Vad professionen gör som inte datorn kan

Vad professionen gör som inte datorn kan

Uttrycket ”den mänskliga faktorn” framhåller människans oförmåga att fungera felfritt, i relation till tekniska system. Men om vi skulle vända på resonemanget och istället prata om ”det mänskliga bidraget” till tekniken och utgå från att människan behövs för att tekniken ska fungera skulle det bli synligt hur människor aktivt finner lösningar på det som de tekniska systemen inte klarar av. För är det inte så att det egentligen är människan som tekniken att fungera? Utgångspunkten i aktuell studie om användningen av digitala verktyg inom socialtjänsten handlar om att söka fatt på ”det professionella bidraget” i relation till de digitala verktyg.

Syftet med studien är att undersöka användningen av digitala verktyg inom två av socialtjänstens verksamheter: ekonomiskt bistånd och barn och familj för att studera hur socialsekreterare möter upp det som digitala verktyg inte kan, och på så sätt synliggöra det omdömesprofessionella bidraget i relation till tekniken, med andra ord ”vad professionen gör som inte datorn kan”. Med teoretiska utgångspunkter i professionsforskning och forskning om närbyråkrater, och ett etnografiskt metodologiskt angreppssätt, kommer studien bidra med att belysa den professionella praktiken i detalj och synliggöra uttalad såväl som outtalad kunskap (eng. tacit knowledge) samt de erfarenheter som vägleder agerande, bedömning och beslut med fokus på socialsekreterares arbete i relation till digitala verktyg.

Projektet genomförs inom ramen för, och samfinansieras av, FoU Sjuhärad Välfärd vid Högskolan i Borås.