Huvudmeny

2019-01-09 08:21

Forskargruppen – en mötesplats i den akademiska djungeln


Från ensamt slit till gemensamma belöningar. Genom att införa forskargrupper har Högskolan i Borås styrt sin forskning mot tydligare mål. – Det är svårt att bedriva forskning på egen hand i dag, säger Jenny Johannisson, tidigare vicerektor för forskning.

Hon har varit en av de drivande krafterna bakom det högskolegemensamma uppdrag för forskargrupper som klubbades igenom i april 2017. Men förändringen växte fram långt tidigare än så.

– Allt bottnar i när vi började ansöka om examenstillstånd på forskarnivå 2009, säger Jenny Johannisson. Det förutsatte att vi tydligt identifierade våra starkaste forskningsområden. När vi väl gjort detta, och samtidigt genomförde en omorganisation av högskolans verksamhet 2014, blev forskargrupperna ett naturligt nästa steg i att stödja vidareutvecklingen av forskningen.

I nuläget finns ett trettiotal forskargrupper på Högskolan i Borås. Jenny Johannisson ser flera positiva effekter av att forskningsarbetet blir mer av en gemensam syssla. Dels en inre verkan, som hjälper forskarna att få större utbyte av sina kollegor.

– I dag är vi beroende av externfinansiering, säger hon. För att överhuvudtaget få medel, eller komma vidare i den akademiska karriären, behöver forskarna publicera resultat. Det underlättas av stöd från kollegor med erfarenhet. Varje forskargrupp leds av en senior forskare inom området som kan coacha de juniora forskarna framåt.

Dessutom finns en tanke om att grupperna ska ge verkan utåt, och förbättra kommunikationen mellan forskarna och omvärlden.

– Grupperna blir en kontaktyta, för forskare från andra lärosäten, och nyfikna människor överlag som vill veta mer om vad vi håller på med. Nu finns ett namn och nummer till den som leder arbetet inom varje inriktning.

Forskargrupper öppnar för nytänkande

Genom forskargrupperna håller sig högskolan à jour inom sina starkaste ämnesdiscipliner. Samtidigt jobbar många grupper tvärvetenskapligt, för att luckra upp gamla gränser.

– Det kommer inte hända så mycket nytt i en forskningsverksamhet som bara fokuserar på sin egen ämnestradition, säger Jenny Johannisson. Forskargrupperna ska vara en mötesplats – de stora frågorna går inte att lösa inom ett enda ämne.

Traditionen att forska i grupp är starkare inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena, medan de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena i högre utsträckning utgått från individen. Det menar Jenny Johannisson, i dag docent i biblioteks- och informationsvetenskap, som själv disputerade med en monografi 2006.

– Då var det viktigt att vara självständig, även gentemot sina handledare, säger hon. Jag uppmuntrades aldrig till att skriva tillsammans med andra, utan sådana initiativ fick jag ta själv. I dag ser hela forskarsamhället annorlunda ut, sampublicering är ett mycket viktigare moment.

Finns det några faror med att göra forskningen mer kollektiv?

– Vi har en situation där forskningspolitiken allt mer belönar det kvantifierbara. Det medför risken att det blir fokus på antalet publikationer, snarare än kvalitén på dem. Kunskap som tar längre tid, och där nyttan kanske inte är direkt avgörbar, riskerar att glömmas bort. Allt kan inte uttryckas på tio sidor i punktform.

Lär mer om högskolans forskargrupper.

Text: Christian Naumanen
Bild: Suss Wilén