Huvudmeny

Evidensbaserad praktik (EBP)

Genom kunskapsutveckling och metodstöd ska FoU Sjuhärad Välfärd (FoUS) bidra till ökad samverkan mellan huvudmännen och till ökad kvalitet inom vård och omsorg för aktuella behovsgrupper, genom att

  • genomföra utvecklings- och forskningsprojekt tillsammans med verksamheter, brukare och intresseorganisationer,
  • stärka och utveckla former för samverkan mellan verksamheter, brukare och intresseorganisationer,
  • förnya och utveckla arbetsmetoder och verksamhetsformer,
  • sprida erfarenheter och resultat från forskning och utveckling och
  • medverka till ett kunskapsbaserat arbetssätt.

FoUS arbetar därför brett för att stödja utvecklingen av evidensbaserad praktik (EBP) inom det arbete som utförs inom vård och omsorg, inklusive rehabilitering och socialt arbete. EBP innebär att det praktiska arbetet och handlandet i större utsträckning än tidigare ska integreras med resultat från forskning.

EBP, evidensbaserad praktik, kallas ibland även för ”kunskapsbaserad praktik” och ”evidensinformerad praktik”, som har ungefär samma innebörd. Det är ett samlingsbegrepp för ett arbetssätt som kan användas inom många områden av vård och omsorg.

Kärnan i evidensbaserad praktik är att handlandet, det vill säga beslut och insatser, baseras på

  • bästa möjliga forskningskunskap/vetenskapliga kunskap
  • brukarens önskemål och behov (patienten, klienten, den anhörige eller motsvarande)
  • de yrkesverksammas/professionellas kunskaper och erfarenheter (de som arbetar inom vård och omsorg)

I det praktiska handlandet ska kunskaper från dessa tre källor (forskning/vetenskap, brukare, yrkesverksamma) vägas samman för bästa möjliga hjälp för den enskilde patienten, klienten eller motsvarande. Hjälpen kan handla om stöd, vård, behandling och rehabilitering, bland annat.

Begreppet evidensbaserad praktik får lite olika innebörd i olika sammanhang. Till exempel har legitimerad personal inom hälso- och sjukvård ett självständigt ansvar att arbeta ”enligt vetenskap och beprövad erfarenhet” med vissa uppgifter, men motsvarande bestämmelser finns inte inom socialtjänsten. Sådana skillnader medför att evidensbaserad praktik måste ha olika utformning, till vissa delar.