Transkription poddavsnitt från Hällered

(motorbuller i bakgrunden)

(Erik) – Volvo Cars har en provbana i Hällered, som ligger strax utanför Borås. Som Volvo själva skriver i sitt nyhetsrum är det en tortyrkammare för bilar där morgondagens komponenter och bilar provas långt innan produktionen inleds. Det är inte bara provförare som jobbar på anläggningen utan även en och annan ingenjör. Jag och min kollega Anna Kjellsson åkte ut till Hällered för att ta reda på hur det är att jobba som ingenjör. Vi vill helt enkelt veta mer om hur deras vardag på jobbet ser ut. Vad händer ute på provbanan och vad tror de om framtidens bilar?

(Christoffer) – Jag heter Christoffer Landström och jag jobbar som gruppchef på Volvo Cars Hällered. Jag är gruppchef för en grupp testförare här uppe, på knappt 30 personer.

(Anna) – Vad har du för bakgrund?

(Christoffer) – Jag läste till maskiningenjör på Chalmers. Sedan hoppade jag faktiskt på och doktorerade också. Då forskade jag på aerodynamik i ett samarbetsprojekt med Volvo Cars. Jag var väldigt mycket ute hos aerogruppen. Sedan när jag var klar med det 2011 så blev jag anställd ute på aerogruppen på Volvo, så jag har jobbat med aerodynamik ganska länge. 2017 bestämde jag mig för att byta och prova någonting lite annorlunda mot vad jag hade gjort innan. En ledarroll som jag var ganska sugen på att testa. Det tyckte jag var spännande. Det dök upp en möjlighet här uppe på Hällered, så jag sökte och hamnade här.

(Anna, till nästa person) – Vad heter du och vad har du för bakgrund?

(Arvid) – Jag heter Arvid Paersson och jag jobbar som ingenjör på Volvo Cars. Min bakgrund är inte lika lång och gedigen som Christoffers, men jag har varit i gamet i två år här uppe på Hällered provbana. 2015 började jag studera till mekatronikingenjör på Chalmers och i samband med det så gjorde jag mitt examensjobb här, så då blev det att jag fortsatte jobba här efter att examensjobbet var färdigt.

(Arvid, i en walkie-talkie ute på provbanan) – Trafikledningen till Arvid. Jag skulle vilja åka in på ”rough road”, tack.

(Trafikledningen) – Du är välkommen Arvid.

(Arvid) – Här är ju bara för cross country-fordonen då, de som ska klara av lite hårdare terräng kör här.

(Erik, i studion) – Vi låter Christoffer Landström berätta mer om provbanan.

(Christoffer) – Det är en provanläggning för komplettbilsprov i stort. Det är en del av Volvo Cars. Det är en verksamhet som är väldigt inriktad på provning. Vi har 15 stycken olika provbanor som vi kan använda till en mängd olika syften. Alltifrån högfartskörning ner till väldig lågfartskörning och allt däremellan, livslängdsprovning och så vidare. Så det är en anläggning som är igång mer eller mindre dygnet runt, sju dagar i veckan. Vi har en väldigt stor mängd olika saker som vi gör här uppe. Vi som är stationerade här på Hällered har ett antal områden som vi jobbar med. Det är livslängdsprovning och tillförlitlighetsprovning, ADAS- och AD-provning. Sedan har vi väldigt många andra också inom företaget som är här och gör olika typer av prov.

(Anna) – Varför är det viktigt att prova så mycket?

(Christoffer) – Det är ju en del i produktutvecklingsprocessen för att verifiera och validera att produkten fungerar så som det är tänkt, att den håller så som det är tänkt att den ska hålla. Att bilens funktioner fungerar. Identifiera eventuella problem som kan uppkomma. En bil är en väldigt komplex produkt. Det är väldigt många olika system och delar som interagerar med varandra. Vår verksamhet är ju en del i att säkerställa att den fungerar som det är tänkt i slutändan. Innan bilen kommer ut till en kund på marknaden, till exempel.

(Anna) – Är det prototyper som kör omkring eller är de färdiga i det sista steget?

(Christoffer) – Vi kör en blandning. Vi kan komma in i ganska tidiga prototypbilar och börja testa de också. För att man vill ha feedback på delar av bilen kanske. Saker som är under utveckling, så det är ju inte färdiga bilar förrän i slutet av projektet. Vi jobbar med olika prototypserier som vi är med och kör.

(Anna) – Nu är det två olika arbetsplatser såklart, men är det stor skillnad på att vara gruppchef jämfört med när du jobbade som ingenjör?

(Christoffer) – Ja, rollen som gruppchef, den blir ju väldigt annorlunda. I min tidigare roll när jag var mer teknisk, eller väldigt mycket mer tekniskt inriktad, så är det ju det som är huvudfokus. Som chef eller ledarroll så byts fokus till människorna i din grupp. Sen är man fortfarande med i det tekniska också för att förstå hur människor behöver utveckla sig och det är också en viktig del i det.

(Anna) – Arvid, vad gör du på jobbet?

