Huvudmeny

Inkludering är nyckeln till skolan för alla

Att kunna möta och bemöta elevers olikheter. Det ger eleverna tillit till varandra och skolan och tilltro till sin egen förmåga. Forskning vid Högskolan i Borås visar på värdet av inkluderande lärmiljöer.

– Det kräver att lärare, skolledning, egentligen all personal i skolan, granskar sitt eget arbete och bråkar med sin egen inställning. Och det är mänskligt att tycka att det är svårt, säger Elisabeth Persson, universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås och forskningsledare för projektet ”Inkluderande lärmiljöer”.

Begreppet inkludering kommer från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Hon förklarar det som ”en princip som ska genomsyra det vardagliga arbetet i utbildningssammanhang med det vidare perspektivet att skapa möjligheter för barn och unga att delta i ett demokratiskt hållbart samhälle”.

– Det råder mycket förvirring kring begreppet och det missbrukas väldigt ofta i skolsammanhang. Ofta används det för att motivera att alla elever ska befinna sig i samma fysiska rum. Men i själva verket handlar det om att eleverna ska få det stöd och den hjälp de behöver för att de ska bli de samhällsmedborgare som vi behöver i ett demokratiskt samhälle. Då blir våra olikheter en tillgång, förklarar hon.

Inkluderande lärmiljöer 
Utvecklingsgrupper bestående av pedagogisk personal och skolledare utgör navet i programmet för att utveckla inkluderande lärmiljöer. Grupperna träffas kontinuerligt under tre års tid med start vårterminen 2017.

Varje huvudman utser en eller flera processledare och processledarna bildar en processledargrupp. Den har möte minst två gånger per termin.

Ledarna på förvaltningsnivå bildar en styrgrupp som tillsammans med Ifous projektledare leder programmet.

Representanter från alla grupper och skolorna träffas vid nationella tvådagarsseminarier. Forskarna vid Högskolan i Borås bistår med forskningsmaterial och att arrangera seminarier samt med att bedriva praktiknära forskning i ett nära samarbete mellan forskare och medverkande skolor/huvudmän. Forskarna följer även utvecklingsgruppernas arbete.

Förkortningen Ifous står för Innovation, forskning och utveckling i skola och förskola. Ifous är ett fristående forskningsinstitut.

Syftet med programmet är att nå ökad kunskap om hur metoder, arbetssätt och organisatoriska faktorer kan förbättra förutsättningar för skapandet av inkluderande lärmiljöer.

Högskolan i Borås har ett vidare inkluderingsperspektiv jämfört med många andra, det innebär att forskarna ser det som möjligt att om en elev under en kortare period behöver undervisning i en mindre grupp eller enskilt för att på sikt kunna fungera väl, så är det också ett inkluderande förhållningssätt.

– Det finns elever som har olika typer av funktionsnedsättningar eller social problematik som behöver ett stöd som ibland inte går att ge inom den ordinarie klassens ram. Men målet är att de ska lära sig att stå på egna ben och klara sig väl som vuxna.

Den vidare synen är egentligen inte kontroversiell, men Elisabeth Persson menar att det är en utbredd uppfattning att det handlar om fysisk placering.

Inkludering handlar om hur vi bemöter andra människor.

– Om eleven blir exkluderad eller utpekad beror på hur de tas bort från rummet, då inkludering handlar om hur vi bemöter andra människor. Hur vi tänker i frågorna visar sig i våra handlingar. Men de som blir avskilda hamnar lätt i utanförskap, därför måste målet vara att de får hjälp och stöd med de behov de har för att på sikt kunna delta igen, förklarar hon.

Hon menar att det finns många skolor som saknar ett inkluderande förhållningssätt. Rådande betygssystem kan vara en anledning.

– Det innebär att elever i en och samma ålder ska klara av vissa uppställda kunskapskrav. Tillsammans med det klimat som råder nu, med till exempel rankningslistor i skolor och kommuner på hur många elever som når minst betyget E (det vill säga gränsen för godkänt i årskurs 9, reds. anm.), är det lätt att flytta fokus från att skapa inkluderande lärmiljöer. Detta trots att tidigare forskning visat att det absolut inte finns någon motsättning, utan att inkludering snarare ger bättre studieresultat.

Forskningen hon hänvisar till är bland annat ett omtalat projekt som genomfördes under åren 2010–2015 som det fortfarande hänvisas till i debatten kring skolan. Projektet ”Inkludering för bildning” genomfördes i samarbete med Essunga kommun och Nossebro skola. Därför används ofta namnet Essungaprojektet. Det var i det projektet Elisabeth Persson började forska om inkludering.

