Huvudmeny
Emilia Larsdotter

2019-11-06 08:00

Med uniformen som sköld


Den tidigare militären Emilia Larsdotter, nu sjuksköterskestudent och HBTQ-aktivist, använder sin livsresa för att upplysa människor om den verklighet många transpersoner möter i vardagen. Hon erfar att det i många fall ännu inte finns en självklar plats för alla i samhället.

Redan som sjuåring visste Emilia Larsdotter, 44, att hon inte var en cisperson (i enlighet med sin kulturs könsnormer). Till en början var det små subtila iakttagelser, såsom att tjejer inte hade penis eller att pojkar uppträdde på ett annat sätt än hon själv. Men insikten och medvetenheten ökade gradvis när hon skulle iklä sig en roll som inte fanns där själsligt. Vid födseln tillskrevs Emilia manligt kön, men har egentligen aldrig kunnat identifiera sig med de sociala regler som innebär att vara det.

Öppen föreläsning 28 november
Ta chansen att lyssna till Emilia Larsdotters livsresa. Hon gör nedslag i sitt tidigare liv som pojke med förbjudna flickdrömmar, sin karriär som transperson inom försvarsmakten och sin frigörelse som kvinna.
Tid: 12:00-13:00
Plats: Sparbankssalen, Högskolan i Borås
Kostnadsfritt
Läs mer om lika villkor vid Högskolan i Borås

– Eftersom att jag kände mig normativt feminin redan som liten så sökte jag mig till dansen och baletten. Den färgade i princip hela min barndom och mynnade till slut ut i att jag började studera till musikalartist. Omständigheter gjorde dock att jag senare helt bytte bana. Jag tog ett extrajobb som väktare och gjorde den obligatoriska värnplikten. Vid båda tillfällena fick jag möjlighet att bära uniform. Samma typ av kläder gällde alltså oavsett kön vilket fick mig att känna någon form av befrielse. Uniformen blev min sköld, säger hon.

Emilia gjorde karriär inom det militära och har alltså både underrättelse- och säkerhetstjänsten på sitt CV. Det kan tyckas motsägelsefullt att ta anställning i en bransch, som för betraktaren ofta likställs med hypermaskulinitet och machokultur, men för Emilia föll det sig naturligt.

“Jag hade kunnat gå till jobbet iförd klänning utan att någon hade reagerat”

– Visst finns det en utbredd machokultur inom det militära, men i slutänden är det faktiskt dina prestationer som väger tyngst. Jag hade kunnat gå till jobbet iförd klänning utan att någon hade reagerat, just för att normen i den världen är tuffheten, och den mäts inte i hur du ser ut. Inom uniformsyrken tilltalas du nästan enbart vid efternamn vilket hade en närmast stärkande funktion i det att jag släppte mitt manliga förnamn, berättar hon.

Mentalt rådde det inga tvivel, men vid 39 års ålder tog Emilia slutligen steget att också förändra sitt yttre och genomgå en könsbekräftande behandling. Beslutet var inte helt oproblematiskt, men det mottogs väl av såväl hennes dåvarande arbetsgivare som närstående familj. Hon berättar att operationen bara är ett steg i transitionen, i ett större perspektiv behöver också samhällets tolerans förändras.

Aktivism för att göra skillnad

I dag lever Emilia som kvinna och varvar studier på Högskolan i Borås med HBTQ-aktivism och att vara verksam i RFSL. Genom konst, poesi och framför allt sin närvaro arbetar hon aktivt med att blottlägga de strukturer och normer som motarbetar HBTQ-personers plats i samhället.

Psykisk ohälsa, diskriminering och minoritetsstress är bara några av många laster HBTQ-personer tvingas bära i vardagen. Emilia själv har flertalet suicidförsök i ryggen som hon också berättar om i sina föreläsningar.

– Acceptansen har blivit bättre, men samhällets tolerans gentemot trans- och andra HBTQ-personer är fortfarande inte helt på plats. Dagligen diskrimineras folk genom förutfattade meningar eller ren okunskap. Diskrimineringen bidrar till att vi i vissa fall har svårt att få jobb. Dessa strukturer befäster ett problematiskt beteende i samhället.

– Det är självklart okej att ifrågasätta och jag blir inte vansinnig om någon av misstag råkar felköna. Att benämna med rätt pronomen och korrigera på ett schyst sätt är en enkel lösning. Problemet uppstår när samhället inte reagerar och istället låter det passera. Debatten och den mediala bilden i dag handlar mycket om de som ångrat en operation vilket förstärker stigmat. I själva verket behöver fler förebilder komma till tals för att visa båda sidorna, annars blir det snedvridet.

Den 28 november föreläser Emilia Larsdotter på Högskolan i Borås.

Text: Vasilios Bartziokas
Foto: Privat / Mostphotos