Carina Sjöholm

Intervju med Carina Sjöholm, chef för Enheten för samlingar på Göteborgs Stadsmuseum.

Det tar sin tid att skanna in två miljoner bilder, mata in information om dem och katalogisera på bästa sätt. Samma sak med information om gamla föremål och djur. Det är just det arbetet som Carina Sjöholm är chef för, först som enhetschef för samlingarna på Göteborgs Naturhistoriska museum och nu på Göteborgs Stadsmuseum.

– Det är ett riktigt deckarjobb, säger hon. Väldigt spännande men också tidskrävande.

Carina Sjöholm har en magisterexamen i kulturvetenskap, etnologi och arkeologi. Arkivering och katalogisering har hon lärt sig genom arbetet. Hon tror att en utbildning i digitala tjänster kan vara användbar även i museivärlden, men påpekar att man ändå måste lära sig de specifika systemen som varje museum har.

Fördelen med digitaliseringen är att det är mycket lättare att hitta uppgifter. Man kan koppla ihop olika kataloger, hänvisa vidare och använda sig av flera databaser om man har tillgång till det. Arkiven och katalogerna används i det dagliga arbetet av personalen, av forskare, när föremål ska lånas ut eller användas till utställningar. Ett viktigt syfte är också att göra samlingarna allmänt tillgängliga. Stadsmuseets bilddatabas är sökbar för allmänheten. Carina Sjöholm ser också stora möjligheter med att göra virtuella utställningar.

– På internet kan vi visa upp exempelvis skrymmande föremål lättare. Alla, oavsett var de befinner sig, kan se våra stora maskiner eller valskelettet från Naturhistoriska. Samma sak med sköra material. Man kan göra filmer, använda sig av ljud, länka vidare… det finns egentligen hur mycket som helst man kan göra.

En annan idé hon sympatiserar med är så kallad ”social tagging”, att också allmänheten kan lägga in fakta om föremål. Det kan vara till exempel berättelser från äldre släktingar kopplat till en pryl eller ett foto. En ny form av interaktivitet som inte är helt självklar – än så länge.

– Det är ett diskussionsämne inom museivärlden om vi ska göra så eller inte. Men vi vet inte allt. Människor kan bidra med sin egen historia. Dessutom får vi hjälp och respons på vårt arbete.

Text och foto: Lena Löfgren www.llmedia.se