Huvudmeny
Gunilla Carlsson

2019-04-09 08:30

Ny professor vill lyfta betydelsen av det existentiella vårdandet


Gunilla Carlsson är ny professor i vårdvetenskap. Hon riktar sin forskning mot existentiella vårdfrågor och menar att den existentiella upplevelsen av hälsa är sammanflätad med den biologiska, och dessa kan inte separeras.

Vad handlar ditt forskningsområde om?
– Min forskning är inriktad mot existentiella vårdfrågor i olika sammanhang. Det handlar om människors existentiella frågor och lärande i samband med hälsa, sjukdom, lidande och vårdande, och syftar till att skapa kunskap om vad det betyder för patienter och deras närstående. Genom lärandeforskningen vill jag få mer kunskap om hur människors egen förmåga kan stärkas för att återfå hälsa och livskraft, men också om hur vårdare kan utveckla en kompetens som kan stärka patienters hälsoprocesser.

– Ett existentiellt perspektiv utgår från mänsklig existens och handlar om hur det är att vara människa och inrymmer en mängd frågor om den mänskliga tillvarons väsen och livets mening. De existentiella frågorna finns nog alltid hos oss människor men de uppträder alldeles särskilt när existensen på något vis är hotad eller utmanad.

Varför är ditt forskningsområde viktigt?
– För att förstå hur komplex hälsan är behöver vi också förstå den i förhållande till vår existens. Det räcker inte att se på hälsa enbart i ett naturvetenskapligt perspektiv, som biologi. Den existentiella upplevelsen av hälsa är sammanflätad med den biologiska, och dessa kan inte separeras. Hot, som till exempel svår sjukdom, tydliggör den biologiska sårbarheten men också den existentiella sårbarheten, som vi möter i ett existentiellt vårdande.

– En vårdvetenskap med fokus på den existentiella dimensionen hos patienten kompletterar också den medicinska kunskapen. Ett sådant perspektiv öppnar upp för hur vi kan utvecklas, att vi kan förändras och att livet kan ta en ny riktning. I stället för att se dessa båda ämnen som motsatspar arbetar vi med att överbrygga skillnaderna genom att låta dessa båda kunskapsfält berika varandra.

Hur skulle du förklara ämnet vårdvetenskap?
– Jag har haft förmånen att tillsammans med andra forskare få vara med och utveckla ämnet vårdvetenskap, ett arbete som pågått sedan tidigt 90-tal. Vårdvetenskap som teoretiskt ämne är de teorier, begrepp, ja den kunskap om människan som vi behöver för att förstå hälsa, sjukdom, lidande och vårdande. En teoretisk struktur med förankring i existensfilosofi har växt fram och utvecklats till en livsvärldsorienterad vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.

Vad ser du för utmaningar inom ditt forskningsområde?
– Ofta finns en naiv förståelse av existensbegreppet, att det handlar endast om döden, men här lever också en rädsla många gånger både hos patienter och vårdare. Existentiella vårdfrågor handlar om det som är viktigt för oss, det som bär på mening och är betydelsefullt. En utmaning är att föra ut betydelsen av att existentiella vårdfrågor måste lyftas i många fler sammanhang än vad som sker i dag. Vi måste bättre rusta våra studenter så att de får med sig ett förhållningssätt för att möta patienters existentiella undringar. En annan rejäl utmaning för vår forskning är att erhålla externa medel för denna typ av forskningsfrågor.

Vad bedriver du för forskningsprojekt just nu?
– Mitt senaste projekt är studier som handlar om unga vuxnas tillvaro och hur de upplever oro, en så påtaglig oro att deras vardag påverkas. Syftet med projektet är att utveckla kunskap som kan stödja och stärka hälsoprocesser hos unga vuxna som lever i en tillvaro präglad av existentiell oro. Målet är att utarbeta ett vårdande som vilar på ett existentiellt perspektiv för just dessa unga vuxna kvinnor och män, som vi genom andra studier och rapporter från Socialstyrelsen vet riskerar allvarligare former av psykisk ohälsa längre fram i livet. Det är oerhört viktigt att uppmärksamma dessa unga vuxna tidigt.

Vad har du för planer framåt i din forskning och karriär i stort?
– Som professor kommer jag att fortsätta utveckla vårdvetenskaplig kunskap ur ett patientperspektiv där den existentiella dimensionen av patienters hälsa beaktas. Jag vill medverka i att utveckla en vårdvetenskaplig teoribildning som innebär att de existentiella dimensionerna tydliggörs för att stärka hälsoprocesser. Alltså mer konkret skriva fram vad ett existentiellt vårdande innebär.

– Jag kommer också att fortsätta leda akademins forskning i skilda sammanhang. Med Högskolan i Borås rättigheter att utfärda doktorsexamen inom området Människan i vården och i forskarutbildningsämnet vårdvetenskap kommer jag att verka för en forskarutbildning som stödjer forskningsfrågor som riktas mot hur förutsättningar för god vård skapas och bibehålls. Med utgångspunkt i kunskap om mening och betydelser i mänskliga erfarenheter av vård kan nya vårdmetoder prövas i intervenerande forskningsprojekt.

 Vad var det som gjorde att du påbörjade din forskarbana?
– Nyfikenhet! Jag är psykiatrisjuksköterska i grunden, och jag har alltid velat förstå mer om patienternas värld. Min forskande gärning startade med att försöka förstå och beskriva våldsamma möten, det vill säga när patienter inom psykiatrisk vård blev hotfulla och kanske aggressiva. Hur är det att vara patient då? Hur är det att vara vårdare i dessa möten? Dessa frågor ville jag veta mer om och den nyfikenheten drev mitt forskarintresse.

 Hur har vägen till att bli professor sett ut?
– Den har varit ganska lång. Jag disputerade 2004, blev docent i vårdvetenskap 2011 och professor 2018. Jag har arbetat med ledarskap de senare åren, nu som sektionschef, samtidigt med min forskning, vilket förstås medfört att min meritering tagit något längre tid.

Hur kommer vi märka av att Gunilla Carlsson har blivit professor?
– Jag har sedan 2011 arbetat som studierektor och idag som sektionschef, min plan är att avsluta detta uppdrag vid årets slut och därefter kunna ägna mig åt att återigen få vara en forskande lärare.

Vad vill du uppnå innan pension?
– Jag vill tillsammans med mina kollegor i forskargruppen inom livsvärldsforskning fortsätta att utveckla ämnet vårdvetenskap, och då med särskilt fokus på att utveckla en teoretisk grund för vård ur ett existentiellt perspektiv som kan tillämpas i klinisk praxis.


Mer om Gunilla Carlsson

Vad gör du helst en ledig dag?
– Är tillsammans med min make Bosse med våra barn och barnbarn, samt med familjens amstaff vid namn Boss, gärna i båten vid Läjet utanför Varberg. Älskar att resa, fast då krävs mer än en ledig dag!

Vad får dig att skratta?
– Jag har väldigt lätt för att skratta, allt som är roligt får mig att skratta.

Vad gör dig arg?
– Orättvisa.

Hur vill du uppfattas av kollegor?
– Som en öppen och tydlig kollega där ömsesidig respekt lever.

Vad är du mest stolt över?
– Jag är allra mest stolt över min underbara familj!

Gunilla Carlssons forskningsprofil

Om installationsföreläsningarna 2 maj

Text: Henrik Grönberg

Foto: Suss Wilén