Socialt hållbart Borås är Borås Stads långsiktiga arbete med att skapa mer jämlika livsvillkor och bättre hälsa för invånarna. Forskarna Julia Carlsson, Louise Yngve och Marita Flisbäck presenterar resultat från den följeforskning av projektet Socialt hållbart Borås som de utfört på uppdrag av Borås Stad och Centrum för välfärdsstudier (CVS). De har studerat tre samverkansprojekt som ingår i Socialt hållbart Borås. Dessa är styrgruppens övergripande arbete, familjecentralernas arbete och projektet Skolan som arena.

– Det har varit väldigt intressant att följa processen i dialog med verksamheterna och se hur arbetet vi forskar på utvecklats över tid. Vi ser fram emot att presentera resultaten för allmänheten tillsammans med Borås stad, säger Marita Flisbäck, professor vid Högskolan i Borås.

Svante Stomberg, stadsdirektör i Borås Stad, ser många fördelar i samarbetet med forskare.

– Att låta ett projekt ha följeforskare ger oss som verksamhetsutövare nya perspektiv samt tillgång till jämförande kunskaper och studier. Dessutom ger forskarnärvaron oss möjlighet till att ännu mer kritiskt granska våra projekt och vi får inspel kring vårt sätt att förhålla oss till problemet vi ska lösa. Sist men inte minst ger forskningen oss tillgång till evidensbaserad kunskap, förklarar han.

Han menar att den kunskapen är nödvändig för att åstadkomma förändring, men att den också stärker legitimiteten i deras projekt.

– Att arbeta med forskning parallellt med att driva verksamhet kräver ett nytt förhållningssätt som är en förutsättning för att närma sig och kunna lösa de komplexa frågeställningar och utmaningar välfärden står inför nu och framöver, säger han.

Utmaningar och möjligheter i olika former av samverkan

Marita Flisbäck berättar om hur det moderna välfärdssamhället byggde på en idé om ”social ingenjörskonst” och tron på standardisering, vetenskap och professionell autonomi. I vårt senmoderna välfärdssamhälle har idén om samverkan utvecklats allt mer.

– Samverkan ses som viktigt för att effektivisera välfärden, utvinna synergieffekter och skapa en helhetssyn, så att klienter inte hamnar mellan olika välfärdssystem. I dag finns också en vilja att göra medborgarna mer delaktiga i beslut kring olika välfärdsinsatser. De projekt vi studerat är vanligt förekommande exempel på olika gränsöverskridande samverkansarbeten inom samtidens välfärd, förklarar hon och berättar om de tre delstudierna.

Den första handlar om den förvaltningsövergripande samverkan som äger rum inom styrgruppen för Socialt hållbart Borås.

– Ett dilemma med förvaltningsövergripande samverkan är krocken mellan organisering av samverkan och den kommunala politisk-administrativa organisationen. Vi kunde se hur det skapades motstridiga krav på deltagarna som grundar sig i olika styrideal. Men det skapades också en medvetenhet om dessa dilemman och initiativ för att lösa dem, berättar Marita Flisbäck.

Den andra delstudien handlar om samverkan mellan professioner vid familjecentralerna inom Borås Stad. Här arbetar barnsjuksköterskor, förskollärare, bibliotekarier, socionomer, samordnare och logoped tillsammans med målgruppen familjer med barn upp till sex år.

– En svårighet i den typen av samverkan är att det kräver att man att ger upp något, och inte bara styras av det man själv tycker är viktigt i det egna yrkesutövandet. Vi ser att det varit framgångsrikt att enas runt sin målgrupp. Det finns en stark samstämmighet kring detta på familjecentralerna och det utgör en bas för samverkan, fortsätter hon.

I den tredje delstudien är det projektet ”Skola som arena” på Sjöboskolan som undersöks. I projektet deltar Borås Stad, civilsamhället och näringslivet och det är ett exempel på så kallad sektorsövergripande samverkan. Här har det funnits en stor samsyn både vad gäller målsättningen och hur samverkan ska gå till.

– Alla aktörer i det här projektet har ett stort engagemang i att förbättra barns och ungas livsvillkor. De har kunnat enas kring målsättningen att skapa en meningsfull fritid för barn och unga och det har funnits en flexibilitet i hur samverkan organiseras. Flertalet av personerna i arbetet har erfarenhet av att vara verksamma i olika samverkansprojekt. De har även haft roller i både offentlig sektor, näringsliv och föreningsliv. De är vad vi kallar för ”samverkansprofessionella”, vilket betyder att de är vana att låta samverkans mål och ideal gå före den egna organisationens sätt att bedriva verksamhet, förklarar hon.

Samtidigt finns det en risk att samverkan utvecklas till en abstrakt process där form blir viktigare än innehåll.

– Medborgarperspektiv riskerar att försvinna genom att samverkan antar en abstrakt organisationsform som för samtalen bort från människors vardag där de lever och verkar. I det fortsatta arbetet med projektet finns en stor potential i att involvera barns, ungdomars och vårdnadshavares perspektiv ännu mer, menar Marita Flisbäck.

Viktigt med lyhördhet, flexibilitet, tid och gemensamma mål

Resultaten från följeforskningen i Borås Stad visar att det finns några framgångsfaktorer för ett lyckat samverkansarbete.

– I samtliga tre studier har vi kunnat se hur lyhördhet, flexibilitet och tid är viktiga möjliggörande faktorer för samverkan. En beredskap till ”försakelse” bör finnas bland samverkansaktörerna, vilket innebär att ge upp en del av den egna organisationens eller professionens värderingar, tolkningar och invanda arbetssätt. Dessutom är en acceptans inför skillnader väsentligt i samverkansprocessen, liksom inför det faktum att dilemman inte har enkla lösningar. Många gånger kräver samverkan att vi helt enkelt får leva med inneboende spänningsförhållanden. Dessa spänningar är kanske priset vi betalar för att nå fram till synergieffekter och för att de som tar del av välfärden inte ska hamna mellan stolarna i olika system, förklarar Marita Flisbäck och fortsätter:

– För att underlätta samverkan är det viktigt att tydliggöra hur mycket och på vilket sätt olika professioner ska involveras i varandras verksamheter. Ska arbetsuppgifterna smälta samman eller ska det mer handla om konsultation mellan olika professionsutövare? Det är också viktigt att klargöra vilka gemensamma mål som finns, alltså att identifiera konkreta aspekter som aktörerna kan enas om som minsta gemensamma nämnare, avslutar hon.

Om seminariet

Datum: 27 september
Tid: kl. 11:30–13:00, med mingel och lunchsmörgås från kl. 11:00
Plats: DO-Tank Center, Textile Fashion Center i Borås
Anmälan: Anmälan senast 20 september

Arrangörer: Centrum för välfärdsstudier (CVS), Science Park Borås och Centrum för kulturpolitisk forskning (KPC).

Seminariet ingår i seminarieserien Det socialt hållbara välfärdssamhället. Seminarierna är mötesplatser för diskussioner och kunskapsutbyte kring välfärdssamhällets förutsättningar, utveckling och utmaningar.

Syftet med seminarierna är att skapa en plattform där aktuell forskning inom välfärdssamhället presenteras och diskuteras med en bred allmänhet. Diskussionerna rör mål inom Agenda 2030 om social hållbarhet och att tillvarata resurser på ett rättvist och hållbart sätt.