– Jag kände redan under min grundutbildning att jag gillar de teoretiska perspektiven, det analytiska och problematiserandet, berättar hon.
Efter en vända på en utredande myndighet fick hon erbjudande om en doktorandtjänst på Göteborgs universitet och satte målet att disputera för att sedan gå tillbaka till något utmanande arbete utanför akademin.

– Att doktorera var nog det bästa och roligaste jag har gjort. Jag kommer inte från någon akademisk, högutbildad bakgrund, så det satt ganska långt inne i mig att börja forska och stanna kvar inom akademin efter forskarutbildningen.

Hon lämnade än en gång den akademiska världen, för att jobba som forskare och utredare på Inspektionen för socialförsäkringen. Efter ett par år kom dock längtan tillbaka till akademin i kapp. Hon ville kunna jobba mer självständigt och med ett mer kritiskt perspektiv än vad det finns utrymme för i jobbet på en utredande myndighet som hon gjorde på uppdrag av politiken. Och då dök möjligheten upp. Hon sökte forskningsmedel från Forte till ett postdoktorprojekt, för att under två års tid kunna ägna sig åt sin forskning och det hon ville skriva om, om sjukförsäkringens förändring utanför den parlamentariska demokratin. Frågan var bara var någonstans hon skulle kunna göra det.

– En kollega till mig hade tipsat om en tjänst som universitetslektor på Högskolan i Borås på Akademin för vård, arbetsliv och välfärd och sa att det skulle passa mitt forskningsintresse. Hon pratade om många fördelar med att jobba på en mindre högskola, att du har närmare till allt, berättar Angelica Börjesson.

Något som är unikt här är mångfalden av olika kunskapstraditioner och att det finns forum för teoretiska ämnesmässiga diskussioner, samtidigt som det också är ganska praktiskt inriktat. Många av mina kollegor är praktiker i grunden och har en annan ingång till forskning och undervisning. Vi kompletterar varandra.

Och så blev det. Sedan 2020 är Angelica Börjesson anställd som universitetslektor. Hittills har hon inte undervisat så mycket, då tiden främst lagts på postdoktorsprojektet som pågår fram till hösten 2023. Därefter är målet att fortsätta forska med fokus på offentlig granskning och tillsyn av socialförsäkringssystemet.

– Min förhoppning är att få mer forskningstid framöver, annars är planen att gå in mer i undervisning, ta på mig programansvar och utveckla och underhålla våra utbildningar.

Jobbet som universitetslektor har många positiva sidor, berättar hon.

– Det bästa är att jag kan jobba självständigt. Du kan få input från kollegor och kan mötas i diskussioner, för det får du verkligen göra som lärare och forskare. Här har jag också har fria händer att utforma eller förbättra undervisningen. Det handlar helt enkelt om frihet under ansvar. Samtidigt finns det utrymme för kreativitet, du kan laborera med undervisningsformerna och sätta i gång motorn hos studenterna.

En akademi med många kunskapstraditioner

Hon uppskattar Akademin för vård, arbetsliv och välfärd för att det är det högt i tak och att medarbetarna kommer från olika discipliner, men även för att det ryms flera utbildningsområden.

– Det är en intressant miljö, och åldersspannet mellan oss är stort, vilket jag tycker är trevligt, och alla jobbar mot samma mål, att göra så bra och intressanta utbildningar som möjligt. Jag kan gå in och undervisa på olika program, vilket ger mig möjlighet att bredda min ämneskompetens, samtidigt som jag kan fördjupa mig i mitt eget ämne. Akademin har en tvärvetenskaplig miljö, där samhällsvetenskap möter hälso- och vårdvetenskapliga perspektiv. Även den samhällsvetenskapliga delen har i sig olika ämnen, som offentlig förvaltning, arbetsvetenskap och vård- och omsorgsadministration.

– Något som är unikt på vår akademi, är själva mångfalden av olika kunskapstraditioner och att det finns forum för teoretiska ämnesmässiga diskussioner, samtidigt som det också är ganska praktiskt inriktat. Många av mina kollegor är praktiker i grunden och har en annan ingång till forskning och undervisning. Vi kompletterar varandra, avslutar hon.

Läs mer

Angelica Börjessons forskarprofil

Text: Solveig Klug
Foto: Ida Danell