öppning jag måste ta ansvar för, säger hon och gör en gest som om hon tar tag i båda rockslagen, som för att rätta till öppningen.

Trygghet för de unga
Från ett HVB-hem i Ulricehamn kom Fadil Kryeziu och några av hans kollegor för att lyssna på Helena Pokka. Hon som föreläsare lockade och dessutom ger seminarier och kurser alltid något gott tycker han, i och med att det innebär möten med andra människor och kunskap om hur andra gör.
– Det jag också gillar med henne är att hon kan referera till sig själv i och med att hon är från Finland, hon är inte född här.  

Fadil Kryeziu deltog i seminariet Svåra samtal på FoU Sjuhärad VälfärdFick du med dig sådant från föreläsningen som du kan omsätta i ditt jobb?
– Absolut. Just nu är det en tuff situation, för det är många som väntar på svar. Många måste gå igenom ålderstest och många som väntar har vänner som antingen har fått svar eller blivit åldersuppflyttade och fått lämna boendet. Det snurrar mycket i deras huvuden och då är det viktigt att vi finns där för dem så att de kan känna sig trygga.

Är det viktigt för er med den här typen av kompetensutveckling?
– Det är kanonbra. Alla kommuner och även privata boenden borde satsa mer, så att all personal får del av sådan här utbildning. Alla kan ju inte utbildas samtidigt, på vårt boende lottade chefen ut vilka som skulle åka, säger Fadil Kryeziu.
– Vi ska i alla fall se till att berätta litegrann om vad det här handlar om när vi har nästa möte, så att de som inte var med också får del av det här.

Hopp och ljus
Både Fadil Kryeziu och Evelina Hudson återkommer till hur viktigt det är för de unga ensamkommande att få känna hopp.
– Vi står i en situation där många ungdomar har tappat hoppet, säger Evelina. De har kommit hit och varit här i några år nu. De ser inte hoppet längre, det har hunnit dö ut och då är det viktigare än någonsin för oss som möter de här ungdomarna dagligen att ha verktyg för att kunna vara en fyr och ge dem ett ljus – även om de är ute mitt på det mörka vattnet.

Personalen kan förstås aldrig lova att någon får uppehållstillstånd, eftersom de inte vet hur det kommer att bli, menar Fadil.
– Men ofta i nya samtal pratar jag om vikten av att gå till skolan, att inte bara göra det för att vi vill det, utan för deras egen skull. Då får de utbildning, de möter andra. Under tiden mår de i alla fall lite bättre och klarar resten av dagen.

Han vill också förmedla till ungdomarna att det finns ljus, framöver.
– När det kommer vet vi inte, men det finns, och det finns alltid människor som är villiga att hjälpa till. Det är jätteviktigt att visa, säger Fadil Kryeziu.

Text och foto: Pia Mattzon

Fotnot: Helena Pokkas presentation (med undantag för en del bilder), finns att läsa och ladda ner här.