Huvudmeny
Mikael Rohmée

2017-12-29 08:30

Samutlarmning räddar liv


Vid hjärtstopp är tiden kritisk. Chansen till överlevnad minskar med 10 procent per minut från det att hjärtat stannar till att behandling påbörjas. En nyligen avslutad treårig studie visar att samtidig utlarmning av räddningstjänst, ambulans och polis vid hjärtstopp utanför sjukhus ökar chansen till överlevnad.

Studien heter Saving more lives in Sweden (SAMS) och är en nationell interventionsstudie som har genomförts under perioden januari 2012 till december 2014 och omfattat totalt 8 000 patienter. Syftet har varit att undersöka om överlevnaden efter 30 dagar ökar vid hjärtstopp utanför sjukhus vid samtidig utlarmning av ambulans, räddningstjänst och/eller polis utbildade i hjärt- och lungräddning (HLR) och utrustade med defibrillator (hjärtstartare). Plötsligt eller oväntat hjärtstopp utanför sjukhus där HLR påbörjas drabbar årligen cirka 5 000 individer i Sverige och enligt svenska HLR-registret är överlevnaden till 30 dagar efter inträffat hjärtstopp endast 11 procent.

I studien ingick nio län från olika delar i Sverige, stad och landsort, som bildade försöksgrupp med tillämpad samutlarmning. Denna försöksgrupp jämfördes med en kontrollgrupp bestående av tolv län som endast larmade ut ambulans. Resultaten visar på ökad överlevnad i försöksgruppen jämfört med kontrollgruppen. Av patienter med hjärtstopp i försöksgruppen överlevde 9,5 procent efter 30 dagar sedan hjärtstoppet jämfört med 7,7 procent i kontrollgruppen.* Och i länen med samutlarmnig var tiden från larm till ankomst till patient en minut kortare jämfört med kontrollgruppen. I 44 procent av fallen var räddningstjänsten först på plats.

Johan HerlitzStudien genomfördes av en forskargrupp från Karolinska institutet och Högskolan i Borås tillsammans med sjukhusen i respektive län. En av initiativtagarna till studien är Johan Herlitz professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås och registerhållare för det svenska hjärt- lungräddningsregistret. Han kommenterar resultatet:

– Studien visar att vi räddar fler liv genom samutlarmning. Varje minut är livsavgörande när hjärtat har slutat slå. Därför är den här studien så viktig, för den pekar på att samhällets olika insatsresurser behöver samverka ännu mer,
säger han.

Ambulansernas responstid har ökat
Utvecklingen är positiv på många håll och överlevanden ökar, dels beroende på snabba HLR- insatser av människor på plats, dels på en bra samverkan mellan blåljusorganisationerna och bättre vård. Men något som bekymrar Johan Herlitz är att ambulansens responstid (tid från larm till ankomst till patient) vid hjärtstopp har ökat. Från att i början av 1990-talet ha legat på en mediantid på 6 minuter så är den siffran idag 10 minuter. Skälen är flera. Ett, menar Johan Herlitz, är att antalet larm har ökat, men inte ambulanssjukvårdens resurser i motsvarande grad. Han tror att svensk ambulanssjukvård har otillräckliga resurser. Dessutom kräver sjukvården mycket mer av ambulanssjuksköterskorna idag jämfört med tidigare, menar han.

– Nya arbetsflöden gör att ambulanspersonal ska följa patienterna längre genom vårdkedjan, inte bara till överlämning till akut- eller primärvården, utan ofta vidare till mottagande enheter inne på sjukhusen vid exempelvis stroke, hjärtinfarkt och höftfraktur. Slutresultatet blir att alltfler arbetsuppgifter sker sannolikt på bekostnad av responstiden, säger han.

Naturlig del av räddningstjänstens uppdrag
Ett län som deltagit i studien är Västra Götaland. På brandstationen i Borås, inom Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, arbetar inre befäl Mikael Rohmée. För han och hans kollegor är samutlarmning numera en naturlig del av larmkedjan. I snitt får de in ett samutlarm per dag och vid varje larm om hjärtstopp åker 2-3 brandmän ut. I de fall stationerna består av deltidsbrandmän, vilka är merparten i distriktet, går larmet först till en styrkeledare eller räddningsledare som tillsammans med en kollega alltid utgår gemensamt från den lokala stationen och sedan ut till patient i väntan på ambulans.

Mikael Rohmée visar runt på Boråsstationen och från räddningsledarbilen plockar han vant fram en hjärtstartare och andningsvårdsväska bestående av syrgas och mask. Samtliga brandmän har utbildning i hjärt- och lungräddning (HLR) och kan påbörja behandling direkt på plats.

Mikael Rohmée– Att åka på hjärtstoppslarm ser vi som ännu ett uppdrag där vi verkligen gör nytta, säger Mikael Rohmée och berättar om ett fall nyligen med en drunkningsolycka där hans kollegor var först på plats och snabbt startade HLR och räddade livet på personen.

Han tycker att samarbetet med ambulansen fungerar väldigt bra och räddningstjänsten är positiv till samutlarmning. Men han vill samtidigt poängtera att räddningstjänsten aldrig ersätter ambulanssjukvårdens arbete.