(Arvid) – Mestadels så håller jag på med provning som min grupp håller på med. ADAS-provning. Det står för Advanced Driving Assisting Systems. Ett delsystem kan till exempel vara ifall du är ute och åker på en väg, och bilen framför börja bromsa men du kanske tänker på något helt annat, eller i värsta fall kanske sitter och kollar på din mobiltelefon till och med. Då ska de här systemen i det här fallet hjälpa till att bromsa bilen för att undvika kollision.

(Arvid, ute på provbanan) – Vi kan göra en inbromsning här nu när jag kör. Är ni med?

(Anna, Erik) – Ja!

(Arvid gör en inbromsning i provbilen)

(Anna) – Oj!

(Arvid) – Så i huvudsak är det detta vi testar.

(Anna) – Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig?

(Arvid) – Om vi tar en provningsdag så huserar vi mestadels på en provningsbana som ligger bredvid Hällered, som heter Asta Zero. Den är lite mer anpassad för den typen av provning som vi håller på med. Så där är vi mest och där kan vi vara och testa de här olika scenarierna som finns inbyggt i bilen som den ska hantera, till exempel det här med bromsning då. Då kanske ni tycker att det låter farligt att testa de här grejerna, men då har vi… ballongbilar kan man enkelt uttrycka det kanske. Med dessa kan man då köra på utan att varken bilen eller några inblandade tar skada, de ska fungera som attrapper för att efterlikna en vanlig bil. Så då handlar det ju dels om att styra dem och också att styra provbilarna vi kör, och de styr vi med robotar också. En sådan robot kan te sig som att du har ett kugghjul på ratten och en motor som styr ratten och därför kan vi ju då komma ner till väldigt bra precisioner med den här roboten. Den fungerar som så att den tar in GPS-position och så kan du säga till roboten "kör en exakt rak linje i hundra meter" och då gör den det. Det behöver man för att kunna få fram objektiva tester för att testa de här funktionerna och kunna få fram någon form av rating på hur bra de egentligen fungerar.

(Anna) – Då studerade ni det och analyserar och förbättrar, eller vad är uppdraget?

(Arvid) – Vår uppgift är att se till så att scenarierna blir körda som de ska. Sedan har vi provbeställare eller kunder från andra delar av Volvo som utvecklar funktionerna, och det är ju de vi testar då och att de verkligen funkar på ett säkert sätt.

(Anna) – Var det ungefär det här du hade tänkt dig att jobba med?

(Arvid, skrattar) – Nej, det kan man inte säga. Det var såhär, när man väl gick in och började studera - då hade man ju ingen aning om vart man skulle ta sig riktigt. Och det är kanske också det roliga med att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Men under loppets gång så kanske det blir lite mer tydligt och man hittar en nisch som man själv tycker är kul. Det är ju bra att det är brett på det sättet, ingenjörsyrket.

(Arvid, på provbanan) – Vi ska till 60-procentbacken som är här.

(Anna) – Oj! Den ser helt omöjlig ut.

(Erik) – Sjukt. Men det är bara fyrhjulsdrift som klarar detta, eller?

(Arvid) – Här är bara fyrhjulsdrift, ja.

(Anna, skrattar)

(Erik) – Det är imponerande.

(Anna) – Ja, verkligen.

(Anna, till Christoffer) – Har du jobbat med det som du tänkte dig när du började plugga till ingenjör?

(Christoffer) – Nja, det är väl ungefär samma sak där. När man börjar plugga till ingenjör så vet man kanske inte exakt vad man vill. I slutet av utbildningen så börjar man välja lite nya inriktningar och då börjar man ju kanske rikta in sig lite grann på något intresse. Men yrket i sig är ju väldigt brett. Även om du kanske har riktat in dig mot att jobba inom ett visst område, så kan du under din karriär som ingenjör växla väldigt mycket. Jag började rikta in mig mot aerodynamik i slutet av utbildningen och då blev det som ett naturligt steg. Men det hade jag ju inte alls på kartan när jag började plugga. Sen på vårt företag, det är ju ett så pass stort företag, och du kan som ingenjör under din karriär hinna med väldigt många olika saker också, med den kompetensen man har med sig efter en ingenjörsexamen så har man ju ofta den kapaciteten att sätta sig in i nya komplexa frågor också. Även om man har börjat med någonting så betyder inte det att man behöver göra det resten av yrkeslivet, utan det finns väldigt många utvecklingsmöjligheter också. Det är väl mellan 20 och 30 ingenjörer som sitter här uppe, normalt sett. Sen kan det ju vissa dagar vara mycket mer, men den gemensamma nämnaren är att de har just provningsbiten eller analysuppdraget. Om en förare till exempel hittar någonting på en bil som man tycker avviker eller om det är något som man tycker fungerar konstigt, då är det ingenjören som får det till sig och ska analysera, förstå vad det är, varför och vad det är som har hänt, till exempel.

(Anna) – Varför behöver man utveckla bilar på det här viset? Eller är de inte väldigt bra redan som de är?

