Lina, lärare

Vad händer utan lärare?

”I min klass hade jag två killar som hela skolgången hade kämpat och slitit, framför allt med skrivmoment, svenska och SO – som är mina ämnen. De slet jättehårt under de tre åren jag hade dem och de behövde väldigt mycket stöd.

När du följer en klass från 7:an till 9:an ser du allt. Man ser dem växa upp. Och framför allt så ser man ganska tydligt hur de börjar förstå saker. Du ser hur elever går från att kanske inte ens förstå skillnaden mellan att skriva en berättelse och en artikel – eller kanske inte klarar av att genomföra en lektion – tills att de på egen hand skriver ett godkänt nationellt prov. Det är väldigt spännande att följa.

De här killarnas dröm var att komma in på någon typ av hantverksprogram. Det tog dem ganska lång tid att komma fram till vad de ville göra – och egentligen att inse att de kunde lyckas med någonting alls. De hade svårt att se sig själva få ett yrke med arbetsuppgifter som de också kan klara av att slutföra. De hade tidigare i skolan haft svårt för att läsa, att skriva och att hitta rätt.

Men de lyckades komma in på gymnasiet båda två. De kom tillbaka och hälsade på mig sen, i början av första terminen. Jag kommer ihåg de här två killarna som kommer in raka i ryggen, stolta och glada för att de hamnat där de skulle vara. Det var deras stora plan i livet. De visste att de inte kommer att plugga vidare, utan de ska jobba med de här yrkena som de har kommit in på. Det betyder oerhört mycket för mig som lärare att se att de hamnat rätt.

Alla vill inte plugga, men på högstadiet så måste man det. Efter att ha fått truga, locka och pocka – ibland också hota och skrämma – så har det gett resultat. När de sen kommer och berättar att ’vi klarar faktiskt svenskan på gymnasiet tack vare dig’, det är väldigt stort. Då känner jag att jag gjort något viktigt.”

Lina Svensdotter, lärare

#vadhänderutanoss