Huvudmeny

Med anledning av coronaviruset: Med anledning av rekommendationerna från regeringen har Högskolan i Borås ställt om till undervisning på distans, så långt det är möjligt. Detta gäller till terminsslut den 7 juni. Håll dig uppdaterad.

Välfärdsstatens litterära paradigm. Litteraturens funktion i Sverige 1937–1976


Mellan åren 1930–1976 grundlades och genomfördes de viktigaste kulturpolitiska reformerna för skönlitteraturen i Sverige. Detta resulterade i olika stödåtgärder med syfte att främja litteraturens kvalitet, mångfald och oberoende gentemot bokmarknaden. Åtgärderna införlivade produktionen av skönlitteratur i välfärdsstatens politiska apparat och förändrade författarnas ekonomiska villkor. Tidigare forskning har undersökt den kulturpolitiska debatt som ledde fram till de politiska reformerna, samt den påverkan som besluten kom att ha på författarnas faktiska ekonomi. Dock saknas en kvalitativt inriktad undersökning av de förändringar i litteraturens funktion som äger rum under den aktuella perioden.

Startdatum

2019-01-01

Slutdatum

2021-12-31

Litteraturens förändrade funktion kan illustreras genom två satser som visar på dess paradoxala roll i välfärdsstaten: 1) Den statsstödda litteraturen är politiskt bestämd; staten stöder litteraturen i syfte att garantera dess konstnärliga frihet. 2) Välfärdsstatens författare betraktas som hantverkare och deras produkter skiljer sig inte nämnvärt från andra varor; i välfärdsstaten betraktas författaren som en konstnär vars värv är skilt från alla andra typer av lönearbete. Den diskursiva struktur som vi har valt att kalla “Välfärdsstatens litterära paradigm” utmärks av att dessa påståenden på samma gång är motstridiga och ömsesidigt giltiga. Förhållandet ger uttryck för en logik, ett paradigm, som sätter gränserna för vad den statsstödda skönlitteraturen är och kan vara – samt vad som överhuvudtaget ska räknas till kategorin litteratur. Även de statliga stödåtgärderna ger uttryck för denna logik, och vår övergripande frågeställning lyder därför: hur kom det sig att dessa politiska åtgärder kom att betraktas som nödvändiga och rationella?

Med metodologisk utgångspunkt i Michel Foucaults och Giorgio Agambens diskursanalytiska arbeten kommer projektet att fokusera på de punkter där litteraturens funktion problematiseras: det vill säga där litteraturen, eller en specifik aspekt av den, synliggörs som ett fenomen i behov av en åtgärd. Projektet kommer således att rikta in sig på de ögonblick och processer i vilka den litterära praktiken eller produktionen blir föremål för distinktioner, klassifikationer, regleringar eller politiska ingrepp.

Projektet kommer att analysera dessa “problematiseringsprocesser” i ett tiotal fallstudier. Dessa tar sin utgångspunkt i nyckelhändelser hämtade ur såväl kulturpolitikens som litteraturens värld. Det rör sig bland annat om politiska tal, policydokument, debattinlägg, litterära texter samt framföranden och manifestationer. Tillsammans bildar exemplen ett analytiskt prisma genom vilket välfärdsparadigmets övergripande struktur låter sig förstås.

En förutsättning för projektet genomförande är att undersökningarna anlägger ett tvärdisciplinärt perspektiv. Ett problem inom den tidigare forskningen har varit att litteraturvetare, litteratursociologer och samhällsvetare har arbetat på var sitt håll – förankrade inom sina respektive ämnestraditioner. Det föreliggande projektet vill rucka på dessa gränser i syfte att korsbefrukta idéhistoriska och litterära perspektiv med policyforskning och sociologiskt inriktad litteraturvetenskap. För att ge en mer komplex bild av 1900-talets kulturpolitiska och litteraturhistoriska utveckling kommer projektet att utveckla nya teoretiska och metodologiska verktyg i dialog mellan ämnena.

Projektets bidrag till forskningsfronten kan avslutningsvis sammanfattas i fyra punkter:

1. Projektet utmanar den vedertagna uppdelningen mellan litteraturhistoriska, litteratursociologiska och kulturpolitiska studier

2. Projektet bidrar med ett kvalitativt, ämnesöverskridande perspektiv på den diskursiva formeringen av den kulturpolitiska utvecklingen samt litteraturens funktion i välfärdsstaten

3. Projektet utvecklar nya teorier och metoder för kulturpolitisk analys, väl förankrade i det empiriska materialet

4. Projektet resulterar i ett helhetsgrepp om den svenska litteraturens och kulturpolitikens gemensamma historia på 1900-talet. Härigenom skapas rika möjligheter till fortsatta komparativa studier på en skandinavisk likaväl som på en internationell nivå.

Projektet löper över tre år och utförs av forskare från Linnéuniversitetet, Umeå universitet och Högskolan i Borås.

Projektledare

  • Jon Helgason, docent vid Linnéuniversitetet

Externa forskare

  • Erik Erlanson, Linnéuniversitetet
  • Peter Henning, Umeå universitet

Områden

Centrumbildningar