(Christoffer) – Generellt sett så är utvecklingen av bilar och vad en kund förväntar sig av en bil… Det förändrar sig hela tiden och den går ju snabbare och snabbare dessutom, och alla bilföretag måste ju givetvis jobba med att utveckla sina produkter för att vara konkurrenskraftiga och så vidare. Vi behöver ju hela tiden säkerställa att de produkter som vi utvecklar fungerar så som det är tänkt. I och med att produkterna förändrar sig hela tiden och utvecklas så behöver vi ju fortsätta och utvärdera dem.

(Anna, till Arvid) – Du som jobbar lite mer praktiskt då, har du upptäckt något fel någon gång, som du har kunnat utveckla och känna att du har kunnat förändra?

(Arvid) – Ja, produkterna som vi testar är under utveckling. Det är utvecklingsbara grejer man håller på med hela tiden, så skulle jag inte ha hittat något fel ännu då hade jag nog kanske inte fått jobba här i så fall, om allting hade fungerat. Det är lite av det som vi håller på med och försöker åtgärda, de här felen som uppstår, så man blir ju bra på problemlösning och får bygga upp tålamod också.

(Anna) – Vad är de stora framtidsutmaningarna, tror du, om du får gissa? Både rent praktiskt här hos er och kanske stort i samhället också när det gäller bilutveckling.

(Christoffer) – Att fortsätta utveckla bilar som möter de förväntningar som finns och att vara på tårna och vara tillräckligt snabba och lyhörda på de förändringar som sker. Det känns som att hela branschen är inne i en stor förändringsresa. Det här med elektrifiering, till exempel, självkörande bilar och uppkopplade bilar, och den typen av grejer är ju något som alla pratar om i bilindustrin och säkert inom andra områden också. Det här med hur du köper din bil och äger din bil, som ”car sharing” och så vidare. Det finns ju redan ute och framtidens kunder kanske ställer andra krav på biltillverkarna jämfört med de som har varit hittills. Och det gäller att man är lyhörd för de förändringarna och anpassar produkter som möter det.

(Anna) – Om man får gissa helt vilt. Hur tror du att en bil ser ut om 30 år?

(Arvid) – Det är inte helt lätt att svara på. Det är kanske ett tråkigt svar, men det som alla tror att det kommer att komma mer och mer av, det är ju AD då, autonomous drive, inom någon tid bör det komma tycker man. Men när är väldigt svårt att säga så vi får vänta och se. Men det skulle, som jag tycker i alla fall, vara den stora game changern.

(Anna) – Hur skulle det se ut rent praktiskt här på Hällered om det inte fanns några ingenjörer, skulle det fungera?

(Christoffer) – Nej, det skulle inte fungera, det tror inte jag. Den rollen som sådan är ju en viktig kugge i ett stort maskineri, om man ser Hällered som helhet. Ingenjörsrollen där man förväntas ha den kunskapen och den kompetensen att kunna gå in och analysera och förstå vad det är som har hänt. Ta era exempel där ni kör en tidig mjukvara, kanske en prototyp, och det fungerar inte riktigt som det var tänkt. Vad var det som hände? Det ställer krav på en viss nivå av kunskap och att kunna ta till sig kunskap och lära sig under resans gång. Det tror jag också att just en ingenjörsutbildning är ett väldigt bra kvitto på att man klarar av. Så jag tror att det är en jätteviktig roll för oss här uppe.

(Anna) – Vad är det roligaste med ditt jobb?

(Arvid) – Dels kör vi ju provning som sagt, men vi utvecklar också olika prover som kan vara tänkbara. Det är nog det som är roligast, då får man tänka till lite så man får leka lite "Myth Busters", programmet "Myth Busters", komma på lite olika lösningar med grejer som folk kanske inte har gjort innan och sånt, man är på helt outforskad mark. Man får tänka själv helt enkelt. Det skulle jag säga är det roligaste.

(Anna) – En fråga som jag har ställt till alla i den här programserien är: Vad tror du skulle hända med samhället i stort utan ingenjörer?

(Christoffer) – Det är svårt att föreställa sig en sådan bild. Det är klart, ingenjörer har väl alltid varit förknippade med innovation och utveckling och att ta fram nya lösningar och förstå och lösa komplexa problem. Och det är klart, skulle man plocka bort det då skulle samhället se väldigt annorlunda ut ganska snabbt.

(Anna) – Men då tackar jag så jättemycket för att jag fick komma och prata med er.

(Christoffer) – Tack själv.

(Anna) – Hejdå!

(Christoffer, Arvid) – Hejdå!

(Erik, i studion) – Spännande insikter från Volvo Cars provbana i Hällered. Jag säger tack till Christoffer Landström och Arvid Paersson. Och även såklart, tack till dig som har lyssnat. Missade du ett avsnitt om ingenjörsyrket så hittar du det på Spotify eller på webbsidan. Du har lyssnat på "Vad händer utan oss"-podden. En podcast från Högskolan i Borås. Jag som pratar heter Erik Norving. Jag har också skött det tekniska. Intervjun stod Anna Kjellsson för. Vill du veta mer om "Vad händer utan oss" gå in på hb.se/vadhanderutanoss Vill du komma i kontakt med oss som gör podden, mejla till kommunikation@hb.se