Att använda sig av kreativ kodning inom olika designdiscipliner blir allt mer vanligt. Men det ser olika ut hur det används. Oftast integrerar konstnärer kreativ kodning i det befintliga arbetsflödet, men i vissa fall används det som huvudinstrument.  

Till skillnad från vanlig programmering är inte fokus på att det ska vara funktionellt, utan uttrycksfullt. Kodning kan hjälpa till att utveckla definitioner och metoder i design, förutom att skapa och pröva många variationer, väldigt snabbt.

– Här kan utövarna använda kod som ett medium för kreativt uttryck, men som i sin tur kan bli grunden för mer tillämpade designlösningar, säger Gabor Papp, gästforskare i projektet som också är programmerare och konstnär.

Projekt Residence X syfte var att utforska grundläggande konstnärliga möjligheter och utmaningar för kreativ kod som huvudinstrument i kläd- och modedesign.

Projektet genomfördes i lokaler och labbsalar på Textilhögskolan, men också utomhus och vid andra institutioner, både med fysiskt och digitalt material, för att pröva och utveckla kreativ kodning. Resultaten genererade i experimentella workshoppar med lärare, forskare och studenter.

– Vi har gjort en relativt bred undersökning som kartlagt paralleller mellan material och discipliner så väl som arbetsprocesser inom de olika fälten, säger Gabor Papp och fortsätter:

– En del av resultatet kan till exempel användas i undervisning i form av undervisningsmoduler. Dessa kommer att vara tillgängliga i framtida undervisning. En annan del av resultatet handlar mer om exempel av visualisering och digital analys, i avhandlingsprojekt, samt kartläggning av fysiska material relaterade till teknik.

Linnea Bågander, doktorand i modedesign och en av deltagare i projektet, har använt sig av kod både i sin avhandling och i undervisning.

– Det som jag i första hand har fått ut från att arbeta i projektet är att testa olika programvaror för att tolka och se form i kroppsrörelser, vilket gett mig en ny förståelse för mitt arbete. Därefter har jag tillsammans med Gabor föreslagit olika aspekter som kan vara intressanta för att i sin tur generera nya former genom olika programvaror. På så vis har jag kunnat experimentera med olika nya designparametrar för rörelse som ett designmaterial och som kan vara relevanta för många olika konstnärliga discipliner, som till exempel kläder, dans och arkitektur, säger Linnea Bågander.

Projektet har letts av professor Clemens Thornquist, gästforskare Gabor Papp samt doktoranderna Jan Tepe och Linnea Bågander.

Projektet finansierades av VINNOVA.

Läs mer

Mer om Clemens Thornquist, professor i modedesign, vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås

Mer om Linnea Bågander, doktorand i modedesign, vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås