Ny professor är skeptisk till hjärnhype

Om Anita Norlund
Bok jag rekommenderar: Senaste jag läst heter ”Gun. Love”. Den tyckte jag väldigt mycket om.
Filmtips: Brittiska socialrealistiska filmer.
Musik jag älskar: Hurula, vi ska gå på konsert på Cirkus i Stockholm.
Min mest använda app: Utöver sociala medier använder jag mest Wordfeud och Band (appvarianten för fågelskådare).
Mat jag tycker om: Smårätter som dim sum, tapas , meze och egentligen smårätter från alla länder. Tycker också väldigt mycket om Janssons frestelse.  
Det gör mig arg: Främlingsfientlighet och friskolekoncerners stora vinstuttag.
Dold talang: Att jag är så bra på artbestämma nattfjärilar. Och så är jag en riktig badare. Jag brukar räkna antal bad. I somras badade jag 157 gånger. Jag badar överallt och när som helst.
Tips: Bada kallbad. Bada mycket överhuvudtaget.

En rubrik i en inredningstidning: ”Neurodesign – lär dig inreda så att hjärnan mår bättre”. Den rubriken är ett exempel på att det just nu finns en övertygelse i samhället om hur avgörande hjärnans uppbyggnad är för våra liv. Trenden har präglat sommarprat i P1, tv-serier och återfinns till exempel när det handlar om ledarskap. Då kallas det ”neuroledarskap” där chefen ska använda kunskaper om hjärnan för att få glada och motiverade medarbetare.

Och även utbildningsinstitutioner tar till sig av denna trend.

– Det öppnas ”hjärnsmarta” skolor eller så införs det nu så populära fenomenet ”brain breaks”, små rörelsepauser som bygger på pseudovetenskap, förklarar Anita Norlund.

Som utbildningssociologiskt orienterad forskare är jag förstås skeptisk till att det har blivit så stort fokus på hjärnans betydelse i utbildning.

 

Hon blev professor vid högskolan i slutet på förra året, efter en tio år lång forskarkarriär. Hon har under dessa år studerat trender och övertygelser och undersökt social rättvisa i skolan utifrån dem.

– Som utbildningssociologiskt orienterad forskare är jag förstås skeptisk till att det har blivit så stort fokus på hjärnans betydelse i utbildning. Det lägger nämligen alltför stort fokus på individen och dess neurologi och tar bort fokus från andra problem som till exempel segregation.

Hon berättar att före hjärntrenden var det idén om entreprenöriellt lärande som var stark. Även den lägger alltför mycket fokus på individen.

– Det är inte så enkelt som att alla har möjlighet att bli en ”vinnarskalle”. Eller att alla kan skaka fram ”grit” som ungefär betyder att man har karaktärsstyrka eller ett ”jävlar anamma”, säger hon.

Anita Norlund menar att det alltid finns den här typen av övertygelser, en del är snabbt övergående och en del är varaktiga. Hon har intresserat sig för hur de sprids från skolmyndigheter till lärarutbildningar, läromedelsförlag, fackföreningar och till slut till policys på kommunnivå och till klassrum. Hon har också forskat på vilka uttryck som övertygelserna tar sig, till exempel i hur skolpersonal talar.

– Jag tycker inte att skolan ska formas utifrån dessa övertygelser. Det oroar mig att skolan blir allt mer individualiserad eftersom det gör att vi inte beaktar systemfel eller skillnader som uppstår på gruppnivå.

Orättvisor gav bränsle till forskning

I slutet av 1990-talet arbetade Anita Norlund som lärare i engelska och svenska på en gymnasieskola. Och hon bar på en stark kunskapstörst. Den fick henne att börja läsa en påbyggnadskurs 10 mil hemifrån.

– Jag minns en gång hur jag körde genom ett hemskt oväder. Det var åska och snöfall. Men det spelade ingen roll. Jag ville dit för det var så himla kul.

