Åsa Falchenberg, universitetsadjunkt och Ulf Andersson, doktorand, båda vid Högskolan i Borås, undersökte frågan i sitt examensarbete när de gick masterutbildningen inom prehospital och intrahospital akutsjukvård. Det har sedan bearbetats till en vetenskaplig artikel tillsammans med forskarna Henrik Andersson, Anders Bremer och Birgitta Wireklint Sundström, vid PreHospen – Centrum för prehospital forskning. Artikeln har nu publicerats i ”Nordic journal of nursing research”.

– Som bakgrund är det viktigt att veta att inom akutsjukvården ligger fokus primärt på de medicinska åtgärderna, men forskning visar att även andra aspekter är viktiga att ta hänsyn till vid patientmötet, särskilt då inte alla patienter söker specifikt för en medicinsk åkomma. Det är en utmaning att tillgodose patientens akuta vårdbehov då det inte alltid tar sin form i fysiska besvär, berättar Ulf Andersson.

Patientens behov behöver därför även tolkas och förstås utifrån kulturella, andliga, känslomässiga och existentiella dimensioner.

– Brister i bedömningen av patientens hela vårdbehov kan påverka den fortsatta vården och leda till förlängd vårdtid, fördröja tiden till behandling och också leda till förnyade kontakter med akutsjukvården redan kort tid efter det initiala besöket, säger han.

För att ta reda hur det faktiskt såg ut inom akutsjukvården skickade Åsa Falchenberg och Ulf Andersson en förfrågan till samtliga akutmottagningar och ambulansorganisationer i Sverige att skicka de riktlinjer/beslutsstöd som de använder vid patientbedömningar. De riktlinjer/beslutsstöd som kom in kvalitetsgranskades med hjälp av det validerade instrumentet AGREEII.

Det saknas evidens

Svaren indikerade att det inte fanns några riktlinjer som stödjer bedömningen av hela patienten. Däremot fanns flera andra riktlinjer som används vid bedömningar av patientens vårdbehov inom avgränsade områden. De riktlinjer/beslutsstöd som fanns var i dessutom huvudsak inriktade mot de medicinska behoven.

– Vi kunde också se att riktlinjerna saknade tydlig koppling till evidens, att det främst är chefer och ledningsläkare som ansvarar för utvecklingen av riktlinjerna samt att patienter inte tillfrågas vid utvecklandet av riktlinjer, säger Ulf Andersson.

De drar slutsatsen att det behövs en tydligare koppling till evidens i riktlinjerna, att personal- och patientgrupper involveras i utvecklingsarbetet av riktlinjer samt att lärosäten, där hälso- och sjukvårdspersonal utbildas, aktivt arbetar för att lära ut vikten av helhetsbedömningar i patientmötet.

Åsa Falchenberg berättar att det har tagit mycket tid att bearbeta materialet.

– Men jag har lärt mig så oerhört mycket av att både kunna formulera mig akademiskt på engelska men också om de olika processerna som författare måste ta sig igenom när manuset ska skickas in för ”review” för vald tidskrift. När beskedet kom att vårt manus var accepterat så fick jag läsa det flera gånger för att förstå att ÄNTLIGEN så var manuset accepterat! Efter det förstod jag hur mycket tid jag egentligen hade ägnat mig åt manuset, både med att skriva men också att fundera. Sen tänkte jag: ”Vad ska jag skriva härnäst?”, så nytt manus är på gång, säger hon.

Läs mer

Länk till den vetenskapliga artikeln "Clinical practice guidelines for comprehensive patient assessment in emergency care: A quality evaluation study" av Åsa Falchenberg, Ulf Andersson, Birgitta Wireklint Sundström, Anders Bremer, Henrik Andersson, 2021 (sagepub.com)

Läs fler nyheter från PreHospen