Thomas Södergren har varit med om högskolans alla omorganisationer, utbyggnationer och sammanslagningar. Hans första jobb var som tryckare på Bibliotekshögskolans eget tryckeri.

– Det har hänt en hel del under dessa år. Det är nog därför jag har stannat kvar. Hade jag inte haft utvecklingsmöjligheter, så hade jag inte blivit kvar så här länge, säger Thomas Södergren när vi träffas för en intervju över Zoom.

Efter att ha arbetat på tryckeriet, både som tryckare och arbetsledare, blev han rekryterad till Ingenjörshögskolan (som blev institution 1989). Där hade Thomas flera olika roller, bland annat som arbetsledare för Ingenjörshögskolans egen IT-avdelning.

– På den tiden gjorde vi allt själv. Vi drog alla kablar och försedde alla salar med teknisk utrustning. Jag var också med och byggde upp kemi-, bygg- och maskinlabben 1993. En period var jag med och tog fram underlag till en datakurs som gavs till alla ingenjörsstudenter, och på vilken jag också undervisade.

Efter omorganisationen på högskolan 2014 arbetade Thomas som koordinator för högskolans tekniklabb.

Har följt utvecklingen på högskolan

– Det har varit roligt att vara med vid utformningen av labben och att ha haft kontakt med doktoranderna och studenterna. Det är också häftigt att se hur mycket som har hänt på labben sedan vi byggde upp dem.

– Så här i backspegeln har det varit väldigt intressant och stimulerande att följa högskolans utveckling. Det har hänt mycket och det har varit spännande att följa omorganisationer och nya chefer. Sen kan jag tycka att kunskapen hos oss som har varit med länge, borde ha tagits till vara mer.

Mycket har förändrats, inte minst har antalet anställda på högskolan ökat rejält.

– I början på 90-talet var vi totalt ett 20-tal på Institutionen Ingenjörshögskolan. Men jag minns när vi skulle på personalutflykter, som anordnades för alla anställda på högskolan, då fyllde vi bara två bussar. I dag hade det behövts betydligt fler bussar.

– En annan sak som jag särskilt kommer ihåg var när vi, 1982, införde datordriften på högskolan. Det var omvälvande. Vi gjorde all kabeldragning själva. Då fanns inga trådlösa moduler, utan det var kablar till allt. Hela det arbetssättet har ändrats, i dag har vi elektriker på plats som gör allt sådant jobb.

Nu blir det en annan vardag för Thomas, men att han har saker att göra råder det inget tvivel om.

– Jag bor på en liten gård, och där finns det alltid att göra. Vi har bland annat fyra hästar på gården, katter och hundar. Men jag kommer att sakna jobbet och högskolan, avslutar Thomas.