Transkription av poddavsnitt från SÄS

(Anna) – Hej! Du lyssnar på "Vad händer utan oss-podden" där jag, Anna Kjellsson, försöker få fram en bild av vad som skulle hända med ett samhälle utan till exempel sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. I ett tidigare avsnitt fick vi lära oss hur sjuksköterskeyrket uppstod i Sverige och hur det har påverkat historien.

– Men vad är sjuksköterskans roll idag och vad verkar hon i för verklighet? Vi gör ett besök på Södra Älvsborgs Sjukhus. Det är ett akutsjukhus som bedriver högspecialiserad vård. Det är ett medelstort sjukhus, ungefär en tredjedel storleksmässigt av Sahlgrenska sjukhuset. I vår region kan man jämföra det med Norra Älvsborgs Sjukhus, NÄL, och Kärnsjukhuset i Skövde, de är ungefär lika stora.

– Jag träffar Minna Niemelä som är HR-strateg och Ylva som är seniorsjuksköterska på en kirurgisk akutvårdsavdelning, KAVA. De två ger mig insyn i hur verkligheten ser ut på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Minna Niemelä berättar:

(Minna) – Exempelvis på en akutmottagning, där har vi sjuksköterskor, både allmänutbildade sjuksköterskor och specialistutbildade sjuksköterskor. Vi har våra sjuksköterskor på slutenvårdsavdelningar, på öppenvårdsmottagningar och inom våra specialistkliniker, där vi har många specialistsjuksköterskor. Som ett exempel anestesikliniken, där våra anestesi-, operation-, och intensivvårdssjuksköterskor många gånger arbetar.

(Anna) – På det här sjukhuset arbetar mellan 1200 och 1300 sjuksköterskor. Det är sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor inräknat i den siffran. Det finns 15 olika kliniker på Södra Älvsborgs sjukhus och på 14 av dem arbetar just sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor.

(Anna, till Minna) – Vad är sjuksköterskans ansvar i vårdkedjan? Vad betyder hon? Nu säger jag hon för att yrket förknippas med kvinnor, men det gäller såklart män också.

(Minna) – De har ju en otroligt viktig roll på sjukhuset. Både för sina kolleger men också för patienterna i patientvården.

(Anna) – Om du bara skulle spekulera, för det här är en helt hypotetisk fråga, vad tror du skulle hända med det här sjukhuset om vi en dag vaknar upp och så finns det ingen sjuksköterska? Det kommer ingen sjuksköterska till jobbet.

(Minna) – Oj! Ja, vad skulle hända då? Alla våra andra yrkeskategorier skulle naturligtvis hjälpas åt att försöka klara av en sådan händelse, naturligtvis. Men visst är det så att sjuksköterskor har en enorm kunskap kring omvårdnad i och omkring patienterna. Men de fungerar också mycket som en samordningsroll och mycket som vi pratade om tidigare, jag och Ylva just, att många fungerar som spindeln i nätet också i samband med andra yrkeskategorier som arbetar för och med patienterna. Så vi skulle nog inte vilja stå framför ett sådant scenario, att vi en dag plötsligt inte skulle ha några sjuksköterskor.

(Anna) – Ylva har jobbat som sjuksköterska sedan 1988. Nu är hon senior sjuksköterska och bedriver vårdutveckling och stöttar nya sjuksköterskor på avdelningen.

(Ylva) – Det har förändrats otroligt mycket. Inte så mycket själva sjuksköterskearbetet, det har ju alltid varit detsamma: Att ta hand om patienterna, vara med på ronden, dela läkemedel. Den biten har inte förändrats. Dokumentationen, pappersarbetet, har förändrats. Det har ju mer gått från pärmar till digitalt samt att patienterna på vårdavdelningarna har blivit sjukare, de som ligger på vårdavdelning. Förr kunde patienterna ligga kvar mycket längre innan de behövde gå hem. De fick ligga längre än de får nu.

(Anna) – Hur kan en helt vanlig arbetsdag på jobbet se ut för dig?

(Ylva) – Som seniorsjuksköterska, väldigt varierande beroende på vilka som arbetar på avdelningen, och vilka som behöver hjälp. Jag går ju runt och kollar av hur det går för dem. Hur känner de, behöver de hjälp. Plus att jag nu har arbetat litegrann för att se över våra riktlinjer för tarmpatienter, det jag arbetar med mest. Ingen dag är den andra lik kan man säga. Det är helt olika förutsättningar för varenda dag beroende på vilka som jobbar, plus vilka patienter som finns på avdelningen givetvis, för de som styr hur dagen ser ut och vad som händer med dem, helt enkelt.

