– Jag gillar att prova nya saker! Outforskade områden är spännande. Det är klart att man riskerar att göra misstag ibland, men så kan man summera mitt arbetsliv hittills: en utforskarlusta.

Jonas Gilbert lutar sig inte tillbaka i soffgruppen i högskolebiblioteket; tvärtom signalerar hans kroppsspråk energi och nyfikenhet. Han är nu tillbaka i sina hemtrakter efter att ha arbetat som bibliotekschef vid Södertörns Högskola i Huddinge kommun i knappt fem års tid. Numera har han med andra ord inte riktigt lika långt att pendla mellan arbetsplatsen och hemmen i Göteborg och Hindås. Han berättar om de likheter och skillnader han ser mellan de två lärosätena:

– Till att börja med är Södertörn ett ungt lärosäte, men det är storleksmässigt snarlikt Högskolan i Borås och jag uppskattar verkligen att jobba på en högskola där man är nära lärare, forskare och studenter och kan ha en överblick och lära känna verksamheterna. Jag har erfarenhet av större lärosäten också i form av Göteborgs universitet, där jag arbetade som bibliotekarie och projektledare i sju år. Men jag föredrar som sagt att ha en roll där jag kan arbeta övergripande. Det blir lätt så fragmenterat i en stor och oöverskådlig organisation.

Bland de saker han är stolt över från tiden på Södertörn är att han var med och startade en bibliotekarieutbildning där.

– Det är ju en parallell, även om Bibliotekshögskolan i Borås naturligtvis har mycket längre erfarenhet och också en internationellt förankrad och uppskattad verksamhet. En skillnad mellan lärosätena är att på Södertörn är IKT-verksamheten en del av biblioteket och språkstödet är det inte, medan det är tvärtom här.

Tillbaka i Borås

Borås är dock inte obruten mark för Jonas. Det var vid Bibliotekshögskolan han skaffade sig sin högskoleutbildning, och på så vis är cirkeln sluten. Han har en masterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap, samt har studerat psykologi och historia. Att Jonas ser fördelar med att arbeta över gränser syns på fler plan än bara i betygsdokumentet, vilket vi har anledning att återkomma till.

Något som slår en i samtal med Jonas är hans kärlek till det kontinuerliga förkovrandet och den djupa kunskapen, gärna yppat i samma andetag som frågor om öppenhet. Detta syns inte minst i hans mångåriga engagemang i exempelvis forskarregistret ORCID, forskningsdatabasen DiVA och frågor om open access.

– Numera pratar vi allt oftare om open science, öppen vetenskap. Idag färdas desinformationen snabbt och sprids medvetet i olika syften. Där har biblioteket en viktig roll, både vad gäller utbildning i ett kritiskt förhållningssätt och tillgång till artikeldatabaser samt annan vetenskapligt grundad media. När vi pratar om open access, open science, är det inte bara en fråga om att forskare sinsemellan kan ha nytta av öppen vetenskap, utan även att samhället gynnas. Under tiden vi har levt med coronapandemin har jag sett artiklar i dagspressen om hur processen kring peer review fungerar, och det hade jag aldrig trott före covid-19. Förlag och annars låsta artikeldatabaser har i olika grad öppnat sina resurser, främst när det gäller sådant som är kopplat till covid-19.

Gränsöverskridande skrivande

Att någon med bibliotekariebakgrund tycker om att läsa torde inte vara så ovanligt, men Jonas är också en skrivande människa. På fritiden är han sedan knappt tio år redaktionssekreterare på Arche, en papperstidskrift för psykoanalys, humaniora och arkitektur, där han också författar artiklar och översätter tysk filosofi. Går det att använda den kompetensen i rollen som bibliotekschef?

– Det kan vara svårt att få utrymme för det "roliga" skrivandet som bibliotekschef, men det finns kanske en förståelse för skrivprocessen och allt vad det innebär? Jag ser värdet av kommunikation och ser det som en viktig del i samverkan, inte bara mellan lärare och forskare, utan också med övriga samhället.

Att Jonas ser möjligheten för olika vetenskaper och områden att korsbefruktas, skapa synergieffekter och nytänkande kan man gissa sig till genom att studera artikelförteckningen för Arche. På frågan om hur han använder detta gränsöverskridande arbetssätt i rollen som bibliotekschef är han noga med att poängtera att de nischade experterna måste få koncentrera sig på sitt.

– Våra experter är just experter för att de har tillåtits arbeta i fred och fokusera på sitt område. Jag tror absolut på samverkan och att man kan ha utbyte av varandra över gränserna, men forskare och experter måste få excellera på smala områden. Det finns heller inte hur mycket tid som helst för arbete över gränserna. Det måste finnas ett syfte. Däremot kan vi hjälpas åt att möjliggöra en tydlig kommunikation. Det kan gälla skriftspråket – en del kan behöva hjälp att skriva bättre akademiska texter på engelska – såväl som möjligheten att nå ut med god vetenskap.

Nya erfarenheter

Om man tittar på artiklar Jonas har skrivit, projekt han har deltagit i och sådant han berättar att han brinner för, återkommer ofta just digitalisering och frågan om öppen vetenskap. Redan före coronautbrottet talade rektor Mats Tinnsten om att högskolan i Borås skall utveckla sin distansutbildning och digitala närvaro. Jonas anser att erfarenheterna från 2020 bör användas konstruktivt:

– När det gäller bibliotekets roll i detta och hur vi som lärosäte och samhälle påverkas av det, finns det lite olika syn på vad som kan och bör hända här framöver. Somliga säger att nästa år kommer allt att vara tillbaka som det var förr, och andra pratar om det nya normala där vi kommer att börja arbeta på nya sätt, och det berör alla delar av liv och arbete: hur vi reser, hur vi möts, vad som betyder något. Jag tror att det är viktigt att vi utvärderar det här och ser vad vi faktiskt kan utveckla och ha nytta av. Uppfinningsrikedomen och viljan vi har sett trots oro och oklarheter har varit imponerande, även om jag har förstått att omställningen har varit påfrestande för somliga och tagit mycket tid.

Jonas nämner en undersökning gjord av studentkåren på Södertörn där tvåtusen studenter svarade på frågor kring vårens distansundervisning, där knappt hälften svarade att de var lika nöjda som om det hade varit normalläge – eller nöjdare!

– Man skall också komma ihåg att denna omställning tvingades fram utan förvarning. I mitten av mars kastades vi ju alla in i detta utan någon förberedelse, all undervisning vid högskola och universitet skulle omgående ske på distans. Med tanke på hur lång tid beslutsfattning brukar ta, tycker jag nog att man kan säga att handlingskraften i denna fråga saknar motstycke. Om vi nu ges möjlighet till reflektion, utvärdering och erfarenhetsutbyte tror jag att vi kan bygga vidare på detta på ett konstruktivt sätt och något positivt kan komma ur det här. Naturligtvis är det glädjande att det nu pågår viss verksamhet på campus här i Borås, men jag tror att det är viktigt att vi funderar över hur vi bäst kan använda våra erfarenheter, utveckla digitaliseringen i det nya normala och ändå bibehålla och stärka bibliotekets kärnvärden.