Från skoltrött elev till professor – en resa genom eld och aska

När syokonsulenten på högstadiet tyckte att hon skulle gå fyraårig teknisk linje kände hon sig inte alls träffad.

– Jag ville ut och jobba så fort som möjligt, minns Anita.

Så det blev tvåårig undersköterskeutbildning, följt av flera år inom vården och senare arbete som barnskötare när de egna barnen kom. Men Anita är en pigg och nyfiken själ och kände att det var dags att gå vidare efter andra barnet. Miljöfrågor var hett på den tiden och särskilt den om vindkraft.

– Det var stort i Danmark på 90-talet, särskilt vindkraftsdebatten. I Sverige fanns det knappt på kartan. Jag kände att jag ville ge mig in i den debatten och att det var dags att börja plugga igen. Men jag har alltid haft läs- och skrivsvårigheter och saknade några ämnen för att kunna söka in på högskolan.

Anita började därför på Viskadalens folkhögskola, bara en kort bit från hemmet. Där läste hon in motsvarande treårigt gymnasium. Hon hade valt datalinjen för att kunna hänga med i 90-talets IT-våg. Det gav mersmak för studier och hon sökte Tekniskt basår på Högskolan i Borås. Därmed startade Anita Petterssons akademiska resa.

Uppmuntrades att satsa på ingenjörsutbildningen Elkraft och Värme

– En lärare på högskolan uppmuntrade mig att läsa högskoleingenjör med inriktning på elkraft och värme efter Tekniskt basår. Studierna gick över förväntan, och jag kände att… ja, varför inte fortsätta?

När högskolan startade en masterutbildning i energi- och förbränningsteknik hoppade hon på direkt. Och innan Anita hunnit förstå vad som hände, erbjöds hon en doktorandtjänst. Högskolan saknade då forskarutbildningsrättigheter, så hon skrevs in på Chalmers. Doktorandprojektet finansierades med medel från KK-stiftelsen och Borås Stad och 2008 disputerade hon i förbränningsteknik. Doktorandprojektet handlade om fosforåtervinning ur aska från fluidbäddförbränning av avloppsslam.

– Kollegorna kallade mig skämtsamt för ”Askungen”, minns hon.

Den akademiska resan fortsatte vidare uppåt. Anita blev biträdande universitetslektor, universitetslektor, docent och biträdande professor – fram till i dag då hon kan titulera sig professor i energiteknik.

Vad betyder det för dig att vara professor?

– Jag har egentligen haft samma arbetsuppgifter sedan 2019, men titeln professor ger tyngd. Nu kan jag signera forskningsansökningar själv och det känns väldigt bra.

Resurser och etiska dilemman 

Anitas forskningsfokus är termiska processer: att styra förbränningen av avfall genom att justera bränslemix, tid och lufttillförsel.

– I askan finns massor av intressanta ämnen att återvinna. Vi har kommit långt med återvinning av zink och fosfor, men många ämnen är fortfarande för dyra att återvinna ur avfall.

Och här kommer den etiska dimensionen in.

– Det är inte okej att mycket av mineralbrytningen sker i låginkomstländer under villkor som vi aldrig skulle acceptera i Sverige. Vi ska inte ta bort människors levebröd, men det måste ställas högre krav på gruvägarna. Precis som att EU vill införa krav på produktpass för textila produkter för att man ska kunna spåra en produkts resa från råmaterial till färdig produkt och fram till att den är färdiganvänd, borde vi ha något likande för material och ämnen som i dag härstammar från gruvdrift.

Från ett litet rum till avancerat labb

När Anita började sina studier på högskolan fanns bara ett litet enkelt labb för enklare lakningsexperiment. I dag har hennes forskargrupp Hållbar energi och termiska processer tillgång till ett avancerat labb för en mängd olika experiment.

– Vi har ett avancerat energilabb med reaktorer, syratvättar, en mikrovågsugn för att lösa fasta material och en massa analysutrustning. På önskelistan just nu finns ett elektromagnetiskt mikroskop och ett BET-instrument för att kunna studera biokol i minsta detalj. Det hade varit guld!

För närvarande arbetar Anitas forskargrupp med biokol från avloppsslam och andra bränslen. Genom pyrolys skapas biokol som beroende på sina egenskaper kan användas i allt från betong och filtermaterial till jordförbättring och i stället för grafen i nya batterier. De flyktiga delarna av bränslet blir förbränningsgaser som kan användas till förbränning eller kemikalieproduktion.

Vad är du mest stolt över som forskare?

– Personligen, min resa genom skolsystemet med läs- och skrivsvårigheter fram till att jag blev professor. Och inom forskningen, att vi har realiserat vår forskning kring zinkåtervinning tillsammans med Renova, anläggningen för avfallsförbränning i Göteborg. Vi hade med studenter hela vägen fram till pilotförsöken – det känns fantastiskt.

Vad ser du för utmaningar framöver inom ditt forskningsområde?

– Att få in externa forskningsmedel och att ligga i framkant. Ekonomin i samhället styr mycket, och vissa processer som vi forskar kring och utvecklar hamnar på paus, men med rätt förutsättningar framöver kan återvinningen av olika värdefulla mineraler och ämnen ur askor blir lönsam för industrin.

Vad har du för råd till juniora forskare?

– Följ hjärtat. Passion ger de bästa resultaten.

Läs mer

Forskarprofil

Forskargruppen Hållbar energi och termiska processer

Forskningsområdet Resursåtervinning