Även om biologiskt nedbrytbara plaster i stor utsträckning betraktas som en lovande lösning på den gl obala plastföroreningskrisen\, garanterar biologisk nedbrytbarhet ensamt inte frånvaron av negativa miljöpåverkan. I praktiken modifieras biolog iskt nedbrytbara polymerer ofta genom blandning med andra polymerer eller elastomerer\, som kan vara antingen biologiskt nedbrytbara eller icke-biol ogiskt nedbrytbara. I takt med att övergången från konventionella plast er till biologiskt nedbrytbara alternativ accelererar\, är det därför a vgörande att förstå deras nedbrytningsbeteende och de potentiella milj örisker som är förknippade med bildning och ansamling av mikroplaster.< /div>\n

Här demonstrerar vi att både morfologin hos p olymerblandningar och skillnaderna i biologisk nedbrytbarhet mellan deras ingående faser starkt påverkar den övergripande nedbrytningskinetiken. I synnerhet leder fasskilda "hav–ö"-morfologier till dispergerade polym erdomäner som effektivt beter sig som mikroplaster vid nedbrytning av mat risen\, vilket leder till en hög risk för generering av mikroplaster fr ån biologiskt nedbrytbara polymerblandningar. Dessa fynd belyser behovet av noggrann materialdesign\, användning och hantering av biologiskt nedbr ytbara plaster vid slutet av livscykeln. Med tanke på omfattningen av det pågående paradigmskiftet mot biologiskt nedbrytbara produkter är en he ltäckande bedömning av deras nedbrytningsvägar och miljömässiga öde avgörande för att undvika oavsiktliga ekologiska konsekvenser.