Huvudmeny
Illustration på en grupp personer i samtal vid ett bord.

Livet, döden, ensamheten och stödstrumporna

Det finns stora behov hos äldre att prata om existentiella frågor. Nu utreder forskare om en utbildning i kommunikation kan hjälpa hemtjänstpersonal att bättre fånga upp och bemöta de äldres behov av samtal.

Tanja Gustafsson.Tanja Gustafsson har en bakgrund som distriktssjuksköterska på en vårdcentral. Hon började som doktorand inom området Människan i vården under hösten 2017. Syftet med hennes avhandlingsarbete är att, tillsammans med en forskargrupp på högskolan, utveckla, testa och utvärdera en utbildning i kommunikation för personal som vårdar äldre i hemmet.

I denna utbildningsintervention ingår 25 personer från två olika hemtjänstgrupper från en enhet. Utbildningen är i åtta delar, och har särskilt utformats för att vara flexibel och lättillgänglig där alla delar utom en är webbaserade.

– För den här gruppen är det i vanliga fall ofta mer fokus på arbetsuppgifterna, det praktiska som personalen ska göra. Det kan vara allt från att fixa mat, städa, ta på stödstrumpor eller ge ögondroppar. Men mötet och relationen är minst lika viktig för personerna de vårdar, säger Tanja Gustafsson.

Brister i kommunikationen

Ljudupptagningar från hemtjänstbesök gjorda i ett tidigare internationellt projekt, där forskare från Borås var med, visade att det finns brister i kommunikationen mellan äldre personer som vårdas i hemmet och den personal som vårdar dem. Studien visade att det vid besöket är lätt att som vårdpersonal missa att fånga upp äldre personers oro eller bekymmer som de behöver prata om.

– Det kan bero på många saker. Personer som jobbar med att vårda äldre i hemmet har olika utbildning och varierande bakgrund. De kan vara allt från väldigt unga personer som kommer direkt från gymnasiet, till undersköterskor med lång erfarenhet, förklarar hon.

Ett annat hinder för kommunikationen kan vara språket. Det är viktigt att prata långsamt och använda ord och uttryck som ligger nära den som får vård.

– God kommunikation ökar den äldres välbefinnande, men även personalens.

I ett grupprum i en västsvensk kommun träffas en grupp som arbetar som vårdpersonal. Solen letar sig in genom de stormönstrade gardinerna. Det är vår och utanför har magnoliabuskarna precis gått i blom. Dörren till rummet är öppen och en huskatt från äldreboendet, som ligger i samma byggnad, strövar nyfiket in för en snabb koll innan den går vidare.

Följer personalens lärande

Pernilla Karlsson.På plats finns Pernilla Karlsson, universitetsadjunkt inom vårdvetenskap på Högskolan i Borås, för att hålla i den delen av utbildningen där personalen får handledning på plats.

– Jag är med i utbildningen och ska följa personalens lärande, berättar hon.

Hon skriver frågeställningar som de ska utgå ifrån på tavlan samtidigt som dagens fem deltagare droppar in och tar plats runt bordet. I dag handlar det om att handledas och reflektera över temat kommunikation.

Andra teman för utbildningstillfällena har till exempel varit värdegrund och förhållningssätt, verbal och icke-verbal kommunikation samt lyssna och närvara.

Gruppen som är på utbildningen det här tillfället förklarar att den största vinsten de ser redan nu är att de får bekräftelse i att de gör rätt i sitt arbete.

– Kommunikation är A och O i vårt jobb. Det är en jättebra utbildning för de som är nya. Tyvärr har det inte varit så mycket nytt för oss som varit 20 år i vården, säger en av deltagarna.

Handlar om förhållningssätt

Men de ser hur viktig deras kommunikation är i arbetet.

– Vi kan vara den enda personen vårdtagaren träffar på en hel dag. Vi får ta samtal om det senaste läkarbesöket, möta familjen när det gäller vård i livets slutskede men också vara med när vårdtagare till exempel råkat ut för dödsfall i familjen. Vår kommunikation betyder mycket, säger en annan.

