Det samhälle som vi lever i kan beskrivas som postsekulärt (Habermas 2006; Casanova 2009). Det innebär att inget livsåskådningssystem längre har monopol på sanningsuttalanden, utan att det finns en konkurrens mellan olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar. Den sekulära normen har således blivit till en av många olika synsätt. Religioners undervisning handlar därmed inte längre enbart om att utbilda de egna, utan även att manifestera sig själva i en konkurrens med andra. Undervisning blir således ett sätt att positionera sin livsåskådning. Samtidigt har debattklimatet hårdnat i hela Västeuropa kring toleransen av konfessionella utbildningar – särskilt de som sker inom ramen för samhällets ordinarie utbildningar. Exempelvis har många länder religionsundervisningen utlokaliserad till religionerna själva, vissa länder har helt och hållet tagit bort undervisningen, medan andra länder har ett normerande system för alla. Men konfessionell undervisning sker även i professionsutbildningar som exempelvis till religiösa företrädare. I många Västeuropeiska länder sker denna utbildning i samspel med samhället, vanligen vid ordinarie universitet. Denna samverkan har emellertid allt mer kommit att ifrågasättas, då detta uppfattas som antingen statlig negativ inblandning i religionsutövning, eller statligt positivt stöd till religionsutövning.

Detta projekt har till syfte att undersöka hur framför allt kristendom som konfession uttrycks i undervisning i Västeuropa i sekulära kontexter, dels på skolnivå, dels på universitetsnivå, utifrån ett postsekulärt perspektiv.