Essungaprojektet var unikt för att forskarna kunde följa eleverna under lång tid. Först följde de arbetet på Nossebro skola under ett läsår och sedan träffade de eleverna igen på gymnasiet för att se om det fanns några spår kvar av deras tidigare skolgång i en inkluderande lärmiljö.

Projektet var uppdelat i två delar. Det första handlade om att förändra förhållningssättet, med avstamp i modern pedagogisk forskning, för en mer inkluderande lärmiljö hos all personal – inte bara lärare, utan all personal, som exempelvis förvaltningschef, vaktmästare eller skolmåltidspersonal. Även föräldrarna och eleverna involverades aktivt i förändringsprocessen.

I den andra delstudien intervjuade forskarna ett urval av eleverna, som lämnade grundskolan 2010 och 2011, i slutet av deras tredje år på gymnasiet.

– Det visade sig att de här eleverna hade en tilltro till den egna förmågan och den egna kunskapen. De kunde sätta upp mål och beskrev att de hade strategier för hur de skulle kunna nå dem. De var medvetna om sina starka och svaga sidor och de pratade mycket om sitt eget ansvar, vilket de menade är viktigt att ha med sig i arbetslivet, säger Elisabeth Persson.

De hade också tillit till andra människor och skolan som institution. Och de klarade sina gymnasiestudier väl. Detta trots att Essunga var en kommun där utbildningsbakgrunden var förhållandevis låg. Men projektet visade att en medveten lärarkår kan bryta det mönstret, för eleverna lyckades verkligen.

– Men det finns inga färdiga recept för hur en skola kan nå en inkluderande lärmiljö. Varje skola är unik med sin kultur och tradition och bär med sig mycket av den verksamhet den har bedrivit, fortsätter hon.

Nu är forskarna halvvägs in i ett annat arbete, programmet ”Inkluderande lärmiljöer”, där de jobbar tillsammans med sju kommuner. Programmet är finansierat genom Ifous (se faktaruta om hur programmet är organiserat reds. anm.). Forskarnas roll är att ge kommunerna stöd till mer inkluderande lärmiljöer, följa processerna och samtidigt bedriva forskning.

– Vi har inte kommit så långt än att vi kan gå ut med några resultat.

Men kommunerna som deltar kommer som sagt inte att få en färdig verktygslåda för hur de uppnår inkluderande lärmiljöer. Frågan är långt mer komplicerad. En sak är dock klar. Exempelvis behöver stora barngrupper eller många barn med diagnoser inte innebära hinder för att utveckla en inkluderande lärmiljö, vilket bland annat Essungaprojektet visade.

– Går det att se problemen är det större sannolikhet att komma till rätta med dem. Alla strävar efter att vi ska minska avhopp från skolan. Då kan vi inte bygga in ett utanförskap där man tidigt känner att man inte platsar, kan eller har förmåga. Vi har goda exempel på att med ett ändrat förhållningssätt, som i stor utsträckning handlar om lärarnas inställning och rektors ledarskap, då kan måluppfyllelsen öka, säger hon.

– Ibland tror jag att vi pratar mer om regler än det som är grundläggande i skolans uppdrag. Fokus för diskussion i dag kan vara om eleverna får ha mobiltelefoner eller inte. Tidigare var det om barnen fick ha keps på, och vi fastnar i den typen av diskussioner i stället för att komma till det som är väsentligt.

På lärarutbildningen vid Högskolan i Borås ska studenterna redan under första terminen möta begreppet inkludering. Därefter ska de i samtliga terminer arbeta utifrån inkludering och arbeta för att möta alla elevers behov – både de som behöver extra stöd och de som behöver utmaningar.

– På det viset kan vi förändra skolan på sikt, även om vi inte når politikerna. Jag är väldigt glad över att jag får sprida inkluderingstanken och jag brinner verkligen för att alla barn och elever ska få möta en verksamhet som gör att de upplever delaktighet och medverkan, säger Elisabeth Persson.

En inkluderande skola ger eleverna det stöd och den hjälp de behöver för att de ska bli de samhällsmedborgare som behövs i ett demokratiskt samhälle.

Forskarna är halvvägs in i ett projekt tillsammans med sju kommuner där de ska ge stöd till mer inkluderande lärmiljöer, följa processer och bedriva forskning. 

Text Anna Kjellsson
Foto Suss Wilén, Mostphotos

Läs mer om projektet

Elisabeth Persson

Forskningsområdet Pedagogiskt arbete