Inte så bra, antyder tidigare forskning på området: hög grad av psykisk ohälsa, psykosociala problem, och missbruk. I stort saknas dock svensk forskning om hur det går för dessa kvinnor efter 25-årsåldern. Inte heller internationellt har man ägnat dessa vuxna kvinnor mycket uppmärksamhet. Detta trots att vi vet från kriminologisk och psykiatrisk forskning att de allra flesta människor slutar begå brott, missbruka, och självskada någon gång före 30 års ålder. Vi vet också att full hjärnmognad inträffar först runt 25-årsåldern och att prefrontala kortex, som mognar sist, är nödvändig för goda och långsiktiga livsbeslut och social anpassning (Arain et al, 2013). Detta innebär att uppföljningar efter 30 års ålder kan ge andra slutsatser än uppföljningar i tidigare åldrar.

Det aktuella planeringsprojektet avser göra en rad förberedelser inför ett omfattande uppföljningsprojekt där vi undersöker hur det gått för de tjejer som vårdades vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem någon gång mellan 1993 och 2006.

Den totala populationen beräknas bestå av ungefär 4400 kvinnor. Dessa kvinnor är idag mellan 30 och 55 år och kommer alla att ingå i det fulla projektet som består av tre studier:

1. en registerstudie (Studie 1),
2. en enkätstudie (Studie 2),
3. och en intervjustudie (Studie 3).

Inom ramen för planeringsprojektet kommer vi framförallt att

1. göra en gedigen statistisk planering inför Studie 1 och 2,
2. göra en etikansökan,
3. etablera samarbete med SiS och utreda möjligheterna att få tillgång till persondata för att rekrytera respondenter till Studie 2 och 3,
4. genomföra pilotintervjuer med 10 kvinnor från målgruppen,
5. undersöka vad kvinnorna själva tycker är mest meningsfullt att utreda, och
6. etablera samarbete med ytterligare två eller tre forskare för att i forskargruppen inkludera kompetens inom statistik, medicinsk neurovetenskap, och kvantitativ kriminologi.