Win-win för akademirådets ordförande

Lena Gumaelius

Hej Lena Gumaelius! Vem är du?

– Jag är lektor i teknikvetenskapens lärande vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH. Jag forskar om hur man bygger bra ingenjörsutbildningar och bra tekniklärarutbildning, och om hur vi kan få unga att välja det tekniska yrkesområdet.

– Att jag fick frågan om att ställa upp som akademirådsordförande tror jag beror främst på att jag då ledde en verksamhet som liknade den här akademin ganska mycket. Då var jag skolchef på en skola som hette ”Education and communication in engineering science”. Det är en skola som nu är nedlagd, men som innehöll mycket som är relevant även på Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT. Att jag har erfarenhet från en snarlik verksamhet gör att jag och akademichefen kan ha väldigt bra diskussioner och de frågeställningar som kommer upp på den här akademin har jag även ställts inför i min gamla roll som skolchef på KTH.

Vad innebär det att vara akademirådsordförande?

– Det innebär främst att det är jag som håller i rådets möten. Jag är med och planerar dagordningen för mötena tillsammans med akademichefen Ann-Sofie Axelsson. Det är min roll att se till att rådet verkligen fungerar som ett stöd för Ann-Sofie i hennes ledning.

Vilken typ av frågor diskuterar ni på akademirådet?

– Det ska vara frågor som är av mer strategisk karaktär. Vi som sitter i akademirådet kommer aldrig att kunna lära oss akademin i detalj, utan vi kan bidra med någon sorts omvärldsbild av vad det omgivande samhället tycker om frågorna. Vi kan prata om till exempel vikten av att ha lärarutbildningar och av att ha lärarutbildningar på olika orter. Ett annat tillfälle kan vi prata om hur man får bukt med avhopp från utbildningarna. Vi försöker inför varje möte att välja ut några temaområden där vi ska kunna ge strategisk input.

Vilka utmaningar ser du för akademin?

– Än så länge håller jag fortfarande på att lära känna akademin. Det första jag frågade mig var vilken sorts organisation det är; är det meningen att alla som arbetar här ska känna en identitet till akademin, eller är akademin en mellanhand? Det är en fråga man måste fundera på för att få det att fungera.

– I akademirådet pratar vi också mycket om vad som menas med att man vill bli en komplett akademisk miljö. Jag vet att de olika sektionerna har olika fördelning mellan forskning och utbildning, och det är en utmaning – men en väldigt rolig utmaning. Hur bygger man tjänstestrukturer? Hur ger man medarbetare en trygghet i att gå från att vara bara undervisande till att vara både undervisande och forskande?

– Att få in medel till de forskningsområden som akademin vill bygga ut är en utmaning. Kan man få in gemensamma projekt för sektionerna för att få till nya forskningsområden, eller ska man skapa samarbeten med till exempel andra lärosäten? Sådant tycker jag är roligt och intressant att vara med och spåna kring.

Vilken roll ser du att akademirådet spelar för akademin och dess framtid/framtida utveckling?

– Jag tyckte själv att det var väldigt bra att ha ett sådant här råd då jag var skolchef. Som ledare ger det en möjlighet att lyfta lite i sin tankeverksamhet. Det är så lätt att fastna i det dagliga, med ekonomi och att få rätt person på rätt plats. Bara det att prata om sin verksamhet med människor som inte är jätteinsatta tror jag gör att man blir en bättre ledare och det bidrar också till ett strategiskt tänk.

– Ju bättre vi representerar akademichefens omvärld, desto bättre kan vi hjälpa henne utveckla sitt tänk. De som sitter i rådet ska helst ha någon sorts anknytning till akademins verksamhet, annars blir det för långt bort för att bolla tankar och idéer. Vi är inte en styrelse, utan att råd som ska komma med tankar och idéer.

Vad ger det dig att sitta i rådet?

– Det här arbetet hjälper också oss som sitter i rådet att tänka strategiskt kring våra egna verksamheter. Det ger väldigt mycket att få sätta sig in i vad någon annan gör i förhållande till sig själv. Det är en win-winsituation.

Text och bild: Helen Rosenberg