Vård i hemmet berör och inkluderar många människor och är en komplex situation. Doktoranden Aleksandra Jarlings avhandling belyser flera perspektiv och visar vilken utsatt situation de berörda befinner sig i.

I sitt projekt har hon siktat in sig på upplevda erfarenheter hos vårdtagare, anhöriga och vårdare för att kunna förstå mer om vilken betydelse och mening vård i hemmet har och hur detta kan förstås i relation till vårdande. Deltagarna i studien har fått berätta om sin tillvaro relaterat till vård i hemmet från olika perspektiv.

Utsattheten gemensam nämnare

I avhandlingen framkommer att utsattheten är central och gemensam för de som berörs. Äldre människor tvingas att öppna upp sitt hem, de måste anpassa sig till nya rutiner och människor och blir också beroende av andra för att klara sig i vardagen. Samtidigt har de färre förtrogna och träffar inte sina vänner lika ofta, vilket kan tänkas bidra till att sociala relationer blir av största betydelse vid vård i hemmet.

Även de anhörigas liv påverkas i mycket hög utsträckning när de får ta ett allt större ansvar för en äldre människa som är i behov av vård, ett ansvar som de inte valt, men heller inte vill vara utan. Och de professionella vårdarnas yrkesansvar uppfattas som gränslöst när viljan att vårda behövande är stor.

Varför är denna forskning viktig?

– Det är viktigt att belysa vård i hemmet för att vi ska kunna förstå mer om hur vi kan ge en vård som främjar hälsa och välbefinnande ur flera perspektiv. En stor del av vår befolkning består av äldre människor och antalet äldre blir allt fler. Avhandlingen fokuserar på frågor som berör många och stora delar av vårt samhälle, inte minst i dag. Resultatet i avhandlingen blir än mer aktuellt och viktigare att lyfta fram i tider av en pandemi där vi vet att äldre människor till stor del är ensamma och isolerade, säger hon.

Avhandlingen bidrar till en ökad förståelse för äldre människors livssituation när vård i hemmet blir en oundviklighet.

– Enligt lag har människor rätt till självbestämmande vilket måste bli en realitet i vårdande sammanhang. Vård i hemmet måste utgå ifrån individen och från ett helhetsperspektiv där vården inte bara tar hänsyn till fysiska behov utan till hela människan.

Ett konkret exempel, menar hon, är att ensamhet borde vara en tillräcklig faktor för att beviljas hemtjänst, något som i dag i princip kräver att den äldre människan har behov av stöd i sin allmänna dagliga livsföring (ADL).

– Jag hoppas också att anhörigas situation uppmärksammas ännu mer än vad som sker i dag och att de får bättre förutsättningar och avlastning för att hantera ett vårdansvar som aldrig låter sig vila. Vården kan inte förlita sig på att anhöriga kommer att ta ett större ansvar. Likaså behöver de professionella vårdarnas arbetssituation ses över, de måste ha tid för att vårda, ges tid för mellanmänskliga möten och relationer, och erbjudas stöd i svåra situationer. Behoven av tid, resurser och kompetens är några nyckelbegrepp som återkommer, avslutar hon.

Projektet har genomförts inom forskningsområdet Människan i vården och ligger i linje med FN:s globala mål 3 som handlar om god hälsa och välbefinnande. Målet strävar efter att säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar. Dessutom stämmer projektet väl överens med FN:s konvention om rättigheter för äldre och att alla människor, oavsett ålder, enligt lag är skyddade mot diskriminering.

Läs mer

Läs avhandlingen Delad utsatthet: Vård i hemmet ur äldre människors, anhörigas och professionella vårdares perspektiv, 2020

Läs mer om Aleksandra Jarlings forskning

Läs mer om forskningsområdet Människan i vården