Det är människan och hur människan interagerar med miljön runt sig som intresserar Charlotta Thodelius, hur den byggda miljön påverkar beslut och möjliggör händelser kopplat till kriminologiska frågeställningar. Även om kriminologin i dag intresserar sig för dessa frågor, var det annorlunda 2014 när hon bestämde sig för att disputera. Vilket gjorde att hon tog vägen via arkitekturen och disputerade 2018.

Hennes avhandling handlar om att kartlägga problem, analysera orsaker och identifiera förebyggande strategier relaterade till den byggda miljön, så kallad situationsbaserad prevention. Genom att kombinera kriminologisk teori och sociologisk teori med arkitekturen skapades nya förutsättningar att förstå ungdomars risker och riskmiljöer.

– Att i avhandlingen kombinera kriminologi och arkitekturperspektiv bidrog till en större förståelse av de processer och beslut som ligger bakom utformningen av till exempel ett torg. Det är inte bara arkitektens vision som står i centrum, utan även de juridiska lagrummen, kommunala direktiv, hållbarhetsfrågor och användarperspektivet, vilket kan leda till målkonflikter i frågor som rör risker, brott och otrygghet, förklarar hon.

Fokus på situationer i samspelet mellan individ och miljö

Hennes forskning har framför allt handlat om interaktionen mellan individ och miljö med fokus på situationer: dödligt skolvåld, pågående dödligt våld, suicidfrågor, relationer mellan brott, avvikelser och miljö – oavsett om det är internetmiljöer eller fysiska platser, situationsbaserad prevention och metodutveckling inom kriminologin.

Charlotta Thodelius beskriver det själv som att hon rör sig mellan arkitekturen och kriminologin tur och retur. Hennes forskning är inte av det klassiska polisforskningssnittet, men är polisiärt relevant. Och det är just relevansen som är en hjärtefråga och en av faktorerna som gör att hon vill leda den polisiära forskningen vid Högskolan i Borås.

– Jag var med redan från början för polisutbildningen och jobbade på timmar i den första kriminologikursen. När det kom ett lektorat sökte jag givetvis det. För mig är det fältnära arbetet jätteviktigt om forskningen ska vara tillämpbar. Här på Akademin för polisärt arbete finns en unik möjlighet att inte bara bolla och ha ett vardagligt utbyte med polislärarkollegor, utan också att testa idéer direkt, berättar hon.

Att växa, både som individ och organisation

En utmaning för forskargruppen är att den just nu är liten, vilket inte är konstigt med tanke på hur nystartad den är. Men aktiviteten i gruppen är hög och utvecklingspotentialen är enorm.

– Fördelen med gruppens storlek och det läge vi är i just nu är att vi kan ha dialoger och ett gemensamt arbete om gruppens riktning. Jag skulle gärna se att vi kunde representera alla ämnen inom polisens sfär. Det kanske till och med är så att vi ska vara två grupper i framtiden. Kanske en som fokuserar på organisationsfrågor och samverkan samt en som fokuserar på det preventiva arbetet och polisiära metoder, tänker hon.

Trots Charlotta Thodelius stora erfarenhet av fältarbete och breda perspektiv på polisforskning, är det en sak som alltid förvånar henne, nämligen hennes egen förvåning.

– Jag blir fortfarande förvånad när jag gör fältarbete. Det är alltid nya perspektiv, nya människor att prata med och en ständig utveckling. Och det är det som gör det här jobbet så spännande!

Forskningsverksamheten vid Akademin för polisiärt arbete inleddes 2021. Ambitionen är att bli en central aktör i den svenska och nordiska polisforskningen. Gruppens medlemmar forskar om polisarbete i utsatta områden, brottsförebyggande arbete i skolor och andra offentliga lokaler, juridiska förutsättningar för stadsutveckling och samverkan mot brott. Även suicidforskning är representerad. Forskargruppen består av både disputerade forskare och professionslärare (poliser) vid akademin.