Huvudmeny

Det är inte bara forskning – det är en passion

Med ett närmast konstant leende visar Nawar Kadi runt i Textilhögskolans olika labb. Där trivs han allra bäst, och ingen kan ta miste på att han brinner för sitt ämne, textilteknologi. Denna professor är djupt engagerad i att göra vår värld mer hållbar, till exempel genom att skapa möjligheter att återvinna textilier i betydligt högre grad än vad som görs nu.

– Vet du att världens textilier till 60 procent består av plastmaterial? Undrar Nawar Kadi när vi möts.

– Och förstår du vilka problem detta ställer till vid återvinning? Förresten har vi ju knappt någon återvinning av textilier, det är bara en eller två procent av alla textilier som återvinns, och då framför allt från stadiet innan de har nått konsumenten. Därefter kanske en del återanvänds, till exempel i second hand-butiker eller skickas iväg som insamlat välgörenhetsmaterial. Men 75 procent av våra textilier eldas upp. 75 procent!

Nawar Kadi
Bor: Borås.
Kommer från: Aleppo i Syrien.
Familj: Fru och två söner (10 och 14 år gamla).
Läser: Inte så mycket hela böcker, utan mest hoppar jag mellan olika delar av böcker som jag läser på internet. Jag läser ibland böcker på arabiska, men jobbar med att försöka lära mig svenska.
Äter helst: Kibbeh, en typisk Aleppo-rätt med bulgur, lök och malet kött bland annat. Men jag gillar också svensk mat, till exempel lax.
Fritidsintressen: Textil och mekanik. Under kriget i Syrien byggde jag garnmaskiner för bland annat tvinning.
Drömmer om: Att bygga en ny textilfabrik och ha mer garnproduktion i Sverige. Och förstås om fred i Mellanöstern och resten av världen. Stoppa kriget!
Dold talang: Nej, det enda jag är bra på är textil och mekanik. Men många här blir förvånade över att jag vet hur industrimaskiner fungerar.
Svaghet: Mitt svenska uttal. Och att jag ibland är för snabb och ivrig och drar igång saker och pratar alldeles för fort. Jag borde vara mer eftertänksam.
Blir glad: När mina barn och min familj är glada och ingen mår dåligt. 
Blir arg: När dumma människor rättfärdigar dumhet, som krig eller vapenanvändning. Till exempel stora länder som rättfärdigar detta för att, som de påstår, skapa fred.
Favorittextil: Viskos – det behöver vi forska mer om, och jag har en del idéer om hur det kan utvecklas. Jag gillar bomull också, men det är mer begränsat. Viskos liknar polyester, men kan tillverkas helt av trä och återvunnen cellulosa, till exempel från bomull. Det ger stora möjligheter inför framtiden. Ett nytt material som jag också tycker är spännande är biopolymerer, där letar vi efter fler användningsområden.
Önskegäster på en fiktiv middagsbjudning: Mamma, först och främst, för henne kan jag inte träffa just nu på grund av visumproblem. Min bror och resten av min familj och släkt. Och min pappa, som tyvärr är död. Han skulle ha varit mycket stolt över att se mitt arbete här.

Han fortsätter snabbt.

– Visst finns det idéer om att producera elektricitet vid förbränning av textilier, men tänk så mycket pengar, vatten och el som slösas bort. Det går åt i snitt 2 500 liter vatten för att producera en enda t-shirt av bomull! Bara en enkel t-shirt utan tryck. Och sedan eldas den upp.

Det gäller att hänga med i svängarna när Nawar Kadi börjar berätta, för han talar fort och engagerat om sina hjärtefrågor.

– I Sverige förbrukar varje person omkring 14 kg textil per år, medan världsgenomsnittet ligger på cirka åtta kg, fortsätter han. Och i dessa textilier ökar andelen polyester, eftersom produktionen av andra material inte är så enkel att öka. Men polyester, det är plast det. Mängden plast i haven ökar. Mikrofiber som man talar mycket om nu för tiden kommer bland annat från kläder, och det finns överallt. Vi äter dem, eftersom de finns i fisk som vi äter. Därför behöver vi en bättre textilproduktion och nya metoder för att återvinna textila material.

