Huvudmeny
Joeri Verheul, ambulanssjuksköterska

Vad händer utan sjuksköterskor?

”Det är en sensommarafton och vi åker till en förort till Borås dit vi fått ett larm. Det är klassat som prio 3, icke brådskande. När vi kommer fram möts vi av boende i området som uttrycker oro över en kvinna som ligger och sover i ett vindskydd. De som larmade vågade inte prata med henne utan ringde efter oss för att vi skulle få göra en bedömning.

När vi går fram till kvinnan visar det sig att hon är hemlös. Hon har med sig mycket tillhörigheter, bland annat en barnvagn som hon använder för att sitta i. I vagnen ryms alla kvinnans saker. Jag och min kollega sätter oss ner och pratar med henne en ganska lång stund. Vi frågar hur hon mår och om vi får göra en undersökning. Kvinnan uttrycker sig må bra och är ganska nöjd. Hon tycker att hon har hittat ett bra vindskydd att sova i för natten, ett vindskydd som hon gärna återvänder till. Hon kommer gärna hit eftersom hon känner sig trygg i området.

Kvinnan har tidigare varit i kontakt med socialtjänsten och har avsagt sig boende och ekonomiskt stöd. Hon har ju därför, mer eller mindre, valt att leva på det här sättet. Vi gör våra undersökningar och hittar inget avvikande. Hon är inte i behov av akutsjukvård. Vi förklarar läget och kvinnan själv har inga önskemål om att åka till sjukhuset eller uppsöka vård. Hon säger återigen att hon mår bra, hon ska ju bara ligga och sova. Här blir det en liten krock. Allmänheten ser att det är något som faller utanför det normala och tycker att det är något som vi ska agera mot. Men för den här kvinnan, för henne är det här helt normalt. Det är hennes liv.

Vi pratar lite grann om hennes tillvaro och frågar om det finns något som vi kan hjälpa henne med för att göra livet lite drägligare för stunden. Hon berättar att hon fryser lite på nätterna och att hon är hungrig. Hon har inte fått i sig någon mat under dagen. Jag och min kollega ger henne en filt från ambulansen. Vi hade precis varit och köpt varsin sallad, så vi ger en till kvinnan. Det gav henne lite mat för kvällen och värme inför natten så hon kan sova vidare.

Sen försökte vi få allmänheten som ringt ambulansen att inse att det inte är något som är farligt här och nu, det är såhär situationen ser ut för den här kvinnan. Vi försökte få dem att förstå att såhär kan det vara. Det är ju just det här att alla människors liv ser ju väldigt olika ut.

Detta är exempel på små saker som vi i ambulansen kan göra, men som gör stor skillnad för personen vi möter. I det här fallet var det något så enkelt som lite mat och en filt, men som gjorde kvinnans situation betydligt bättre för stunden. Jag tycker att det speglar ambulanssjukvården ganska bra. Det är inte alltid fart och fläkt som alla tror, utan ibland är det små saker som förändrar eller lämnar ett starkt avtryck och som förändrar någons situation här och nu.”

Joeri Verheul, ambulanssjuksköterska

#vadhänderutanoss