Stora krav på första linjens chefer vid digitalisering

2020-08-25

Vad innebär kraven på digitalisering för chefer inom välfärdsområdet? Vilka förutsättningar har de att genomföra, följa upp och implementera beslut om digitalisering i sina verksamheter? Det är frågor som ställs i en ny rapport från Högskolan i Borås som presenteras på Nordens ledande e-hälsomöte Vitalis 26 augusti.

2017 beslutade regeringen om en nationell digitaliseringsstrategi. Med utgångspunkt från den samt myndighetsinitiativ och tidigare forskning har Maria Wolmesjö, biträdande professor i socialt arbete, och Bim Fagerström Kareld, universitetslektor inom informatik, vid Högskolan i Borås, sammanställt rapporten ”Digitalisering, ledarskap och förändring i välfärdsverksamheter – På väg mot ett digitaliserat ledarskapande” med fokus på ledarskap och digitalisering inom välfärdsområdet.

I rapporten lyfter de fram exempel från verksamheter i välfärdsområdet för att belysa vad digitaliseringen innebär i det praktiska arbetet.

Saknas kunskap

– Vi vet att det händer väldigt mycket kring digitalisering, men det saknas kunskap om vad det innebär för chefer och att leda en digitaliserad verksamhet, eller ett digitaliserat ledarskapande, berättar Maria Wolmesjö.

Rapporten är en kunskapsöversikt och utöver ovanstående har en litteraturstudie av tidigare forskning inom välfärdsområdet gjorts.

– Vi har gjort sökningar utifrån ledarskap, digitalisering och välfärd och då specifikt hälso- och sjukvård, socialt arbete och skola. I litteraturen finns en del som antyder att ledare har ansvar för digitaliseringsprocessen, men inte så mycket om själva ledarskapet, det vill säga hur de ska utföra ledarskapet i en digitaliserad verksamhet, förklarar hon.

Ambitioner som stannar vid att vara pilotprojekt

Som grund till analys av litteraturstudien ligger regeringens digitaliseringsstrategi som har fokus på digital trygghet, innovation, ledning, infrastruktur och kompetens.

– Enligt den är ambitionen att Sverige ska bli världsbäst på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter. Nu har Sverige en förvaltningsmodell som innebär att direkt styrning i termer av att ”peka med hela handen” inte är möjlig eftersom regioner och kommuner har en självständig ställning. Olika myndighetsinitiativ, rapporter och politiska överenskommelser blir därför viktiga instrument för genomförandet av digitaliseringspolitiken i Sverige. Den nationella nivån behöver ge regionala och lokala nivåer både kunskap och goda förutsättningar för genomförande av strategin, förklarar Bim Fagerström Kareld och fortsätter:

– Det finns många pilotprojekt inom offentlig förvaltning som stoppar just vid att vara pilotprojekt, till och med sådana som är framgångsrika. Det ligger på ledarens ansvar att testa något nytt, ta fram en ny tjänst eller process och sedan föra den i hamn, skala upp och implementera den. När ett projekt upphör ska det till jättemycket jobb för att få in det i den normala verksamheten.

Får inte förutsättningar

– Ur ett socialvetenskapligt perspektiv är en intressant fråga hur ledare i verksamheterna hanterar detta, speciellt ledare i första linjen, de som finns närmast ute i verksamheterna och som får ansvaret att genomföra digitaliseringen, men där vi ser att de inte alltid får förutsättningarna för att jobba utifrån de krav som ställs, säger Maria Wolmesjö.

Dessa ledare, menar hon, får många gånger själva fundera ut hur de ska gå till väga. Det kan komma direktiv uppifrån om vilka system som ska införas och när, men inte hur det ska göras, om det finns stöd eller inte. Samtidigt är det något som ska genomföras parallellt med ordinarie verksamhet. Tidigare forskning har främst haft fokus på ledarskap och digitalisering inom näringslivet. Från informatikområdet besvaras ”hur”-frågan ofta med modeller, metoder och verktyg för systemutveckling- och anskaffning, men vad är svaret från ett socialvetenskapligt perspektiv?

– Digitalisering av välfärdens skilda verksamheter och dess tjänster är mer komplex än vad vi såg från början och det väcker också nya frågor och utmaningar. Med rapporten vill vi bidra till fortsatt dialog om chefers ansvar för digitaliseringen för att få in fler perspektiv och initiera nya forskningsfrågor, bland annat för att komma närmare ”hur”-frågan. Vi har också haft ambitionen att ge en översiktlig bild av sammanhanget för digitalisering av välfärdsverksamheter i Sverige, avslutar Maria Wolmesjö.