Genom perspektiv från praktisk teologi, religionsdidaktik och systematisk teologi undersöks hur teologiska föreställningar om hopp, framtid, skapelse, ansvar, lidande och handling kan förstås i relation till klimatkrisens konkreta och existentiella villkor.

Klimatkrisen är inte enbart en naturvetenskaplig och politisk utmaning, utan väcker också grundläggande existentiella, etiska och teologiska frågor. Tidigare forskning inom praktisk teologi och religionsdidaktik visar att klimatförändringar är förknippade med klimatångest, sorg och upplevelser av maktlöshet, men också med olika former av hopp som kan bidra till uthållighet, ansvar och handling. Samtidigt är hoppets teologiska innebörd och funktion fortfarande otillräckligt utvecklade i klimatforskningen. Särskild uppmärksamhet riktas mot spänningen mellan hopp och förtvivlan, liksom mellan hopp som teologisk föreställning och hopp som grund för praktisk och kollektiv handling.

En central ambition är att utveckla projektet i nära dialog med tvärvetenskapliga perspektiv. Biologi och ekologi kan bidra med kunskap om de ekologiska system och förändringsprocesser som teologin behöver förhålla sig till. Psykologiska perspektiv kan bidra till förståelsen av såväl klimatångest som hur hopp uppstår, erfaras och upprätthålls på individ- och gruppnivå. Kommunikationsvetenskap kan belysa hur berättelser om klimatkrisen, framtiden, hopp och förtvivlan formas och förmedlas, medan pedagogiska perspektiv bidrar med kunskap om lärande, meningsskapande och möjligheter att utveckla handlingsberedskap. Dessa perspektiv ska inte utgöra separata delar av projektet, utan fungera som byggstenar i utvecklingen av en teologi om hopp som är förankrad i klimatkrisens faktiska, mänskliga och samhälleliga villkor.

Projektet bygger vidare på tidigare forskning om klimatförändringar, religionsundervisning och hopp, men syftar till att gå från att identifiera hopp som ett viktigt tema till att utveckla en mer sammanhållen teologisk förståelse av hoppets innehåll, funktion och möjligheter. Ett centralt mål är därmed att undersöka om och hur en förnyad teologi om hopp kan bidra till att människor och religiösa gemenskaper kan möta klimatkrisen utan vare sig naiv optimism eller förlamande förtvivlan.

Projektet genomförs vid Högskolan i Borås och syftar till att resultera i en internationell akademisk monografi.