(Anna) – Om du tänker tillbaka på din karriär. Finns det någon situation som du kommer ihåg extra starkt?

(Ylva) – Jag har varit med om väldigt många omorganisationer, men inte något som direkt har påverkat mig känslomässigt. Sedan blir man ju berörd av olika patientfall givetvis. Det blir man ju mer eller mindre berörd av. Men inte någon specifik händelse så, jag har inte varit med om något katastrofläge eller så, det har jag inte varit.

(Anna) – Vad tror du skulle hända med vården om inte sjuksköterskorna fanns?

(Ylva) – Jag tror att det skulle bli problem, rent praktiskt. Det finns ingen som gör vårt jobb. Rent medicinskt också, för läkarna har inte tillgång till läkemedel till exempel. De kommer inte åt läkemedlen så rent praktiskt tror jag det skulle bli problem, och sen även kunskapsmässigt. Undersköterskorna kan till viss del mycket om patienterna, men de får ju inte utföra vissa saker. En del som de inte får utföra kanske läkarna skulle kunna utföra. Nej, de har inte den kunskapen heller längre, praktiskt. Nej, jag tror att det skulle stanna till viss del. Vi är oerhört betydelsefulla och behövs för att få vården och hela sjukhuset att gå runt.

(Anna) – Varför blev du sjuksköterska?

(Ylva) – Det var en ren slump från början, men jag har inte ångrat mig en enda dag och jag tycker fortfarande att det är roligt att gå till arbetet efter alla år. Man stöter på så trevliga patienter och man känner att man har gjort ett gott jobb. Många är så tacksamma, både patienter och anhöriga. Jag tycker att det är ett stimulerande jobb att gå till. Jag kan ju fortfarande stöta på saker som är nya som "aha just det". ”Det här har jag faktiskt inte träffat på”. Jag utvecklas också. Jag är absolut inte färdig på något sätt. Jag behöver fortfarande lära mig saker.

(Anna) – Det måste vara givande för dig, att både kunna stötta de nya sjuksköterskorna men också för dem att ha dig som trygghet.

(Ylva) – Absolut. Vi har ju några stycken på vår avdelning som har börjat nu och en av dem sa specifikt att hon hade varit på flera arbetsintervjuer men valde vår avdelning för att seniorsjuksköterskorna fanns, och att hon kände att den tryggheten gjorde att hon valde att börja på vår avdelning. Det känns ju bra. Bara att leva upp till ryktet sen.

(Anna) – Sjuksköterskan tar alltså hand om patienterna, deltar i ronden, delar läkemedel. Hon har en samordningsroll och är spindeln i nätet. Minna Niemelä håller med om att yrken inom vården är meningsfulla och att nu för tiden finns det också många möjligheter att göra karriär.

(Minna) – Ja, det är ju också viktigt att få säga vad man lägger i begreppet karriär naturligtvis. Men det är klart att vi behöver vara tydligare med att berätta hur man kan fortsätta utvecklas och i det då göra karriär. Något som vi arbetar mycket med just nu är karriärutvecklingsmodeller som är ett strukturerat sätt att beskriva formella krav, ansvar, arbetsuppgifter, kompetensutveckling och att kunna beskriva utifrån det hur man faktiskt kan utvecklas i sin roll som sjuksköterska. Vidareutveckla sig, kompetensutveckling, ta mer ansvar och arbetsuppgifter, och i det då koppla karriär också.

– Som sjuksköterska kan man utvecklas inom många områden. Som hos oss som är ett akutsjukhus - alltså specialistsjukhus - har vi akutsjukvård, akutmottagning, vi har öppenvårdsmottagningar, slutenvård, specialistsjukvård… Som man kan läsa när man har börjat som sjuksköterska. Man läser ju först en grund så man har en grundutbildning som sjuksköterska. Därefter kan man arbeta inom olika inriktningar. Vi har ju inriktningar både inom medicin, medicin, kirurgi, psykiatri, inom rehabilitering exempelvis då, inom hälso- och sjukvården här. Så man kan utvecklas och sedan vara inom specialistinriktningar, så man kan absolut utvecklas och göra karriär.

