Huvudmeny

2019-05-28 08:00

Brobyggande forskning mellan akademi och offentlig verksamhet


Ett ömsesidigt utbyte av kompetens mellan forskning och organisationer utanför akademin – det är målet för "Flexit". Detta har kulturpolitikforskaren Sofia Lindström tagit fasta på. Under två år har hon jobbat med ett forskningsprojekt på kulturförvaltningen vid Göteborgs stad och i höst inleder hon det sista året inom projektet vid högskolan.

Om "Flexit
"Flexit"-programmet innebär att forskare inom samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning samverkar med organisationer inom privat, offentlig eller ideell sektor för att utveckla och utbyta kunskap och erfarenhet. Forskare inom projektet anställs under en treårsperiod, där de första två åren tillbringas hos en organisation för att genomföra forskning utifrån organisationens behov. Sista året av projektet är forskaren anställd vid ett lärosäte för att slutföra sin forskning.

"Flexit" finansieras till 75 procent av Riksbankens Jubileumsfond och resterande 25 procent av arbetsgivarna.

Sofia Lindström hade nyligen disputerat från sin doktorandtjänst på Linköpings universitet när möjligheten att delta i forskningsprogrammet "Flexit" dök upp. Hon blev nyfiken på projektets syfte att bygga broar mellan forskning och organisationer.

Titeln för ditt projekt är ”Deltagardrivna processer i offentlig verksamhet”, vad innebär det?

– Det är ett brett begrepp för alla försök från kulturförvaltningens sida att implementera delaktighet som strategiskt förhållningssätt, framförallt gentemot publik, besökare och användare i staden. Det kan handla om allt från tillgänglighet och metoder för interaktion, till strukturer för dialog, inflytande och medbestämmande.

Sofia LindströmVilka forskningsresultat har du kommit fram till hittills?

– Det finns ett stort stöd och engagemang för delaktighet både hos chefer och medarbetare inom förvaltningen, men det finns en förvirring kring vad begreppet ”deltagardrivna processer” innebär och hur man kan åstadkomma delaktighet på ett meningsfullt sätt. Vissa uttrycker även oro och skepsis till begreppet och sätter det i motsats till andra viktiga begrepp som expertis, kvalitet och till och med demokrati.

Hur har din anställningsform inom ”Flexit” fungerat?

– Rent formellt har jag varit anställd av kulturförvaltningen de första två åren av min treåriga tjänst. Det sista året kommer nu att förläggas på Högskolan i Borås. Jag har hela tiden kontakt med högskolan genom mina mentorer forskarna Jenny Johannisson och Linnéa Lindsköld. I höstas undervisade jag även i en kurs om kulturpolitik för blivande bibliotekarier på högskolan. Anställningsformen har fungerat bra, och jag förväntar mig att kontakten med kulturförvaltningen kommer vara mycket stark även under det år då jag formellt är anställd av högskolan.

Vilka fördelar och utmaningar finns det med att arbeta på detta sätt?

– Projektet har stärkt min inställning att det är nödvändigt att ”bygga broar” mellan forskning/universitet och organisationer. Med min expertis och den expertis och kunskap som finns på kulturförvaltningen kan vi tillsammans svara på viktiga frågeställningar. Vi berikar varandra genom samverkan.

– En utmaning kan vara vilka förväntningar som finns på forskare i offentlig eller privat verksamhet, där vår roll inte får reduceras till att vara konsult eller någon som legitimerar verksamheten genom att skriva om hur bra de är. Forskare förväntas ibland lösa politiska eller organisatoriska problem, men forskarens roll är snarare att granska hur problemen har uppstått, och hur detta orsakar både möjligheter och begränsningar.

Läs mer

Om forskning inom kulturpolitik vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås.

Om bibliotekarieutbildningarna

Om "Flexit" (Extern länk)

Text: Lydia Andersson
Porträtt: Privat
Bild: Mostphotos