Utbildningen ger inget facit på hur man bemöter svåra frågor från äldre personer. Det finns inga ”standardsvar”, utan det handlar snarare om förhållningssätt: att kunna lyssna aktivt och fokusera på personen som får besöket och inte tänka på nästa steg i ett pressat schema.

Tanja Gustafsson förklarar:

– Vi har låtit deltagarna vara med och påverka innehållet. Vi tar upp exempel på svåra situationer som att vårda personer med demens, som är aggressiva eller som gråter, och ger verktyg för vad man behöver tänka på och hur det går att bemöta de situationerna. Men varje möte är unikt där personerna i mötet har olika behov och förmågor.

Utbildningen bidrar med verktyg

Hon förklarar vidare att arbetssituationen ställer krav på vårdpersonalen på grund av högt tempo och omfattande hjälpbehov hos personerna som vårdas i hemmet. Hon tror att utbildningen kan bidra med praktiska verktyg men också ge en förståelse för hur viktigt mötet och samtalet är för den äldre personen.

– Vi vet att många i hemtjänsten jobbar utifrån ett pressat schema, men även korta samtal gör mycket, eftersom den äldre personen blir bekräftad. Det viktiga är att försöka ha fokus på just det möte som pågår och göra det så bra som möjligt. Och det handlar inte alltid bara om det verbala samtalet utan lika mycket om kroppsspråk, säger hon.

För att veta om utbildningen gör någon skillnad, har forskarna redan innan den började samlat in 60 ljudupptagningar från hemtjänstbesök med personalgruppen. Både korta och långa hembesök har spelats in. All personal som deltar har också varit med i en enkätundersökning där de till exempel skattade sin förmåga att kommunicera och deras arbetstillfredsställelse. Dessutom gjordes en gruppintervju om deras upplevda förväntningar.

Följer upp utbildningen

Efter att utbildningen är genomförd kommer mer datamaterial att samlas in för att se om utbildningen kan göra skillnad, både ljudupptagningarna och enkäten kommer att göras om. Forskarna ska även göra intervjuer om personalens upplevelser av utbildningen. 

– Förutom att få svar på om en utbildning kan förbättra kommunikationen tycker jag också att det är viktigt att vi har satt strålkastarljuset på personalen i hemtjänsten. Det är en grupp som det inte gjorts mycket forskning kring, de gör ett viktigt jobb som kanske inte uppmärksammats så mycket, säger Tanja Gustafsson.

Forskningsledare för projektet är Annelie Sundler, biträdande professor i vårdvetenskap. Hon har sedan 2013 forskat om kommunikation med äldre som vårdas hemma. Hon berättar att det började när hon var med i ett internationellt projekt med forskning i Sverige, Norge och Nederländerna för att kartlägga hur kommunikationen såg ut. Redan då fanns tankar på att göra en utbildningsintervention, men det saknades forskningsmedel.

– Jag hoppas att vi genom det här projektet kan visa ett exempel på hur det kan gå att bedriva klinisk forskning med en utbildning för personal som är avsedd för att passa verksamheternas förutsättningar, och som är lätt att implementera om den visar sig ha effekt.

Hon är också med i ett internationellt nätverk med kommunikationsforskare inom hälsa och sjukvård. Studier i andra länder har visat att utbildning kan göra vårdpersonalen mer trygg i att kommunicera och mer följsam till patienters behov – det går att träna upp den kommunikativa förmågan.

– Vår forskning är ett inspel i en samhällsdebatt om effektivisering där de som får vård kan komma i kläm. Har inte personalen tid eller kompetens att möta äldres behov kan det öka deras oro. Jag hoppas att vår studie kan föra oss ett steg på vägen mot att göra skillnad för de som blir vårdade. Genom att de som får vård känner sig sedda, kan också trygghet främjas och patienter blir mer nöjda med den vård de fått, säger Annelie Sundler.

Forskargruppen

Forskargruppen består av:

  • Tanja Gustafsson, doktorand
  • Annelie Sundler, biträdande professor 
  • Elisabeth Lindberg, universitetslektor 
  • Hanna Maurin Söderholm, universitetslektor 
  • Pernilla Karlsson, universitetsadjunkt

Text: Anna Kjellsson
Foto: Anna Sigge, Suss Wilén och Claudia van Zyl (Unsplash)
Illustration: Suss Wilén