– Jag forskar inom området prehospital akutsjukvård med fokus på katastrofmedicin och stressforskning, stress i blåljusyrken och arbetsledning på skadeplatser. Just nu arbetar jag främst med ett svensk-norskt samarbetsprojekt om artificiell intelligens som beslutsstöd i akutsjukvården.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?

– Jag hoppas att min forskning ska komma till nytta för patienten. För mig är det viktigt att patienten alltid står i centrum. Inom AI-projektet tittar vi till exempel på hur vården kan bli mer jämlik och träffsäker med hjälp av artificiell intelligens. Genom att mata in patientdata, som exempelvis blodtryck och puls, i ett program med artificiell intelligens, skapas en objektiv bedömning av vilken behandling personen behöver. AI kan hjälpa oss att se till att de som bor långt bort från akutsjukhus får tillgång till en likvärdig vård. AI kan värdera tillståndet som patienten har, vart ambulansen ska transportera patienten och hur snabbt det behöver gå.

– Men tekniken är också möjlig att utveckla som stöd för patienter i hemmet, till exempel för patienter med hjärtsvikt. Patienten skulle kunna få snabb återkoppling på sitt tillstånd i hemmet och slippa åka in till akuten i onödan. I sitt hem kan patienten få besked om hur doseringen av medicin ska vara eller när det är dags att uppsöka läkare och då automatiskt bli skickad till rätt mottagning. Det här ökar patientens trygghet och egen kontroll över sin sjukdom, vilket ger bättre livskvalitet.

– I framtiden hoppas jag att AI som beslutsstöd ska leda till att läkaren får mer tid till mötet med patienten. Dessutom hoppas jag att vi i framtiden kan få till gemensamma, smartare och automatiserade journalsystem.

Vad driver dig som forskare?

– Min främsta drivkraft är nyfikenhet. För mig har det aldrig varit tråkigt att gå till jobbet. Jag trivs med att jobba i tvärprofessionella team, eftersom det innebär att bli ifrågasatt och att ständigt få nya perspektiv på forskningen.

– Något av det roligast jag vet är att handleda doktorander. Det är tråkigt när de blir färdiga och jag måste lämna dem, men jag försöker se till att behålla kontakten även efter doktorandtiden.

Vad har du för bakgrund?

– Jag disputerade inom området PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) med en avhandling om stress bland ambulanspersonal, Stress efter traumatiska händelser - Ambulanspersonalens vardag (2004), vid Göteborgs universitet. Jag har varit verksam inom katastrofmedicin och intresserade mig tidigt för ambulanspersonalen och hur de upplever stress i fält. Sedan har jag fortsatt forska om stress bland ambulanspersonal och även om styrning, ledning och organisering av akutsjukvården.

– Jag var med och startade Prehospen – Centrum för prehospital forskning, i slutet på 90-talet, tillsammans med professor Björn-Ove Suserud och senior professor Birgitta Wireklint Sundström. Jag har även arbetat kliniskt och har en bakgrund som yrkesofficer inom försvarsmakten, där jag haft tolv utlandstjänstgöringar.

Vad innebär din nya roll som professor?

– Det betyder att det finns oändliga utmaningar och att forskningen aldrig tar slut. Varje ny besvarad fråga ger upphov till nya frågeställningar. Det är därför det är svårt att sluta forska. Ibland är det bifynden som är mest intressanta och som leder forskningen vidare. Som forskare tycker jag också att det är viktigt att delta i samhällsdebatten, som ibland blir för polariserad, för att nyansera och bidra med kunskap.

Anders Jonsson installeras som professor under Akademisk högtid 22 april 2022.

Läs mer om akademisk högtid

Läs mer

Anders Jonsson forskarprofil

Prehospen – Centrum för prehospital forskning

Artificiell intelligens (AI) som beslutsstöd; Artificiell intelligens – för en jämlik vård