– 95 procent av de vi hittills har testat inom ambulansen har visat sig varit negativa och har kunnat gå tillbaka till jobbet efter att de har blivit symptomfria, säger Christer Axelsson som också är biträdande professor vid Högskolan i Borås och utbildar specialistsjuksköterskor till ambulanssjukvården. 

– De första dagarna testade vi nog 20 personer, men nu är det färre.

Till test kommer personal som har influensasymptom såsom hosta, halsont, andningsbesvär eller feber, och haft så i minst ett dygn. Först möter de kollegan och sitter kvar i bilen, intervjun sker via fönstret. Sedan går de ur bilen och går fram till Christer som ber dem sätta sig på en stol och titta rakt fram hela tiden mot ett bestämt motiv.

– Jag använder en tops för svalget där jag tar prover på båda sidor av tonsillerna och en tops för ett grundligt näsbottenprov. Allt tar max 2 minuter.

Hur upplevs själva provet?

– Vissa personer upplever provet som obehagligt och jag delar ut en spypåse för säkerhets skull. Påsen får de själva slänga som riskavfall efter testet. Men de flesta behöver inte använda den, säger Christer Axelsson lugnande.

Han berättar att allt följer en tydlig plan. Provet läggs i ett rör som får etikett, kyls och förpackas i en transportlåda som körs till sjukhuset för vidare transport till labb. Efter 24 timmar kommer provsvar och arbetsledningen ringer personalen och meddelar resultatet.

Vad tycker personalen om att ni testar?

– De tycker att det är bra och känner en trygghet i att veta.

Hur skyddar du dig själv från att bli smittad?

– Jag har en mycket tydlig instruktion för på- och avklädning samt hur jag rengör allt kring testet. Efter varje test så byter jag min skyddsutrustning. Jag tar av mig handskarna på ett visst sätt, spritar händerna, låter visiret falla av enligt en viss teknik, spritar mig igen, tar av skyddsrocken, spritar mig en gång till och tar slutligen av mig munskyddet med liknande teknik som visiret, innan jag spritar händerna en sista gång. Jag har arbetat upp en bra teknik och färdighet, så jag känner mig trygg i det jag gör. Allt jag haft på mig slängs som riskavfall, förutom visiret som spritas och torkas.

Hur kommer det sig att du började med detta?

– Vid sidan av mitt arbete på högskolan så jobbar jag viss tid i bedömningsbilen inom ambulansen på SU. I början av denna pandemi var jag ute på en del uppdrag ihop med en sjuksköterska på infektionskliniken och undersökte personer som varit utomlands i riskområden och som hade symptom på covid-19. Vi hittade ett bra system ihop och byggde upp kunskap för att hantera testning och hur vi skulle undvika att själva bli smittade. När frågan kom upp inom ambulansen var det självklart för mig att ställa upp.

Vad är målet med testningen av personal?

– Det är viktigt att vi ser till att vi har personal i ambulansen. Med testet får vi tillbaka personer snabbare i tjänst, då personer inte behöver sitta i karantän. Men det är lika viktigt att vi inte går till jobbet med symptom. Många av de vi vårdar är riskpatienter. Medianåldern på en ambulanspatient är 69 år och 85 procent av alla våra patienter, oavsett ålder, har underliggande sjukdomar.

Hur länge har du testat och hur länge ska du fortsätta?

– Vi har hållit på i snart tre veckor nu. Vi är cirka 120-130 personer som jobbar inom ambulansen på SU och vi testar så länge det finns personer med symptom. Nästa utmaning blir väl att testa hur immuniteten är på personer som har haft corona. Men än så länge ligger fokus på testning av corona. Jag kan också tänka mig att fortsätta hjälpa till att testa även utanför ambulansen. Jag tänker då närmast på personal inom hemtjänst och hemsjukvården.

Text: Henrik Grönberg

Foto: Ambulansen Sahlgrenska
Personporträtt: Suss Wilén