– Distansföreläsningar har fått mig att fundera mycket på föreläsningens syfte i en kurs. Inspelade föreläsningar tar mycket tid att skapa och måste därför ha ett tydligt mervärde för kursupplägget. Det finns oftast ingen anledning att i huvudsak återberätta sådant som studenter kan läsa sig till, utan det blir enklare att hänvisa till den litteratur som ingår i kursen och istället ta fram reflektionsfrågor till studenterna, säger Karen Nowé Hedvall.

En av utmaningarna i distansundervisningen är att skapa en bra interaktion under föreläsningens gång, särskilt när gruppen är lite större. Därför handlar lärarrollen i distansundervisning än mer om att skapa ett kursupplägg som leder till lärande genom uppgifter, struktur och en variation av undervisningsformer, och att vara föreläsare är endast en liten del av lärarrollen.

– Det tycker jag själv är mycket spännande att tänka kring, liksom balansen mellan den flexibilitet som många studenter tycker väldigt bra om, att kunna göra allt i sin egen tid, och den sociala samvaron och interaktion som också är mycket viktigt för att få studierna meningsfulla och få studenterna att uppleva att de finns i ett sammanhang, berättar Karen Nowé Hedvall.

Responsseminarier är en pedagogisk utvecklingsmetod för att öka möjligheterna till interaktion mellan distansstudenterna. Metoden har Karens kollega Maria Lindh anpassat för distansundervisning, tillsammans med Sektionen för pedagogisk utveckling och forskning (PUF). Responsseminarier innebär att studenter träffas och diskuterar varandras texter utan lärare eller handledare, med stöd av ett antal riktlinjer. Studenterna läser först varandras texter och ger skriftlig respons, därefter möts de digitalt på ett responsseminarie för diskussion och reflektion. Från början utvecklades och erbjöds metoden inom uppsatskursen på Magisterprogram i strategisk information och kommunikation, men erbjuds nu även till studenter i ytterligare två kurser inom programmet.

Tips för distanskurser

• Vi skriver fram utförliga kurshandböcker i pingpong för att ge en tydlig struktur åt kursen. De flesta kurserna har något slags schema över när studenterna ska ta sig an olika delar i innehållet, men vi skriver inte längre datum i pingpong utan lägger upp allt som sker i KronoX och hänvisar dit. Vi använder därför KronoX både för att schemalägga virtuella träffar, deadlines för inlämningsuppgifter och omexaminationer.
• Vi försöker begränsa antalet kontaktvägar till oss lärare för att underlätta och tydliggöra kommunikationen för både studenter och lärare. Att ha någon slags digitalt möte åtminstone varje vecka kan underlätta och se till att frågor snabbt kan få ett svar och inte skapa för mycket frustration.
• Vi använder oss av flertalet förinspelade föreläsningar som vi lägger upp vid kursstart. Jag brukar sedan erbjuda frivilliga samtal om varje föreläsning. Där har jag hittat en form där en halvtimmes samtal är lagom. Samtalen inleds med en runda om vad studenterna vill få ut av samtalet och därefter går vi över till en gemensam diskussion.  
• En gräns för bra interaktion i videoseminarier ligger redan vid sex-sju personer. När det fungerar med tekniken brukar jag be studenterna att slå på sin kamera, det ger en mycket bättre upplevelse av att vi interagerar socialt.
• Vi spelar i princip in allt undervisningsmaterial, även kursintroduktionen, och tillgängliggör det under hela kursens gång. Vi försöker undvika att spela in interaktion med studenterna för att skydda deras integritet. Antingen ber vi studenterna vänta med sina frågor till efter att vi hållit en föreläsning (om vi gör den samtidigt) och spelar endast in föreläsningen, eller så har vi föreläsningen inspelad på förhand och samtalet spelas inte in.
• En bra längd på en föreläsning är ca 10 till 20 minuter. Över 30 minuter blir väldigt tungt för lyssnaren.

Text: Kristina Stålberg
Foto startsida: Suss Wilén