(Ylva) – Men jag tror att de flesta som ändå söker en sjuksköterskeutbildning har en mer humanistisk syn på människan och kanske är en lite mer vårdande människa i grunden. Att man väljer det yrket för att man är en sådan person.

(Minna) – Det behöver inte innebära att det ena utesluter det andra utan att man ska kunna utvecklas i det. Vi tar tillvara på den kompetensen som våra sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor har.

(Ylva) – Och min roll som seniorsjuksköterska är en ny tjänst och det var ju ett steg för mig att utvecklas och få en ny roll och göra ett steg uppåt för mig som sjuksköterska, efter alla mina år som allmänsjuksköterska.

(Anna) – Det kan ju finnas en viss negativ mediabild kanske, främst kring vården och sjuksköterskeyrket.  Att det är väldigt stressigt och resursbrist och så vidare. Stämmer det eller hur känner ni?

(Ylva) – Jag tycker ändå att man försöker göra det bästa av det man har och organisera sin avdelning utifrån de resurser man har, så att inte patienterna ska bli lidande. Det är ju det vi är här för, vi är här för att vårda patienter och jag tror ju att alla försöker göra så gott arbete som möjligt så att inte patienterna ska märka av att vi är kort om folk eller att det är neddragningar allmänt. Det tror jag inte att de märker av. Jag tycker att vi får tacksamhet och uppskattning för vårt arbete dagligen. Men neddragningar är det ju. Vi är ju kort om folk på sjukhuset givetvis, så är det ju.

(Minna) – Vi är ju i ett skede där vi arbetar mot att utveckla just att vården också ska förflytta sig utifrån hur patienterna rör sig, att man inte har varit i någon slutenvård utan mot nära vård och mer just arbete med samarbete med primärvård och kommuner. Och det är väl ett sådant skede nu också som påverkar hur arbetet sker inne på sjukhuset.

(Ylva) – Det är ett yrke som jag tror att man inte kommer att vara arbetslös i, i alla fall, på många, många år.

(Anna) – Goda karriärmöjligheter?

(Ylva) – Ja!

(Anna) – Det arbetar alltså 1200 till 1300 sjuksköterskor på ett medelstort sjukhus idag. De ger omvårdnad till patienterna på samma sätt som de gett genom yrkets historia. Utan dem skulle mycket av sjukhusets verksamhet stanna upp. Vad tror Minna och Ylva om framtiden?

(Minna) – Sjuksköterskeyrket följer också med i det som händer i omvärlden, för övrigt. Och om man tänker på befolkningens hälsa, hur den påverkas med andelen ökat äldre och yngre samt hur man arbetar som sjuksköterska i det. Och hur man behöver förändra rollen, alltså att följa med i det. Lite utifrån det som Ylva nämnde tidigare, just med digitaliseringen, vad för det med sig? Faktiskt i förändring av arbetsuppgifter och roller i det. Och hur kan man möta patienter och anhöriga på ett annat sätt via den digitala världen får vi säga.

(Ylva) – Sen tror jag väl kanske mer åt just friskvårdshållet att man ska arbeta mer åt det friska och ta till vara på det friska. Att man kanske kommer arbeta mer för att folk inte ska bli sjuka.

(Minna) – Mer hälsofrämjande på ett helt annat sätt. Man kommer att förflytta den delen så att man inte ska behöva bli sjuk på samma sätt. Och där har sjuksköterskan en väldigt central roll i vad som är hälsofrämjande arbete men också vad som i en sekundärprevention, som om man då redan har någon ohälsa eller sjukdom att förebygga, så att den inte förvärras eller försämras utan också ska kunna leva med det på ett bra sätt.

(Anna) – Idag har jag fått spännande insikter om hur vardagen på ett sjukhus ser ut och om hur det är att jobba som sjuksköterska. Jag säger tack, till Minna Niemelä och Ylva, och även såklart tack till dig som har lyssnat. Missade du det första avsnittet om sjuksköterskeyrket så hittar du det på Spotify eller på vår webbsida. Hejdå!

– Du har lyssnat på "Vad händer utan oss"-podden. En podcast från Högskolan i Borås. Jag heter Anna Kjellsson. Klipp och teknik står Erik Norving för. Vill du veta mer om "Vad händer utan oss" gå in på www.hb.se/vadhanderutanoss Vill du komma i kontakt med oss som gör podden, maila till kommunikation@hb.se