Han berättar också att vi nu befinner oss i en hållbarhetsrevolution. När vi har mat och stabilitet kan vi börja ta hand om miljön. Det här är något som också kan ge affärsmöjligheter för Sverige med nya industrijobb när vi kan tillverka egna textilier utifrån återvunna textila material, enligt Nawar Kadi.

Han visar garnlabbet, där några studenter arbetar med att ta fram nya textila fibrer från mjölkprotein. Små maskiner surrar svagt. Textilmaterialet liknar ull. Nawar Kadi växlar några ord med studenterna, tittar och känner intresserat på mjölktextilen och berättar att det här projektet är en del av en kurs där studenterna ska försöka utveckla en hållbar, ny produkt.

– I det här labbet testar vi också hur vi kan göra om olika textilier till fibrer, säger han. Till exempel ett tyg som består av en blandning av bomull och polyester. Det rivs i bitar och sedan försöker vi göra nytt garn av det. Men vi behöver hitta vägar för att få längre fibrer, så att det går att göra garn och nytt tyg av det. Det uppnår vi genom olika typer av förbehandlingar. Vi har massor av idéer och detta är ett nytt område som ingen annan jobbar med.

Ett problem som behöver lösas är hur textilier av blandade material ska hanteras. Det är svårt att separera de olika materialen från varandra.

– Även sådant som det står 100 procent bomull på är problematiskt, för sömmarna och etiketterna är ofta gjorda av polyester och måste separeras från bomullen. Vi har några idéer om hur det kan göras och är faktiskt på väg mot patent nu. Det handlar om en mekanisk separation, men än så länge kan jag inte berätta i detalj hur den går till. Den kanske inte kommer att ge en hundraprocentig separation, men det går att få ut ett tillräckligt bra material för att använda textilen till andra ändamål, som pappersproduktion.

Nawar Kadis liv är textil och mekanik. Han kommer från en textilfamilj i Syrien och ser på sitt arbete som en ren passion.

– Idéer till nya projekt kan komma när som helst. Ofta kommer de när jag är hemma. Förut kunde jag inte behärska mig, utan började ibland göra experiment hemma i köket. Till exempel värmebehandla garn i mikrovågsugnen. Men efter några misslyckade experiment försöker jag nu hålla den konkreta forskningen till jobbet – det började lukta så illa hemma!

För att kunna ta sig an ett forskningsproblem är det nödvändigt att förstå frågan: att på djupet inse vad problemet består av, säger han.

– Problem och utmaningar är inspirerande. När du har förstått problemet kan du jobba vidare inom ditt eget område eller i samarbete med någon inom ett annat område.

Just samarbete är något mycket viktigt för Nawar Kadi, det ger mycket nytta till forskningen.

– Jag deltar i många olika projekt och samarbetar på många olika sätt i många olika konstellationer, säger han. Högskolan i Borås hade redan mycket på gång innan jag kom hit, till exempel när det gäller kemisk återvinning. Jag fokuserar på mekanisk återvinning. Det behövs mycket mer forskning, men jag tror att vi inom tio år kan starta affärsmässig garnproduktion i Sverige, utifrån återvunna material. Får jag tillräckliga anslag kan det gå på tre år.

Idéer till nya projekt kan komma när som helst.


För att hitta lämpliga samarbeten vid sidan om den forskargrupp på cirka tio personer som han just har startat, läser han litteratur om vad andra har gjort, han deltar i konferenser och försöker ha ett öppet sinne för att kanske hitta lösningar inom något annat område som går att översätta till sitt eget.

– Det är viktigt att ha personlig kontakt med andra forskare, att prata och diskutera. Det sår frön, som sedan kan gro. Man måste vara både smart och öppen. Veta vart man ska. Det går inte att göra så mycket när man är ensam, men samarbete är nyckeln till hållbarhet. Det projekt där vi nu söker patent, är ett samarbete med ett lärosäte i USA.

Han arbetar också med samarbeten inom Sverige. Till exempel att bygga en testbädd för återvinning av textil. Eller att använda återvunnen textil inom inredningsdesign.

– Här har jag gått med i befintliga samarbeten med forskningsinstitutet Swerea IVF. Jag jobbar också ihop med en polymerforskningsgrupp på Högskolan i Borås, bland annat för att producera biokomposit av blandfibrer.

Ett annat projekt som han deltar i handlar om att utveckla pappersgarn, så att strukturen och känslan i det blir bättre och användningsområdena ökar. Papper finns det gott om, precis som skog att tillverka papper av.

