Hur var det att genomföra utvärderingen?
– Det var arbetsamt, tidsödande och svårt, och föranledde en del oro i kollegiet. Vi var en av de första utbildningarna att utvärderas enligt den nya modellen, vilket nog bidrog till känslan av oro över syfte och tänkbara konsekvenser av utvärderingen. En del krav och förväntningar som framfördes under processens gång upplevdes dessutom som ganska oklara, vilket bidrog till osäkerhet och frustration bland involverad personal.
Hur har ni använt bedömargruppens utvärdering?
– Vi har jobbat med att försöka åtgärda de synpunkter som bedömargruppen framförde, och som sammanfattades i vår åtgärdsplan.
Hur har ni utvecklat programmet efter utvärderingen?
– Vi upplever att vi lyckats utveckla och förbättra utbildningen i mycket stor utsträckning de senaste åren, men jag kan inte påstå att denna utveckling kan tillskrivas utvärderingen. Programmet utvecklas hela tiden, och nya frågor, utmaningar och möjligheter dyker upp. Vi har försökt mäkta med att både hinna hantera nya utmaningar och genomföra nya idéer, samtidigt som vi upplevt att vi varit tvungna att förhålla oss till åtgärdsplanen och först och främst förväntas implementera de punkter som fanns där. Att ha en åtgärdsplan att förhålla sig till inskränker ju i viss mån handlingsutrymmet att kunna göra löpande prioriteringar utifrån vilka åtgärder som för tillfället är mest angelägna.
Vad tycker du om utvärderingen?
– På den här punkten är jag nog lite pessimistisk, för jag tror dessvärre att den konkreta nytta utvärderingen bidragit med är ganska blygsam. De flesta synpunkter som framkom i utvärderingen rörde saker som vi var väl medvetna om, och som vi redan aktivt arbetade med att komma till rätta med. Men det kanske kan betraktas som en form av nytta; att vi fick ett kvitto på att andra bedömare delade vår analys av utvecklingsområden, och bekräftade att inriktningen på vårt utvecklingsarbete var relevant. De externa sakkunniga gav oss också en hel del beröm och noterade att vi aktivt arbetar med kvalitetsutveckling i det vardagliga arbetet, och den typen av positiv feedback är ju alltid upplyftande och ger energi inför fortsatta ansträngningar.
– I en framåtblick inför framtida utvärderingsinsatser så tänker jag högskolan kanske kan fundera över hur den här typen av utvärderingar förhåller sig till den form av tillitsbaserad organisering som just nu ska implementeras, och huruvida den här sortens kontrollverksamhet är ett fruktbart verktyg för att främja ett kollegialt ansvarstagande.