– Vi ska ses som ett bra komplement, en värdefull resurs, säger Mikael Rohmée.

Även om sjukvårdslarm har blivit en naturlig del av deras uppdrag, så ställer det nya krav på personalen och ibland är det jobbiga händelser att hantera.

– Extra tufft är det när barn och unga drabbas. Vi har stöd för personalen efter händelsen för att hantera och prata om upplevelserna. Det fungerar bra.

Fler län inför samutlarmning
En person som har varit drivande i arbetet med SAMS-studien är Ingela Hasselqvist-Ax, som är doktorand vid Centrum för Hjärtstoppsforskning på Södersjukhuset. Hon berättar att Stockholm var första län med samutlarmning.

– Här i Stockholm började vi med en pilotstudie med samtidig utlarmning av räddningstjänst och ambulans vid hjärtstopp redan 2005 med positivt resultat avseende tid och ökad överlevnadsgrad. Och vi märker nu under SAMS-studien att fler län, utanför försöksgruppen, börjar införa arbetssättet, vilket är mycket glädjande. 

Resultatet från SAMS publicerades i oktober på onlineportalen Journal of the American Heart Association och Ingela Hasselqvist-Ax hoppas att studien ska leda till ett nationellt beslut i Sverige om att införa samutlarmning.

– Ja, och nästa steg blir att involvera polisen ytterligare. Samutlarmning har hittills i de flesta län främst varit ett samarbete mellan räddningstjänst och ambulans. Vi behöver vidare studier på hur vi kan utveckla larmkedjan till att omfatta hela blåljusverksamheten.

Johan Herlitz tror att samutlarmning kommer att bli rutin i hela Sverige.

– Ja, inom en treårsperiod hoppas jag att detta är infört i samtliga län. Ser vi internationellt har vi mycket att lära. I Holland exempelvis finns en hjärtstartare i varje polisbil.

HLR och hjärtstartare i tid gör skillnad
Enligt svenska hjärt- lungräddningsregistret visar flera undersökningar på att tidig start av HLR ökar chansen för överlevnad 2–3 gånger. HLR är således inte bara ett uppdrag för blåljuspersonal eller first responders som de också kallas, d.v.s. personer som i sin tjänst har uppdrag att kunna rycka ut. Tvärtom, det är en angelägenhet för alla människor i samhället och flera initiativ finns som underlättar för fler att göra insatser.

Johan Herlitx. Foto: Ciprian GorgaIngela Hasselqvist-Ax välkomnar SMS-livräddningsinitiativet där alla personer med HLR kunskap kan ansluta sig. Det fungerar så att anslutna personer som är max 500 meter från ett hjärtstopp får ett sms med adressen till den drabbade. Hon berättar också om Sveriges hjärtstartarregister (hjartstartarregistret.se) där du kan söka på alla defibrillatorer som är registrerade i din närhet.

– Om ett hjärta flimrar, vilket sker i cirka en fjärdedel av fallen, och du kan ge en stöt inom tre minuter kan överlevnaden vara upp till 70 procent. I SAMS-studien hade vi en överlevnad på 31,5 procent i gruppen patienter med kammarflimmer, till skillnad från kontrollgruppen där siffran var 9,6 procent, säger hon och pekar igen på att tiden är central för överlevnad och inte minst vikten av att agera snabbt.

– Grundprincipen vid hjärtstopp är att det alltid är bättre att agera, än att inte göra något alls. Vi vet att personer med kunskap i HLR är mer förberedda på symptomen och vågar ingripa i större utsträckning. Och är du osäker får du alltid hjälp av 112 operatören, säger hon.

Läs mer om SAMS och rapporten på http://www.hjartstoppscentrum.se

Vill du veta mer om SAMS och även få de senaste forskningsrönen inom prehospital akutsjukvård anmäl dig då till forskningssymposiet om prehospital akutsjukvård den 8 mars 2018 som arrangeras av centrumbildningen PreHospen vid Högskolan i Borås. Där kommer Ingela Hasselqvist-Ax och Johan Herlitz att medverka och prata mer om SAMS-studien. Välkommen att anmäla dig på: hb.se/presym

*Förklaringen till att SAMS-resultaten för överlevnad är något lägre än snittet 11 procent beror sannolikt på att vid hjärtstopp utanför sjukhus, så ringer cirka 20 procent 112 redan vid förvarningssymptom innan hjärtstoppet har inträffat. Det handlar oftast om bröstsmärtor eller andnöd. Dessa patienter har en högre överlevnad eftersom ambulansen kommer att vara snabbare på plats i relation till tiden för hjärtstoppet. Oftast inträffar det då inför ambulanspersonalens åsyn som omgående kan påbörja HLR. Dessa patienter kommer inte med i en sådan här studie, eftersom samutlarmning görs när hjärtstoppet i princip måste ha inträffat (larmoperatören måste misstänka att ett hjärtstopp föreligger).

Artikeln publiceras i samarbete med tidningen Samverkan 112

Text: Henrik Grönberg
Foto: Henrik Grönberg, Ciprian Gorga