Ofta börjar forskningsprojekten med ett mindre projekt som en student ägnar sig åt. Om resultatet är intressant tar man det vidare till högre och högre nivå, där projektet så sakteliga växer fram om det finns potential för det.

Vi har massor kvar att göra inom textilområdet.


Vi går vidare till testlabbet där sådant som tvinning och draghållfasthet på trådarna kan undersökas.

– Jag är i labben varenda dag, säger Nawar Kadi. Men oftast springer jag nog i korridorerna mellan labben.

I det här labbet är luften skön och det susar svagt när en maskin med små plattor snurrar dem runt, runt på ett tyg, varv efter varv, för att testa hur mycket nötning tyget tål. Labbet håller 21 graders värme och 62 procents fuktighet hela tiden. Om ingen ändrar det, för att testa andra förhållanden.

Att handleda doktorander är en del av arbetet som professor.

– Det är så viktigt hur man är som handledare, både för doktorander och i annan utbildning! Man måste vara passionerad, generös och förstående. Det gäller att ta reda på varje persons egenskaper, vilka styrkor och karaktärsdrag de har, och sedan använda dem på bästa sätt. Att ge uppdrag som passar deras styrkor, men också sådana som utvecklar dem i de områden de behöver utvecklas. Det är ett spännande arbete, och ett stort ansvar. En grupp som arbetar tillsammans i en god stämning där allas förmågor tas tillvara – då kan gruppen börja uppfinna!

I vävlabbet luktar det torrt av garn och ett surrande ljud hörs. Mellan de stora vävmaskinerna finns hylla efter hylla med garn som är sorterat efter färg. Nästan som en regnbågsfärgad bakgrund. Vi stannar vid en provväv där en flamsäker viskos/ulltextil vävs. Flamsäkringen har gjorts genom att fosfor har tillförts vid spinningen. Nawar Kadi småpratar leende med studenten som jobbar med väven.

Längre in i labbet står en hel grupp studenter och väntar på honom. Han har visat mig runt så länge att han är försenad till ett möte med dem, men alla är lika glada ändå.

– Så, vad är det ni vill göra, frågar han. Studenterna har stora kardflor och ska nålfilta kardade sjok av så kallad skräpull, som annars skulle ha bränts, för att förhoppningsvis göra ett ljudabsorberande textilmaterial.

– Ok, det går bra!

Han skruvar med ett vant handlag på valsarna i nålfiltsmaskinen och byter underlag. Kardfloren läggs på, vatten sprejas på dem och han visar hur stor spridning det behöver vara på strålen.

Dunk, dunk, dunk. Nålarna går upp och ner genom kardfloret som sakta matas fram i en filtad version, där fibrerna har hakat fast i varandra. Kanske det går att skapa en användbar textilprodukt av dessa restprodukter.

Nawar Kadis framtidsvision är ett mer hållbart samhälle.

– Vi har massor kvar att göra inom textilområdet, säger han. Inom smarta textilier, inom återvinningsmetoder och industri. Min målsättning är att vårt arbete ska ge något tillbaka till samhället och till miljön. Både skapa arbetstillfällen och en hållbar miljö.

Han är optimistisk inför utsikterna och tycker att det är självklart att tro på sin förmåga. Han har många idéer för att skapa ett mer hållbart samhälle, med fokus på textil.

– Jag tycker att vi borde införa en returpant på textil, så att den kan återvinnas eller återanvändas i högre utsträckning. Och så ska vi satsa mer på att utveckla nya fibrer utifrån tidigare inte helt utforskade material, som papper, mjölkprotein och biokomposit. Där finns väldigt mycket att göra.

Min målsättning är att vårt arbete ska ge något tillbaka till samhället och till miljön.


Han fortsätter:

– Vi ska också bygga en ny industri som tillverkar garn av återvunnet material – det kan vi göra inom en inte alltför avlägsen framtid. Och så måste vi fortsätta att utbilda även modedesignstudenter om fibrer och miljö, precis så som det görs vid Högskolan i Borås: de behöver kunskap för att göra rätt val redan i designprocessen, så att återvinning underlättas. Utvecklingen går vidare och vi är alla en del av den.

Text Lena M Fredriksson
Foto Suss Wilén

Läs mer

Om Nawar Kadi

Om forskningsområdet Textil och mode