När det var dags att skriva uppsats hade hon bestämt sig för att den skulle bli så bra att hon skulle komma in på forskarutbildningen. Och hon började som doktorand vid Göteborgs universitet år 2003 på halvtid och fortsatte att arbeta som lärare parallellt.

Avhandlingen handlade om villkoren för att kritiskt läsa sakprosa och hur det skilde sig mellan studieförberedande och yrkesförberedande program.

– Det var mer olika än jag hade trott. De som läste på yrkesförberedande program fick inte samma villkor att utveckla denna färdighet och det genomsyrades både i läromedels bildval och arbetsuppgifter och i de nationella provens uppsatsämnen. När jag såg det som var orättvist träda fram gav det mig mer bränsle till att forska. Jag kunde bidra med något som gjorde skillnad för elever och lärare, berättar hon.

Hon berättar att hon älskade att vara doktorand. Hon upplevde tillfredställelse av att analysera och upptäcka saker som inte går att se med vardagsögon.

Jag kunde bidra med något som gjorde skillnad för elever och lärare.

 

Parallellt med doktorandutbildningen fick hon en adjunktstjänst vid Högskolan i Borås och efter disputationen en post doc-tjänst. Då undersökte hon hur elever beter sig när de ska debattera och hur lärare lägger upp undervisningen i svenskämnet. Även här visade sig en specifik pedagogisk övertygelse vara inblandad, den om att debatter sker bäst i ett pro et contra-arrangemang. Idén har rötter i antiken så det är minst sagt en tidlös övertygelse.

– Tyvärr visade mina studier att undervisningsformen som alltså bygger på för- och emotläger leder till överdramatiserade och oseriösa debatter, något som minskar förhoppningen om debatten som demokratiskt verktyg.

Anita Norlund har också studerat villkor för nyanlända och för andra grupper, som till exempel vad som händer när elever som läser svenska som andraspråk respektive svenska som förstaspråk samundervisas. Resultatet visade att samundervisning hjälper till att hålla svenska som andraspråksundervisningen på en högre intellektuell nivå än när ämnet undervisas separat.

Som forskare inom området har hon sett det som sin uppgift att ta debatter kring de olika trenderna och övertygelserna. Det har hon gjort ibland annat i tidningar och på arenor som politikerveckan i Almedalen.

– Jag ser det som min uppgift. Men det kan vara jobbigt. Många blir frustrerade då de har investerat i de här idéerna. Och jag förstår att de reagerar.

Nytt projekt tar nytt grepp

Under våren har hon inlett ett stort forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet där forskargruppen använder sig av greppet ”follow the money”. De startar i att studera fakturor från tre kommuner med syfte att undersöka vilken typ av kompetensutveckling lärare får. Efter arbetet med fakturorna nystar de vidare.

Lärare översköljs i dag av erbjudanden om kompetensutveckling. Samtidigt visar studier att denna ibland brister i kvalitet och relevans. 

– Vi har en hypotes att även kompetensutvecklingen styrs av trender. Det återstår att se om det blir bekräftat eller inte, säger Anita Norlund.

Professorstiteln ger ett nytt uppdrag

Redan som post doc hade hon siktet inställt på att bli docent. Och nu har hon nått den högsta titeln, professor.

– Titeln är ett kvitto och en kvalitetsstämpel. Den ger mig också möjligheter att stötta kollegor i forskargruppen. Jag arbetar dessutom mycket med att stärka vår forskningsmiljö och även med vårt forskningsprojekt.

– Jag ska också starta ett nordiskt nätverk där vi ska fördjupa oss i utbildningssociologen Basil Bernsteins teorier om social rättvisa. Och jag kommer att fortsätta att kritiskt granska trender, för elevernas och för lärarnas skull, avslutar Anita Norlund.

Anita Norlund installeras som professor vid Akademisk högtid 17 april.

Läs mer

Nyhet om senaste forskningsprojektet Fakturor ska kasta ljus över lärares kompetensutveckling

Anita Norlunds forskarprofil

Reportage från forskningsmagasinet 1866 Järnkoll på hjärnmyter

Text: Anna Kjellsson

Foto: Suss Wilén