Margareta Oudhuis, senior professor i arbetsvetenskap, studerar organisationsmodeller på Scania och Volvo för att se om den svenska modellen försvunnit helt.

Scania och Volvo kör olika organisationsmodeller – vilken väg är bäst?

Den svenska produktionsmodellen – ett sätt att leda och organisera arbetet, stod på sin höjdpunkt under 1970- och 1980-talet när den svenska bilindustrin blomstrade. Idealbilden var en socioteknisk organisationsmodell där Volvo och Scania var två av förebilderna, och fick stor internationell uppmärksamhet.

– Montörerna fick veta hur många bilar de skulle bygga, arbetstakten bestämde de själva och de arbetade i delvis självstyrande team. Hög delaktighet och utvecklande arbeten var grundidén. Samtidigt skapades ett stort engagemang hos medarbetarna, förklarar Margareta Oudhuis, senior professor i arbetsvetenskap.

Outnyttjad potential

Men det fanns problem. Montörerna arbetade oftast på ackord, vilket ledde till att de kunde jobba mycket hårt ett antal timmar, för att sedan vara färdiga för dagen, istället för att utnyttja modellens fulla potential.

Två organisationsmodeller
Lean: En ideologi som går ut på att maximera kundnyttan och samtidigt minimera slöseri av resurser genom olika typer av effektiviseringar och rationaliseringar.
Socioteknik: Grundidén är ett utvecklat medarbetarskap, ett utvecklande arbete med stort självbestämmande och inflytande, delaktighet i beslut, ansvars- tagande och med delegerade befogenheter.
Källa: Wikipedia

I mitten av 1990-talet kom en första våg av lean – en organisationsmodell där montörerna istället arbetade på löpande band, så kallad linjetillverkning. Styrkan med lean är dess möjligheter att förbättra verksamheten utifrån ett systematiserat och standardiserat arbetssätt, vilket minskar felaktigheter och andelen ”måndagsexemplar”.

– Det finns mjukt och hårt lean, och den mjukare versionen har fungerat väl på vissa håll. Men på andra håll användes, och används fortfarande, lean som ett rent effektivitetsinstrument. Filosofin bakom glöms bort, med långsiktighet och lärande som viktiga inslag.

Vid ett alltför starkt fokus på att jaga slöseri och sekunder riskerar företag att skapa inte bara stark monotoni och bristande engagemang, utan också brist på utrymme för innovativa processer. Hög personalomsättning är också vanligt. 

Jämför modeller

Nu studerar hon tillsammans med Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde, organisationsmodellerna på Scania och Volvo Lastvagnar. Hur de såg ut vid början av 1990- talet och hur de ser ut i dag.

– Vi undersöker om den svenska organisationsmodellen helt har försvunnit, eller kanske snarare om en syntes mellan socioteknik och lean har växt fram, säger Margareta Oudhuis.

Forskarna har utifrån litteraturstudier tagit fram hur tidigare modeller såg ut, och därefter gjort intervjuer med chefer och facket på plats på respektive företag, samt skuggat chefer.

– Intressant nog skiljer de sig en hel del åt. Scania började införa lean redan vid mitten av 1990-talet och tillhör numera föregångarna inom industrin. De försöker införa en mjukare form och satsar på ständiga förbättringar som ett sätt att skapa delaktighet.

Medarbetare som experter

Hos Volvo ser forskarna tecken på en ny organisationsmodell, där avsikten är att kombinera leanverktyg med socioteknisk arbetsorganisation i form av delaktighet och mer utvecklande arbeten. I båda företagen ser ledningen medarbetarna som experter.

– Egentligen är det rätt självklart att om medarbetarna får vara med och bestämma, då vill de också arbeta hårdare och känner lojalitet. Resultatet blir ökad effektivitet. Det måste finnas en balans mellan tillförlitlighet, effektivitet och för-ändringsförmåga, säger hon.

Deras studie visar också att en stor andel försök att implementera lean misslyckas, bland annat för att det ofta finns ett kortsiktigt mål om snabb vinning.

– Det är jätteintressant att följa de här företagen och det ska bli kul att se hur det går framöver, sammanfattar Margareta Oudhuis.

Projektet finansieras av Forte och avslutas i slutet av 2018.

Text: Anna Kjellsson
Foto: Suss Wilén, Mostphotos